Jag tog mig en funderare, och bestämde mig för att återgå till den blogg jag startade i mars, innan denna.
Däremot bloggade jag inte ett enda inlägg där, men tänkte börja nu.
Eller har redan, rättare sagt.
Den sidan känns mycket trevligare på något vis.
Så ni som följer mig, får hoppa in på http://usernametaken.blogg.se istället.
ciao!
måndag 18 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Ursäkta mitt sega bloggande..
Jag har inte tid, helt enkelt!
Sen när jag har lite tid över, så glömmer jag istället bort att blogga.
Kan bero på att jag hatar min blogg!
Tycker den är så enormt tråkigt! Och jag är sämst på att lära mig hur man designar =P
Jag är kunnig på mycket, men inte hur man designar bloggar, haha!
Jag startade först en sida inne på blogg.se, men där fattade jag ännu mindre, så jag hittade denna som verkade någorlunda lättare, men desto tråkigare tycker jag.
Så får se om jag öppnar en ny, roligare blogg helt enkelt.
I tisdags blev Tobi redan 6 veckor gammal! Tiden springer all världens väg.
Han är det bästa som hänt mig <3
Igår var vi till BVC och han väger redan 5370 g, och är 58,8cm lång.
Stora, lilla älskling!
Ikväll sitter jag & Tobi hemma ensamma, eller han sover nu så jag sitter väl mer eller mindre ensam^^
Patrick drog iväg med några vänner för att spela innebandy, så han dyker väl upp här mot natten.
Åter igen, ursäkta mitt sega bloggande!
Skall bättra mig.
Åtminstonde försöka!
Nu skall jag slänga mig i soffan och gosa med min sovande son! <3
Sen när jag har lite tid över, så glömmer jag istället bort att blogga.
Kan bero på att jag hatar min blogg!
Tycker den är så enormt tråkigt! Och jag är sämst på att lära mig hur man designar =P
Jag är kunnig på mycket, men inte hur man designar bloggar, haha!
Jag startade först en sida inne på blogg.se, men där fattade jag ännu mindre, så jag hittade denna som verkade någorlunda lättare, men desto tråkigare tycker jag.
Så får se om jag öppnar en ny, roligare blogg helt enkelt.
I tisdags blev Tobi redan 6 veckor gammal! Tiden springer all världens väg.
Han är det bästa som hänt mig <3
Igår var vi till BVC och han väger redan 5370 g, och är 58,8cm lång.
Stora, lilla älskling!
Ikväll sitter jag & Tobi hemma ensamma, eller han sover nu så jag sitter väl mer eller mindre ensam^^
Patrick drog iväg med några vänner för att spela innebandy, så han dyker väl upp här mot natten.
Åter igen, ursäkta mitt sega bloggande!
Skall bättra mig.
Åtminstonde försöka!
Nu skall jag slänga mig i soffan och gosa med min sovande son! <3
söndag 3 oktober 2010
Sonen bara växer & växer!
Skulle ju lägga in en bild på underbaringen också!
Så här är han, 26 dagar gammal!
(bild tagen 26e september 2010)
Lite update..
Hej gott folk!
Inte för att jag vet hur många besökare jag har, men det låter bra om jag skriver så, haha!
Hur som helst, dagarna går fort här, och tiden rinner iväg.
Önskar det fanns fler timmar på dygnet.
Även att det fanns mer ork, för just nu hittar jag inte den riktigt.
Lilla älsklingen fick jag åka in med till akuten i fredags efter att ha ringt och pratat med sjukvårdsupplysningen.
Det började helt enkelt med att han vart plötsligt otröstlig, enda som dög var bröstet, men så fort han var klar började han skrika oavbrutet.
De tyckte jag skulle åka in, för han hade inte bajsat på närmare ett dygn, och han låg och spände och drog upp knänen mot magen, så det tydde på gaser (förmodligen) som han inte kunde få ut, stackarn :(
Så åkte in, men fick konstaterat att det var normalt, och allt såg fint ut MEN han har tydligen kolik.. WHAAAAT?! NEJ! INTE KOLIK! tänkte jag, då kommer han vara såhär de närmsta 3 månaderna.
Men jag tror ändå inte riktigt det är kolik, han har små perioder bara då han är jätteledsen.
Skönt att få veta att det inte var något allvarligt i alla fall <3
Ja, i övrigt då?
Har inte hänt ett dugg, absolut ingenting.
Varit in till stan titt som tätt, uträttat lite smått och hälsat på mamma & syskonen.
Färgade lite löshår som jag skall ha i sen, det blev riktigt snygg (om jag får säga det själv)
Skulle egentligen ha slängt i det röda i mitt egna hår med, men efter senaste blonderingen vågade jag inte.
Mitt hår gick sönder! Det föll av rejält! Iof bara topparna, men alla som känner mig vet hur fäst jag är vid mitt hår.
Har alltid haft långt, kommer alltid vilja ha långt. Har NOLL förtroende för frisörer (de har bara förstört) så jag klipper mig typ aldrig.
Men då mitt hår är riktigt tåligt, och växer något så in i bomben, så brukar jag bara klippa det själv lite då & då. Har alltid fungerat kanoners!
Men nu fick jag klippa det lite väl alltså, så jag är galet nere. Haha, jävla hår.
JAG och mitt hår, typ det som gör "mig"
Jag har alltid varit "den där tjejen med håret" för folk.
Alltid haft långt & tjockt, men inte nu. Hehh. Nu är det lite trasigt.
Skall klippa till det ordentligt nu snart, så jag törs slänga i en sista blondering innan jag färgar det rött.
Nu börjar min son gnälla här så jag får ta hand om plutten!
Se, jag har inte tid! :p
Ciao
Inte för att jag vet hur många besökare jag har, men det låter bra om jag skriver så, haha!
Hur som helst, dagarna går fort här, och tiden rinner iväg.
Önskar det fanns fler timmar på dygnet.
Även att det fanns mer ork, för just nu hittar jag inte den riktigt.
Lilla älsklingen fick jag åka in med till akuten i fredags efter att ha ringt och pratat med sjukvårdsupplysningen.
Det började helt enkelt med att han vart plötsligt otröstlig, enda som dög var bröstet, men så fort han var klar började han skrika oavbrutet.
De tyckte jag skulle åka in, för han hade inte bajsat på närmare ett dygn, och han låg och spände och drog upp knänen mot magen, så det tydde på gaser (förmodligen) som han inte kunde få ut, stackarn :(
Så åkte in, men fick konstaterat att det var normalt, och allt såg fint ut MEN han har tydligen kolik.. WHAAAAT?! NEJ! INTE KOLIK! tänkte jag, då kommer han vara såhär de närmsta 3 månaderna.
Men jag tror ändå inte riktigt det är kolik, han har små perioder bara då han är jätteledsen.
Skönt att få veta att det inte var något allvarligt i alla fall <3
Ja, i övrigt då?
Har inte hänt ett dugg, absolut ingenting.
Varit in till stan titt som tätt, uträttat lite smått och hälsat på mamma & syskonen.
Färgade lite löshår som jag skall ha i sen, det blev riktigt snygg (om jag får säga det själv)
Skulle egentligen ha slängt i det röda i mitt egna hår med, men efter senaste blonderingen vågade jag inte.
Mitt hår gick sönder! Det föll av rejält! Iof bara topparna, men alla som känner mig vet hur fäst jag är vid mitt hår.
Har alltid haft långt, kommer alltid vilja ha långt. Har NOLL förtroende för frisörer (de har bara förstört) så jag klipper mig typ aldrig.
Men då mitt hår är riktigt tåligt, och växer något så in i bomben, så brukar jag bara klippa det själv lite då & då. Har alltid fungerat kanoners!
Men nu fick jag klippa det lite väl alltså, så jag är galet nere. Haha, jävla hår.
JAG och mitt hår, typ det som gör "mig"
Jag har alltid varit "den där tjejen med håret" för folk.
Alltid haft långt & tjockt, men inte nu. Hehh. Nu är det lite trasigt.
Skall klippa till det ordentligt nu snart, så jag törs slänga i en sista blondering innan jag färgar det rött.
Nu börjar min son gnälla här så jag får ta hand om plutten!
Se, jag har inte tid! :p
Ciao
fredag 24 september 2010
Mycket har hänt de senaste dagarna, men ändå inte.
Nu ser vardagarna i princip likadana ut, det är Tobis tider som gäller.
Man kommer snabbt in i det, men ännu är det ju så pass oregelbundet så man vet aldrig när han vill ha mat, ny blöja, eller bara närhet.
Närhet ger jag honom hela tiden, förutom när han sover, då försöker man passa på att få undan här hemma.
Blir så snabbt stökigt, saker ÖVERALLT!
Det inkluderar blöjor, nerspyade kläder och handdukar osv!
Men det är mysigt.
Jag trivs, trots oröran. Och jag som i annat fall alltid vill ha snygg omkring mig.
Vill jag fortfarande, men jag KAN inte springa med dammsugaren i högsta hugg nu.
För jag har märkt att så fort jag försöker göra något, för min egen del oftast, så börjar lillen skrika för fulla muggar.
Hur som helst så älskar jag min lilla unge, och jag stortrivs som mamma!
Nu har jag framkallat en hel del bilder, redan fått hem 102st, och väntar på ytterligare 100st!
Så har köpt ett stort, svart fint fotoalbum som jag skall sätta in alla bilder i efter hand.
Kommer behövas mer än ett album, men får ta lite undan för undan.
Idag var jag & patrick in till stan med Tobi, för första gången åkte vi buss med honom i vagn, och det gick super!
Han somnade på väg till bussen, och sov hela resan hem.
Samma visa på hemvägen :)
Lite rörigt inlägg känns det som, men jag sitter på helspänn hela tiden.
Rätt som det är så vaknar han, och då måste jag slita mig.
Så jag sätter nog punkt här för denna gång, hör hur han ligger och smågnäller bakom mig.
Nu ser vardagarna i princip likadana ut, det är Tobis tider som gäller.
Man kommer snabbt in i det, men ännu är det ju så pass oregelbundet så man vet aldrig när han vill ha mat, ny blöja, eller bara närhet.
Närhet ger jag honom hela tiden, förutom när han sover, då försöker man passa på att få undan här hemma.
Blir så snabbt stökigt, saker ÖVERALLT!
Det inkluderar blöjor, nerspyade kläder och handdukar osv!
Men det är mysigt.
Jag trivs, trots oröran. Och jag som i annat fall alltid vill ha snygg omkring mig.
Vill jag fortfarande, men jag KAN inte springa med dammsugaren i högsta hugg nu.
För jag har märkt att så fort jag försöker göra något, för min egen del oftast, så börjar lillen skrika för fulla muggar.
Hur som helst så älskar jag min lilla unge, och jag stortrivs som mamma!
Nu har jag framkallat en hel del bilder, redan fått hem 102st, och väntar på ytterligare 100st!
Så har köpt ett stort, svart fint fotoalbum som jag skall sätta in alla bilder i efter hand.
Kommer behövas mer än ett album, men får ta lite undan för undan.
Idag var jag & patrick in till stan med Tobi, för första gången åkte vi buss med honom i vagn, och det gick super!
Han somnade på väg till bussen, och sov hela resan hem.
Samma visa på hemvägen :)
Lite rörigt inlägg känns det som, men jag sitter på helspänn hela tiden.
Rätt som det är så vaknar han, och då måste jag slita mig.
Så jag sätter nog punkt här för denna gång, hör hur han ligger och smågnäller bakom mig.
söndag 19 september 2010
Glömmer bort att blogga...
Som sagt, tiden springer iväg och jag glömmer helt bort att blogga.
När jag väl bestämmer mig för att försöka hinna göra något börjar en viss liten herre skrika något så fruktansvärt här, vill ha all mammas uppmärksamhet minsann!
Älskade lilla unge <3
En riktig mammagris. Eller, det är ju bröstets förtjänst, haha!
Nåja.
Vardagen nu ser ganska enformig ut, det byts blöjor, det matas osv.
Dygnet runt.
Det skall rapas, spys, och skrikas.
Men jag älskar det, jag trivs varenda minut av mitt liv nu.
Jag tog mig an mammarollen på en gång, och kan inte vara annat än mamma nu,
Känns naturligt, som om jag alltid varit det.
Det är inte bara underbart såklart, vissa stunder är riktigt plågsamma.
Det är jobbigt att vara förälder. Det är ingen lek!
Men det är så sjukt underbart att ligga bredvid sitt barn, något man själv varit med och skapat.
Att bara ligga och titta på den lilla underbara varelsen tätt intill sig.
Höra hur han andas och gör små ljud för sig själv.
Se hur han, dag för dag, smått utvecklas och växer inom sig själv.
Åååh, inga ord kan egentligen beskriva.
Det är något man bara måste vara med om själv, för att förstå.
Lilla Tobi är i alla fall det finaste, mest betydelsefulla som hänt mig.
Min lilla prins! <3
Han växer så det knakar, och går upp i vikt.
Han är redan tung, för att vara knappt 3 veckor gammal.
Han är så enormt stadig i huvud och nacke redan, och är med i blicken.
Det var han redan när han kom ut, de sa till och med de nere på BB.
Och han är stark som bara den!
Sparkar och knytnävsslag, det kan han! =P
Åh han är så fin!
Nej nu har jag i alla fall skrivit lite, så känns redan mycket bättre =D
Nu har min lilla älskling somnat så gott på sitt lammskinn, och mannen har kommit hem så nu blir det lite mys i soffan innan sängen kallar!
Imorgon kommer första barnbidraget, så nu skall det handlas till knodden <3
Nej nu får jag slita mig!
Nattelinatt!
När jag väl bestämmer mig för att försöka hinna göra något börjar en viss liten herre skrika något så fruktansvärt här, vill ha all mammas uppmärksamhet minsann!
Älskade lilla unge <3
En riktig mammagris. Eller, det är ju bröstets förtjänst, haha!
Nåja.
Vardagen nu ser ganska enformig ut, det byts blöjor, det matas osv.
Dygnet runt.
Det skall rapas, spys, och skrikas.
Men jag älskar det, jag trivs varenda minut av mitt liv nu.
Jag tog mig an mammarollen på en gång, och kan inte vara annat än mamma nu,
Känns naturligt, som om jag alltid varit det.
Det är inte bara underbart såklart, vissa stunder är riktigt plågsamma.
Det är jobbigt att vara förälder. Det är ingen lek!
Men det är så sjukt underbart att ligga bredvid sitt barn, något man själv varit med och skapat.
Att bara ligga och titta på den lilla underbara varelsen tätt intill sig.
Höra hur han andas och gör små ljud för sig själv.
Se hur han, dag för dag, smått utvecklas och växer inom sig själv.
Åååh, inga ord kan egentligen beskriva.
Det är något man bara måste vara med om själv, för att förstå.
Lilla Tobi är i alla fall det finaste, mest betydelsefulla som hänt mig.
Min lilla prins! <3
Han växer så det knakar, och går upp i vikt.
Han är redan tung, för att vara knappt 3 veckor gammal.
Han är så enormt stadig i huvud och nacke redan, och är med i blicken.
Det var han redan när han kom ut, de sa till och med de nere på BB.
Och han är stark som bara den!
Sparkar och knytnävsslag, det kan han! =P
Åh han är så fin!
Nej nu har jag i alla fall skrivit lite, så känns redan mycket bättre =D
Nu har min lilla älskling somnat så gott på sitt lammskinn, och mannen har kommit hem så nu blir det lite mys i soffan innan sängen kallar!
Imorgon kommer första barnbidraget, så nu skall det handlas till knodden <3
Nej nu får jag slita mig!
Nattelinatt!
lördag 11 september 2010
Älskade unge!
Inte haft tid eller ork riktigt att sköta bloggen nu på några dagar.
Har ju en liten knodd som skriker efter mammas uppmärksamhet hela tiden =P
Han äter, skiter och sover som han skall i alla fall, det känns bra! :)
BVC var här igår och vägde honom, så han har gått från födelsevikten på 4315g, till 4525g på 11 dagar. Duktig pojke! <3
Nu ligger han och sover gott.
Pappa patrick fick passa honom under en timme när jag ville in i duschen och färga håret, det gick kalas!
Han brukar märka av när jag vill, eller behöver göra något för då börjar han skrika som en tok.
Men det är 30min sedan jag kom ut från duschen nu, och han ligger ännu och sover :)
Skönt! Då får man passa på att göra lite nytta :)
Hur som helst, jag trivs att vara mamma. Trots att det kan va sjukt jobbigt ibland.
Han är så otröstlig och då duger bara jag & bröstet. Det kan vara lite frustrerande eftersom patrick inte kan ge någon mat direkt.
Bara jag som kan, så jag måste skaffa bröstpump så patrick kan få vara mer delaktig och ge lite i flaska. Det vill han.
Nåja, nu ska jag skynda mig att äta något innan det är dags för lilla älsklingen att få mat!
Förbannade as!
Orkar inte skriva om allt, blir bara förbannad och ledsen då.
Så kopierade denna text jag skrev på facebook:
(Vi har ett par otrevliga grannar under oss som bråkat enda sedan vi flyttade in, och nu har de gett sig på vår sons hälsa också!)
"Det var våra grannar mittemot som stod & knackade på dörren imorse och ville visa oss något. Då sa de att de hade kommit hem inatt någongång och sett att det låg en lapp nere i vagnen (hårdliften hade vi som tur var burit upp). Så de tog i alla fall kort med mobilen på lappen, som de sedan skickade över till oss. På lappen stod det: "var god läs på tavlan om brandskydd, ställ inget brännbart i trapphuset"... Nej, okej. Vi har helt missat att man inte borde ställa vagnen i trapphus, men vem ställer inte sina vagnar/cyklar osv i trapphus om det ej finns hiss? aja.. tur att de tagit kort på lappen i alla fall, för den var borta i morse, och hade då blivit utbytt mot fimpar och gräs. Helt sinnessjukt! De sätter vår sons hälsa i fara p.ga att vi "missat" att läsa på tavlan? Herregud! De är helt totalt dumma i huvudet! Patrick sprang ner och knackade ett bra tag på deras dörr, och skrek. Men tror ni de öppnade? Haha nej. Bara deras hund som stod och skällde på andra sidan dörren. Fy fan alltså! Vad kommer näst? När grannen är pedofil och allt, vågar man ens bo kvar med ett litet barn? Tror inte det.. Jävla äckliga as"
Ja, visst har vi mysiga grannar?
Så kopierade denna text jag skrev på facebook:
(Vi har ett par otrevliga grannar under oss som bråkat enda sedan vi flyttade in, och nu har de gett sig på vår sons hälsa också!)
"Det var våra grannar mittemot som stod & knackade på dörren imorse och ville visa oss något. Då sa de att de hade kommit hem inatt någongång och sett att det låg en lapp nere i vagnen (hårdliften hade vi som tur var burit upp). Så de tog i alla fall kort med mobilen på lappen, som de sedan skickade över till oss. På lappen stod det: "var god läs på tavlan om brandskydd, ställ inget brännbart i trapphuset"... Nej, okej. Vi har helt missat att man inte borde ställa vagnen i trapphus, men vem ställer inte sina vagnar/cyklar osv i trapphus om det ej finns hiss? aja.. tur att de tagit kort på lappen i alla fall, för den var borta i morse, och hade då blivit utbytt mot fimpar och gräs. Helt sinnessjukt! De sätter vår sons hälsa i fara p.ga att vi "missat" att läsa på tavlan? Herregud! De är helt totalt dumma i huvudet! Patrick sprang ner och knackade ett bra tag på deras dörr, och skrek. Men tror ni de öppnade? Haha nej. Bara deras hund som stod och skällde på andra sidan dörren. Fy fan alltså! Vad kommer näst? När grannen är pedofil och allt, vågar man ens bo kvar med ett litet barn? Tror inte det.. Jävla äckliga as"
Ja, visst har vi mysiga grannar?
lördag 4 september 2010
Det blev en liten Tobi!
Kortfattat:
I måndags morse strax efter 06:00 gick vattnet.
Tisdag morgon, 04:14 kom världens underbaraste lilla skapelse ut!
Finaste jag någonsin sett!
Helt perfekt!
Det blev en liten Tobi <3
En stor liten pojk :)
Vägde 4315g och var 54cm lång.
Ett huvudomfång på 37cm, det kan jag lova att det kändes att krysta ut!
Jag trodde jag skulle dö, på fullaste allvar.
Jag råkade flera ggr krysta utan krystvärkarna, hur i helskotta skulle jag kunna slappna av och invänta nästa värk?
Lättare sagt än gjort.
Jag sprack, men det var tydligen så lite så det behövdes inte sys.
Var bara ytligt, tack och lov!
Men det bränns, det svider att kissa.
Jag vill helst inte gå på toaletten alls för det gör så ont.
Hur som helst, är hemma nu med den lilla.
Stannade 3 dygn p.ga lång vattenavgång så de ville hålla koll på mig och Tobi, så ingen utav oss fick feber.
Men vi mår bra, och håller på för fullt att skapa oss en vardag tillsammans med pappa parick! :)
Kortfattat som sagt, men när förlossningsjournalen kommer (ska få kopia) så skriver jag en längre förlossningsberättelse!
Minns inte riktigt allt, alla tider osv.
Nu skall jag gosa tusan med sonen! <3
I måndags morse strax efter 06:00 gick vattnet.
Tisdag morgon, 04:14 kom världens underbaraste lilla skapelse ut!
Finaste jag någonsin sett!
Helt perfekt!
Det blev en liten Tobi <3
En stor liten pojk :)
Vägde 4315g och var 54cm lång.
Ett huvudomfång på 37cm, det kan jag lova att det kändes att krysta ut!
Jag trodde jag skulle dö, på fullaste allvar.
Jag råkade flera ggr krysta utan krystvärkarna, hur i helskotta skulle jag kunna slappna av och invänta nästa värk?
Lättare sagt än gjort.
Jag sprack, men det var tydligen så lite så det behövdes inte sys.
Var bara ytligt, tack och lov!
Men det bränns, det svider att kissa.
Jag vill helst inte gå på toaletten alls för det gör så ont.
Hur som helst, är hemma nu med den lilla.
Stannade 3 dygn p.ga lång vattenavgång så de ville hålla koll på mig och Tobi, så ingen utav oss fick feber.
Men vi mår bra, och håller på för fullt att skapa oss en vardag tillsammans med pappa parick! :)
Kortfattat som sagt, men när förlossningsjournalen kommer (ska få kopia) så skriver jag en längre förlossningsberättelse!
Minns inte riktigt allt, alla tider osv.
Nu skall jag gosa tusan med sonen! <3
söndag 29 augusti 2010
BF+6
Idag har jag gått 6 dagar över tiden, imorgon en hel vecka och ingen bebis vill komma fram.
Imorgon har jag även MVC kl. 13:00, skall fråga om igångsättning eftersom jag inte orkar mer nu.
Inget jag bara säger, utan det verkligen verkligen går inte mer.
Får se om jag ens orkar till affären, är helt mör i hela kroppen.
Imorgon har jag även MVC kl. 13:00, skall fråga om igångsättning eftersom jag inte orkar mer nu.
Inget jag bara säger, utan det verkligen verkligen går inte mer.
Får se om jag ens orkar till affären, är helt mör i hela kroppen.
lördag 28 augusti 2010
Glömt min 21-årsdag!
Ja, nu när jag varit gravid har jag bara haft bf (beräknad förlossning) datumet i huvudet dygnet runt.
Jag har helt glömt bort mig själv.
Jag fyller faktiskt 21 om bara 15 dagar. Det slog mig idag när mamma var här och frågade vad jag helst ville ha.
Jag vet inte.. har inte hunnit tänka på det?!
Jag har ju barn då, en liten knodd som behöver mig 24/7,
Inte kommer jag ha tid att fylla år heller? :P
Men ja, nu har jag suttit och funderat ett tag på vad jag skulle behöva.
Tänkte skriva ner såna saker som jag själv inte köper så värst jätteofta, men som jag verkligen behöver.
Så hittills har jag kommit på att, fan jag har inte haft min favvoparfym, eller har inte haft parfym överhuvudtaget, på över 6 månader.
Så det måste jag ha!
Sen hårfärg, både avfärgning och rött, då jag sagt hela tiden att jag ska bli rödtott efter jag testat svart, och nu efter ungen kommit.
Så hårfärg som sagt, och något i sminkväg!
Typ mascara, foundation och puder.
Men det är i stort sett de enda jag känner att jag behöver, men vet att jag inte kommer kosta på mig själv.
De mesta kommer ju gå till bebis nu.
Som i jul, då kommer jag endast "önska" mig saker till bebben, inte mig själv.
Jaja, slutpratat om presenter nu. jag hatar det! :P
Jag har helt glömt bort mig själv.
Jag fyller faktiskt 21 om bara 15 dagar. Det slog mig idag när mamma var här och frågade vad jag helst ville ha.
Jag vet inte.. har inte hunnit tänka på det?!
Jag har ju barn då, en liten knodd som behöver mig 24/7,
Inte kommer jag ha tid att fylla år heller? :P
Men ja, nu har jag suttit och funderat ett tag på vad jag skulle behöva.
Tänkte skriva ner såna saker som jag själv inte köper så värst jätteofta, men som jag verkligen behöver.
Så hittills har jag kommit på att, fan jag har inte haft min favvoparfym, eller har inte haft parfym överhuvudtaget, på över 6 månader.
Så det måste jag ha!
Sen hårfärg, både avfärgning och rött, då jag sagt hela tiden att jag ska bli rödtott efter jag testat svart, och nu efter ungen kommit.
Så hårfärg som sagt, och något i sminkväg!
Typ mascara, foundation och puder.
Men det är i stort sett de enda jag känner att jag behöver, men vet att jag inte kommer kosta på mig själv.
De mesta kommer ju gå till bebis nu.
Som i jul, då kommer jag endast "önska" mig saker till bebben, inte mig själv.
Jaja, slutpratat om presenter nu. jag hatar det! :P
fredag 27 augusti 2010
Slite marknad..Fjortismarknad kanske?
Precis hemkommen från en liten sväng ner till hamnen där Slite marknad äger rum imorgon och på söndag!
De hade ju fått upp det lilla tivolit, och lite speltält osv.
Moa & Vincent skulle ner dit med Elenore, så jag fick hänga med.
Skönt med en liten promenad och lite frisk luft!
Dock kryllar det ju utav små fjortisar överallt så man blir tokig.
Fjortismarknad kanske skulle passa bättre? :P
Nåja.
Sitter i alla fall och smaskar på Estrella rings!
Varit sugen på att testa ett bra tag nu, men inte vågat direkt.
Är så löjlig med nya saker, håller mig oftast till favoriter som jag vet :P
Men dessa var riktigt goda! ;D
Nu ska jag väl fortsätta kolla runt på tradera (a)
Äta mina rings, och invänta att min man ska komma hem.
Sen funderar jag på att föda!
De hade ju fått upp det lilla tivolit, och lite speltält osv.
Moa & Vincent skulle ner dit med Elenore, så jag fick hänga med.
Skönt med en liten promenad och lite frisk luft!
Dock kryllar det ju utav små fjortisar överallt så man blir tokig.
Fjortismarknad kanske skulle passa bättre? :P
Nåja.
Sitter i alla fall och smaskar på Estrella rings!
Varit sugen på att testa ett bra tag nu, men inte vågat direkt.
Är så löjlig med nya saker, håller mig oftast till favoriter som jag vet :P
Men dessa var riktigt goda! ;D
Nu ska jag väl fortsätta kolla runt på tradera (a)
Äta mina rings, och invänta att min man ska komma hem.
Sen funderar jag på att föda!
BF+4
Nog för att det är vanligt som förstföderska att gå över tiden, men ändå.
Det är typ bara jag så vitt jag vet här i slite-lärbro trakterna som gjort det.
Alla andra har fött 1-2 veckor innan bf.
Han liksom, vill inte ut.
Tydligen väldigt mysigt inne i min mage skulle jag tro.
Men han kommer bli stor!
Efter 37 fullgågna veckor är de ju klara att komma ut, färdigutvecklade och allt.
Så det enda han gör nu är att gå upp i vikt.
Han kommer bli en liten knubbis tror jag, med massa valkar haha!
Jag bryr mig inte om han är en framtida sumo, jag vill bara ha ut honom för jag har så förbaskat ont!
Skickat iväg ett mail till MVC för inte så länge sedan, ang. tillväxt UL, och tidigare igångsättning.
För min kropp har verkligen sagt ifrån nu, det känner jag.
Och vad händer då, när det verkligen gäller?
När stunden är kommen och jag ligger där på BB och måste krysta?
Min kropp kommer ju slå av totalt.
Så jag måste få igång något nu, annars kommer det bli snitt.
Och inget mig emot det heller, men hade gärna föda vaginalt.
Men inte om det är en michelin bebis! Jag vill gärna inte spricka helt.
Det är svårt det där.
Jag vill ju föda utan smärlindring också, vilket det säkerligen inte kommer bli något av.
För så som min rygg gör ont nu, heehehh. Ja, det kommer förmodligen göra tusen ggr värre när jag ligger på britsen.
Så jag är mer inställd på lustgas & epidural nu.
Även kejsarsnitt.
Lika bra det, att tänka så IFALL ATT det skulle bli så.
Nej, nu ska jag invänta Moa & lilla Vincent!
De kommer över på besök en stund.
Var så länge sen
Nu knackar hon! <3
Det är typ bara jag så vitt jag vet här i slite-lärbro trakterna som gjort det.
Alla andra har fött 1-2 veckor innan bf.
Han liksom, vill inte ut.
Tydligen väldigt mysigt inne i min mage skulle jag tro.
Men han kommer bli stor!
Efter 37 fullgågna veckor är de ju klara att komma ut, färdigutvecklade och allt.
Så det enda han gör nu är att gå upp i vikt.
Han kommer bli en liten knubbis tror jag, med massa valkar haha!
Jag bryr mig inte om han är en framtida sumo, jag vill bara ha ut honom för jag har så förbaskat ont!
Skickat iväg ett mail till MVC för inte så länge sedan, ang. tillväxt UL, och tidigare igångsättning.
För min kropp har verkligen sagt ifrån nu, det känner jag.
Och vad händer då, när det verkligen gäller?
När stunden är kommen och jag ligger där på BB och måste krysta?
Min kropp kommer ju slå av totalt.
Så jag måste få igång något nu, annars kommer det bli snitt.
Och inget mig emot det heller, men hade gärna föda vaginalt.
Men inte om det är en michelin bebis! Jag vill gärna inte spricka helt.
Det är svårt det där.
Jag vill ju föda utan smärlindring också, vilket det säkerligen inte kommer bli något av.
För så som min rygg gör ont nu, heehehh. Ja, det kommer förmodligen göra tusen ggr värre när jag ligger på britsen.
Så jag är mer inställd på lustgas & epidural nu.
Även kejsarsnitt.
Lika bra det, att tänka så IFALL ATT det skulle bli så.
Nej, nu ska jag invänta Moa & lilla Vincent!
De kommer över på besök en stund.
Var så länge sen
Nu knackar hon! <3
torsdag 26 augusti 2010
BF+3
Senaste magbilden, tagen i tisdags.
Då i v.41, (40+1)
Idag har jag passerat mitt BF med 3 dagar redan...
Åååh vad allt står stilla!
Bebis är ju mer livlig än vanligt nu, borde egentligen vara tvärt om? :P
Känner verkligen hur han med all sin kraft trycker sig neråt, men varken vattenavgång eller värkar har visat sig.
Bara de där tråkiga sammandragningarna.
De är bara jobbiga, gör inte ont eller så.
Förhoppningsvis händer något snart.
Och ja slite marknad drar ju igång i helgen nu..
Jag som hade önskat att ha honom ute, och hemma tills dess..
Så blev det inte :/
Jag kommer missa marknaden, för första gången på flera hundra år känns det som!
Samma sak varenda år dock, men det är ändå något mysigt över det.
Jaja. Får se om det blir som jag INTE ville..
Att jag ligger och krystar i helgen när det pågår :P
Då i v.41, (40+1)
Idag har jag passerat mitt BF med 3 dagar redan...
Åååh vad allt står stilla!
Bebis är ju mer livlig än vanligt nu, borde egentligen vara tvärt om? :P
Känner verkligen hur han med all sin kraft trycker sig neråt, men varken vattenavgång eller värkar har visat sig.
Bara de där tråkiga sammandragningarna.
De är bara jobbiga, gör inte ont eller så.
Förhoppningsvis händer något snart.
Och ja slite marknad drar ju igång i helgen nu..
Jag som hade önskat att ha honom ute, och hemma tills dess..
Så blev det inte :/
Jag kommer missa marknaden, för första gången på flera hundra år känns det som!
Samma sak varenda år dock, men det är ändå något mysigt över det.
Jaja. Får se om det blir som jag INTE ville..
Att jag ligger och krystar i helgen när det pågår :P
tisdag 24 augusti 2010
Vattenavgång?
Nje.. jag vill ju tro det, men ändå vågar jag inte hoppas för mycket.
Har känt lite hur det liksom "sipprar" fram någon vätska, så ingen sån här rejäl vattenavgång direkt.
Jag är dock osöker på om det är vattnet som börjar gå, eller kanske redan har gått?
För det är ju endel som aldrig vattnet går för, förrän när de ligger och krystar fram ungen.
Endel andra bara det forsar vatten ur.
Jobbigt när det är så pass olika hela tiden, så individuellt.
Men det är väl bara att avvakta och se.
Är det vattnet som börjat gå, kan det ju faktiskt vara så att ungen (i och med att han nu är fixerad) ligger med huvudet och "täpper" för så att vattnet inte riktigt släpper efter.
Får helt enkelt se om jag börjar känna av något mer,.. Sammandragningar, värkar eller så.
Då ringer jag förlossningen och frågar.
På tal om något annat så hade vi ju glömt laddaren till vår ENDA mobil.
Både min & Patricks hade gått sönder, så vi fick en lånemobil utav hans syster tills vidare då vi inte heller har råd att köpa mobil.
Så när vi kom hem från stan igår ringde Cecilia (min barndomskompis sedan snart 21 år) och vi brukar alltid prata i evigheter, så när mobilen då började gnälla om "låg batterinivå" kunde jag inte hitta laddaren.
FAN! Den hade vi glömt kvar hos mamma i stan, så jag fick avsluta samtalet, stänga av mobilen och prata med syster yster via FaceBook och be henne säga till mamma att mobilen är av, då vi måste spara på det sista batteriet till ev. samtal till förlossning/skjuts osv.
Men imorse satte jag igång mobilen en snabbis igen och ringde mamma, kom på att hon kunde ju faktiskt lämna laddaren till en busschaufför som skulle till slite, så jag kunde gå till busshållplatsen bara och hämta den.
Så gjorde vi.
Jag & Älskling gick till bussen men det kom ingen buss.. Efter 30 minuter hade den fortfarande inte kommit, så jag fick ringa mamma igen och hoppas sista batteriet inte dog ut helt.
Hon sa att hon hade lämnat det och sagt att "en höggravid står vis pressbyrån och hämtar den" Så.. Att bussen inte dök upp var ju märkligt.
Det satt även en äldre man och väntade också, och han sa att det inte hade kommit någon buss än.
Så vi kunde ju inte ha missat den?
Sen ringer moa, visste inte om jag vågade svara eftersom batteriet säkerligen skulle dö och hon skulle tro att jag klickad! haha!
Men jag svarade och hon är så söt!
"hej, jag ser dig.. du är så fet, höhö" Typ.
Ja jag vet, jag är fet xD
Och jag har gått över tiden! Förbaskade lilla skitunge! <3
Men vi hann pratas vid i 1 minut? kanske :P
Sen såg vi att det kom en buss, samma linje som den vi stod och väntade på.
Men den kom från andra hållet, och det stod "Visby" på den, så det liksom stämde inte.
Då säger patrick "Men Ronja, bussgubben sitter och kollar på dig"
Så jag springer runt och frågar om han vet vad som hänt med den buss som skulle komma till slite 17:10.
Jag tror inte han fatta för han tittade på klockan och sa bara "vad konstigt"
Sen säger han "Men jag var här 17:10 från Visby, och då var det ingen här så jag kommer från Lärbro nu"
.."jaha men då är det kanske du som har en laddare med dig?"
"Ja!" säger han..
Så det var ren tur vi hade, att vi stod kvar och väntade, för då hade vi tydligen precis missat när han kom till slite, att vi var sena eller något.
Och den där äldre mannen, ja han måste ha talat i nattmössan.
Så nu är laddaren tillbaka och vi har telefon igen!
Blir så nervös när man är utan mobil, i alla fall nu när den lilla kan komma i princip vilken sekund som helst. Nej men nästan.
Vi bor ju dock nästan 4mil från förlossningen så det tar ju ett tag att komma in.
Och det kan gå fort.
Nåja, ännu ett problem som är löst.
Nu strålar det i min rygg och jag har en mysig liten förvärk, så ska sträcka ut mig i soffan med Cleo lite :)
Sen blir det mat.
Pommes, kött och cola! :D:D
Har känt lite hur det liksom "sipprar" fram någon vätska, så ingen sån här rejäl vattenavgång direkt.
Jag är dock osöker på om det är vattnet som börjar gå, eller kanske redan har gått?
För det är ju endel som aldrig vattnet går för, förrän när de ligger och krystar fram ungen.
Endel andra bara det forsar vatten ur.
Jobbigt när det är så pass olika hela tiden, så individuellt.
Men det är väl bara att avvakta och se.
Är det vattnet som börjat gå, kan det ju faktiskt vara så att ungen (i och med att han nu är fixerad) ligger med huvudet och "täpper" för så att vattnet inte riktigt släpper efter.
Får helt enkelt se om jag börjar känna av något mer,.. Sammandragningar, värkar eller så.
Då ringer jag förlossningen och frågar.
På tal om något annat så hade vi ju glömt laddaren till vår ENDA mobil.
Både min & Patricks hade gått sönder, så vi fick en lånemobil utav hans syster tills vidare då vi inte heller har råd att köpa mobil.
Så när vi kom hem från stan igår ringde Cecilia (min barndomskompis sedan snart 21 år) och vi brukar alltid prata i evigheter, så när mobilen då började gnälla om "låg batterinivå" kunde jag inte hitta laddaren.
FAN! Den hade vi glömt kvar hos mamma i stan, så jag fick avsluta samtalet, stänga av mobilen och prata med syster yster via FaceBook och be henne säga till mamma att mobilen är av, då vi måste spara på det sista batteriet till ev. samtal till förlossning/skjuts osv.
Men imorse satte jag igång mobilen en snabbis igen och ringde mamma, kom på att hon kunde ju faktiskt lämna laddaren till en busschaufför som skulle till slite, så jag kunde gå till busshållplatsen bara och hämta den.
Så gjorde vi.
Jag & Älskling gick till bussen men det kom ingen buss.. Efter 30 minuter hade den fortfarande inte kommit, så jag fick ringa mamma igen och hoppas sista batteriet inte dog ut helt.
Hon sa att hon hade lämnat det och sagt att "en höggravid står vis pressbyrån och hämtar den" Så.. Att bussen inte dök upp var ju märkligt.
Det satt även en äldre man och väntade också, och han sa att det inte hade kommit någon buss än.
Så vi kunde ju inte ha missat den?
Sen ringer moa, visste inte om jag vågade svara eftersom batteriet säkerligen skulle dö och hon skulle tro att jag klickad! haha!
Men jag svarade och hon är så söt!
"hej, jag ser dig.. du är så fet, höhö" Typ.
Ja jag vet, jag är fet xD
Och jag har gått över tiden! Förbaskade lilla skitunge! <3
Men vi hann pratas vid i 1 minut? kanske :P
Sen såg vi att det kom en buss, samma linje som den vi stod och väntade på.
Men den kom från andra hållet, och det stod "Visby" på den, så det liksom stämde inte.
Då säger patrick "Men Ronja, bussgubben sitter och kollar på dig"
Så jag springer runt och frågar om han vet vad som hänt med den buss som skulle komma till slite 17:10.
Jag tror inte han fatta för han tittade på klockan och sa bara "vad konstigt"
Sen säger han "Men jag var här 17:10 från Visby, och då var det ingen här så jag kommer från Lärbro nu"
.."jaha men då är det kanske du som har en laddare med dig?"
"Ja!" säger han..
Så det var ren tur vi hade, att vi stod kvar och väntade, för då hade vi tydligen precis missat när han kom till slite, att vi var sena eller något.
Och den där äldre mannen, ja han måste ha talat i nattmössan.
Så nu är laddaren tillbaka och vi har telefon igen!
Blir så nervös när man är utan mobil, i alla fall nu när den lilla kan komma i princip vilken sekund som helst. Nej men nästan.
Vi bor ju dock nästan 4mil från förlossningen så det tar ju ett tag att komma in.
Och det kan gå fort.
Nåja, ännu ett problem som är löst.
Nu strålar det i min rygg och jag har en mysig liten förvärk, så ska sträcka ut mig i soffan med Cleo lite :)
Sen blir det mat.
Pommes, kött och cola! :D:D
Äntligen är du fixerad!
Har precis kommit hem från ytterligare ett besök hos MVC, och nu är bebis i alla fall helt fixerad!
Ännu tecken på framsteg, trots att det går hur långsamt som helst.
I fem veckor har han legat med huvudet neråt, men varit ruckbar.
Men som sagt, nu är han fixerad och jag väntar spänt på att vattnet skall gå, eller att värkarna börjar visa sig.
Magen har sjunkit som den skall när de fixerar sig, så mitt SF-mått har blivit mindre.
Men trots det har jag gått upp ännu ett kg, så nu ligger jag på 77kg :O
Har alltså nu gått upp typ, 22-23kg allt som allt.
Har väldigt svårt att tänka mig hur i helvete jag skall lyckas gå ner allt, haha.
Nåja, det får man ta efter hand.
Nu ska jag vila, är hur död som helst i kroppen som vanligt.
Kanske skriver senare igen, om det finns något intressant att skriva vill säga.. :P
Ännu tecken på framsteg, trots att det går hur långsamt som helst.
I fem veckor har han legat med huvudet neråt, men varit ruckbar.
Men som sagt, nu är han fixerad och jag väntar spänt på att vattnet skall gå, eller att värkarna börjar visa sig.
Magen har sjunkit som den skall när de fixerar sig, så mitt SF-mått har blivit mindre.
Men trots det har jag gått upp ännu ett kg, så nu ligger jag på 77kg :O
Har alltså nu gått upp typ, 22-23kg allt som allt.
Har väldigt svårt att tänka mig hur i helvete jag skall lyckas gå ner allt, haha.
Nåja, det får man ta efter hand.
Nu ska jag vila, är hur död som helst i kroppen som vanligt.
Kanske skriver senare igen, om det finns något intressant att skriva vill säga.. :P
måndag 23 augusti 2010
BF idag, och ingen bebis :(
Idag har jag & mannen kommit hem från stan.
Åkte in till Visby i fredags för Patrick skulle träffa några kompisar och repa.
Sedan skulle han ut en sväng på lillebror, (krog/pub) eller fan vad det är. Jag vet inte, aldrig varit där själv så :P
Men hur som helst så passade jag då på att följa med in och vara hos mamma, så vi bestämde oss för att ta med packning och I FALL ATT bebis skulle komma tog vi även med de nödvändigaste inför ev. BB besök.
Vi sov kvar eftersom dagen efter, i lördags den 21a aug fyllde min bror 37 år, så vi var med och gratulerade! :)
Lördags som sagt, storeborors födelsedag!
Vi packade fika och begav oss ner till almedalen med hela gänget, (Mamma, syster Tanja & Syster Tina, Håkan, alexandra, elin, bror rasmus, patrick och jag)Och sen kom då Robban, Sara och lilla Leo ner :)
Det var trevligt, hade precis hunnit spricka upp på himlen och bli fint väder när vi kom ner, så det vart lyckat!
Sedan begav vi oss hem igen, då vi var lite barnvakt åt Leo, (min brorson) medan Robban hade blivit utbjuden på middag av Sara.
Mot tidig kväll fick jag och patrick för oss att gå ut, ner mot botaniska trädgården, strandpromenaden och innerstan för att ta lite kort.
Vi gick även in i Domkyrkan för patrick ville se målningar.
Herregud vad det sprangs i nedför- och uppförsbackar. Jag vart helt slut, och trodde ju att förlossningen ville börja, men NIX!
Så vi gick hem, och fick för oss att gå till McDonalds & beställa hem lite mat.
Så åter igen sprang vi upp & ner för trapporna där mamma bor (3e våningen) höhö.
Att inget liksom sätter fart? Tycker det är konstigt, envisa bebis.. :(
Men ja, väl uppe igen åt vi hamburgare, och såg film.
Det blev "Död snö". Den var ju rätt okej, inte läskig alls, mest underhållande.
Dock tyckte jag att Zombiesarna var grymt otäcka. Inte likt de "vanliga" om man säger så :P
Ptja, sen vet jag inte. Vi somna nog!
I söndags, (igår) Hade vi tänkt åka hem, men det blev inte så.
Jag minns inte ens vad denna dag gick åt till nu när jag tänker efter :O
Men, jag vaknade som vanligt och hade förbaskat ont i kroppen, ringe ner till BB och förklarade min situation och att jag gärna ville få komma ner och göra ytterligare en koll.
Så jag och Patrick tog oss en promenad ner till förlossningen där CTG-kurvan mättes, och jag fick även en dosa av något slag som jag skulle trycka på varje gång bebis rörde på sig.
Hur som helst så visade det sig att jag fick en hel del sammandragningar under de 30minuter jag låg med CTGn på. Men endel utav dem märkte jag inte av själv.
Men allt såg fin fint ut, och bebisens hjärta pickar på som det skall och han mår bra!
Lite för bra tror jag, eftersom han envisas med att vara kvar.
Ja, sen kollades febern och blodtryck. Det såg kalas ut!
Sedan kom det in ytterligare en barnmorska när den första hade begett sig.
Hon och jag pratade lite allmänt om min graviditet.
Sen undersökte hon mig.
Men nej, jag är fortfarande bara "öppen för fingerblomman" som jag då varit i snart 2 veckor. Så inget mer har hänt.
Livmodertappen har inte mognat eller kortats mer.
Det var riktigt tråkigt att höra, men med andra ord kan det inte heller dröja länge nu eftersom jag befunnit mig i denna "tidiga latensfas" ett bra tag.
Hon gick i alla fall ut och kom in i rummet igen efter en stund och sa "ja vi tycker i alla fall ni kan åka hem igen, men hör av er om något mer händer" Så de har alltså diskuterat hurvida vi skulle stanna eller inte, ifall något skulle köra igång.
Se det var något positivt tycke jag.
Hon pratade om sovdos oxå, som jag kunde få för att få vila lite. Men nej tack!
Då får man Morfin, det tar jag inte emot.
Är till och med emot lustgas nästan, men troligt att det kommer användas vid förlossning. Om jag inte spyr, för jag tål inte när det snurrar.
Kan inte ens gunga utan att må illa, hahaaa.
Nej hur som helst, vi var klara och skulle hem, men självklart gick ingen buss, så vi bestämde oss för att ta ytterligare en promenad genom strandpromenaden :)
Mysigt att få vara bara vi två, jag och patrick <3
Väl hemma får vi för oss att gå ut och äta någonstans, så först duschen, sen ut.
Var något öppet då?
Nej, bara restauranger som är svindyra!
Så vart hamnade vi?
PÅ MAX! hahhaa, jaja.
Det gick an det med.
Sen gick vi hem till mamma och slängde oss i sängen framför tv:n med mamma och tanja.
Efter det hoppade de i säng, och jag & patrick drog igång ytterligare en film som jag somnade till :P
Och så var det måndag! (idag)
Hade tid hos MVC imorse, i Slite såklart. Och vi var i stan så den blev avbokad, fått ny tid imorgon.
Sen vid 15:00 hade vi möte vid Soc, så innan dess yrade jag & patrick runt på stan, där han hittade 2 tröjor.
Sedan efter mötet gick vi upp till mamma, fick oss lite i magen, plockade ihop våra saker och gick till bussen.
Ja, sammanfattning lite kort på dagarna i stan.
Stannade ju faktiskt för att ha nära till BB om det skulle hända något, vilket vi alla (förutom patrick) trodde...
Så när vi åkte hem idag vart jag lite sur..
Men men, jag kan inte göra så mycket.
Nu har patrick sagt att han tror på onsdag/torsdag, att vår lilla vill ut då..
Jag tror bestämt på lördag eller söndag, just för att jag INTE vill föda då.
Då är det Slite marknad, jag vill ha fött innan. För jag vill gå på marknaden, UTAN magen. För jag kommer inte orka gå annars, det vet jag.
Överdrivet med folk, och äckliga getingar överallt. Nej det pallar jag inte.
Sen så brukar det alltid vara soligt också, det orkar jag ännu mindre med en stor mage.
Så jag hoppas ju man hinner föda, ligga kvar 2-3 dagar, OCH ha tid för en sväng på marknaden.
Men det återstår att se helt enkelt :P
Nu skall jag inte skriva mer, börjar sli stel i fingrarna!
Skall göra mig lite nudlar & majs istället!
Nästa gång jag skriver kanske jag har bebis ute, det hoppas i alla fall jag.
CROSS YOUR FINGERS PLEASE!
Åkte in till Visby i fredags för Patrick skulle träffa några kompisar och repa.
Sedan skulle han ut en sväng på lillebror, (krog/pub) eller fan vad det är. Jag vet inte, aldrig varit där själv så :P
Men hur som helst så passade jag då på att följa med in och vara hos mamma, så vi bestämde oss för att ta med packning och I FALL ATT bebis skulle komma tog vi även med de nödvändigaste inför ev. BB besök.
Vi sov kvar eftersom dagen efter, i lördags den 21a aug fyllde min bror 37 år, så vi var med och gratulerade! :)
Lördags som sagt, storeborors födelsedag!
Vi packade fika och begav oss ner till almedalen med hela gänget, (Mamma, syster Tanja & Syster Tina, Håkan, alexandra, elin, bror rasmus, patrick och jag)Och sen kom då Robban, Sara och lilla Leo ner :)
Det var trevligt, hade precis hunnit spricka upp på himlen och bli fint väder när vi kom ner, så det vart lyckat!
Sedan begav vi oss hem igen, då vi var lite barnvakt åt Leo, (min brorson) medan Robban hade blivit utbjuden på middag av Sara.
Mot tidig kväll fick jag och patrick för oss att gå ut, ner mot botaniska trädgården, strandpromenaden och innerstan för att ta lite kort.
Vi gick även in i Domkyrkan för patrick ville se målningar.
Herregud vad det sprangs i nedför- och uppförsbackar. Jag vart helt slut, och trodde ju att förlossningen ville börja, men NIX!
Så vi gick hem, och fick för oss att gå till McDonalds & beställa hem lite mat.
Så åter igen sprang vi upp & ner för trapporna där mamma bor (3e våningen) höhö.
Att inget liksom sätter fart? Tycker det är konstigt, envisa bebis.. :(
Men ja, väl uppe igen åt vi hamburgare, och såg film.
Det blev "Död snö". Den var ju rätt okej, inte läskig alls, mest underhållande.
Dock tyckte jag att Zombiesarna var grymt otäcka. Inte likt de "vanliga" om man säger så :P
Ptja, sen vet jag inte. Vi somna nog!
I söndags, (igår) Hade vi tänkt åka hem, men det blev inte så.
Jag minns inte ens vad denna dag gick åt till nu när jag tänker efter :O
Men, jag vaknade som vanligt och hade förbaskat ont i kroppen, ringe ner till BB och förklarade min situation och att jag gärna ville få komma ner och göra ytterligare en koll.
Så jag och Patrick tog oss en promenad ner till förlossningen där CTG-kurvan mättes, och jag fick även en dosa av något slag som jag skulle trycka på varje gång bebis rörde på sig.
Hur som helst så visade det sig att jag fick en hel del sammandragningar under de 30minuter jag låg med CTGn på. Men endel utav dem märkte jag inte av själv.
Men allt såg fin fint ut, och bebisens hjärta pickar på som det skall och han mår bra!
Lite för bra tror jag, eftersom han envisas med att vara kvar.
Ja, sen kollades febern och blodtryck. Det såg kalas ut!
Sedan kom det in ytterligare en barnmorska när den första hade begett sig.
Hon och jag pratade lite allmänt om min graviditet.
Sen undersökte hon mig.
Men nej, jag är fortfarande bara "öppen för fingerblomman" som jag då varit i snart 2 veckor. Så inget mer har hänt.
Livmodertappen har inte mognat eller kortats mer.
Det var riktigt tråkigt att höra, men med andra ord kan det inte heller dröja länge nu eftersom jag befunnit mig i denna "tidiga latensfas" ett bra tag.
Hon gick i alla fall ut och kom in i rummet igen efter en stund och sa "ja vi tycker i alla fall ni kan åka hem igen, men hör av er om något mer händer" Så de har alltså diskuterat hurvida vi skulle stanna eller inte, ifall något skulle köra igång.
Se det var något positivt tycke jag.
Hon pratade om sovdos oxå, som jag kunde få för att få vila lite. Men nej tack!
Då får man Morfin, det tar jag inte emot.
Är till och med emot lustgas nästan, men troligt att det kommer användas vid förlossning. Om jag inte spyr, för jag tål inte när det snurrar.
Kan inte ens gunga utan att må illa, hahaaa.
Nej hur som helst, vi var klara och skulle hem, men självklart gick ingen buss, så vi bestämde oss för att ta ytterligare en promenad genom strandpromenaden :)
Mysigt att få vara bara vi två, jag och patrick <3
Väl hemma får vi för oss att gå ut och äta någonstans, så först duschen, sen ut.
Var något öppet då?
Nej, bara restauranger som är svindyra!
Så vart hamnade vi?
PÅ MAX! hahhaa, jaja.
Det gick an det med.
Sen gick vi hem till mamma och slängde oss i sängen framför tv:n med mamma och tanja.
Efter det hoppade de i säng, och jag & patrick drog igång ytterligare en film som jag somnade till :P
Och så var det måndag! (idag)
Hade tid hos MVC imorse, i Slite såklart. Och vi var i stan så den blev avbokad, fått ny tid imorgon.
Sen vid 15:00 hade vi möte vid Soc, så innan dess yrade jag & patrick runt på stan, där han hittade 2 tröjor.
Sedan efter mötet gick vi upp till mamma, fick oss lite i magen, plockade ihop våra saker och gick till bussen.
Ja, sammanfattning lite kort på dagarna i stan.
Stannade ju faktiskt för att ha nära till BB om det skulle hända något, vilket vi alla (förutom patrick) trodde...
Så när vi åkte hem idag vart jag lite sur..
Men men, jag kan inte göra så mycket.
Nu har patrick sagt att han tror på onsdag/torsdag, att vår lilla vill ut då..
Jag tror bestämt på lördag eller söndag, just för att jag INTE vill föda då.
Då är det Slite marknad, jag vill ha fött innan. För jag vill gå på marknaden, UTAN magen. För jag kommer inte orka gå annars, det vet jag.
Överdrivet med folk, och äckliga getingar överallt. Nej det pallar jag inte.
Sen så brukar det alltid vara soligt också, det orkar jag ännu mindre med en stor mage.
Så jag hoppas ju man hinner föda, ligga kvar 2-3 dagar, OCH ha tid för en sväng på marknaden.
Men det återstår att se helt enkelt :P
Nu skall jag inte skriva mer, börjar sli stel i fingrarna!
Skall göra mig lite nudlar & majs istället!
Nästa gång jag skriver kanske jag har bebis ute, det hoppas i alla fall jag.
CROSS YOUR FINGERS PLEASE!
fredag 20 augusti 2010
Ont till förbannelse!
Åter igen vet jag inte hur många ggr jag varit vaken och uppe på toa inatt.
Blir så förbannad varenda gång.
har så fruktansvärt ont så jag vet seriöst inte vart jag skall ta vägen!
Satte mig och googlade lite, som jag alltid gör, om igångsättning osv.
Vilka skäl man måste ha och liknande.
Många som blir igångsatta gör det pga förlossningsrädsla, svår foglossning och sådana saker. Även pga enorma smärtor.
AHA! Tänkte jag, och ringde förlossnigen.
Berättade hela min story, från måndagen den 9e augusti då allting började, fram tills nu imorse.
Jag satt och rabblade upp alla sammandragningar, värkar, smärtan i ländryggen, den återkommande mensvärken, "klicket", slemproppen osv osv.
Nämnde då även för henne om hur min rygg varit innan jag ens blev gravid, om min skolios och mina problem med höfterna.
OCH det viktigaste, att jag inte står ut med magen längre.
Det är den som gör så helvetiskt ont!
Det liksom sliter och drar, i ljumskarna, runt om bara.
Känns som blåmärken och jag kan nästan inte röra mig.
Jag sa även att jag knappt sover ordentligt, och när jag väl gör det känner jag mig trots allt aldrig utvilad.
Jag sa att jag varit ute max 3-4 ggr på snart 2 veckor, för jag kan inte röra mig.
Har bara ont..
Ja, vad säger då hon?
"Ta 2 alvedon, vänta 6 timmar och ta 2 till så ska du se att det blir bättre"
FÖRBANNADE SKIT!
måste man liksom, vadå? Böna och be på sina bara knän för att få bli igångsatt?
Herregud!
Jag är i vecka 40 nu för i helvete, (39+4).
Jag har så jävla ont så det går inte att beskriva.
Att lägga mig i ett varmt bad, eller ta en varmdusch hjälper inte, så varför skall alvedon hjälpa?
Jag måste gå ut ungen nu!
En dag till och jag vill aldrig mer vakna till liv.. så känns det just nu.
Om enda utvägen var snitt så, JA TACK SNÄLLA CUTTA MIG!!
Seriöst, jag står inte ut med smärtan, och orörligheten.
Att vara så pass stel som jag är nu, vill jag aldrig mer uppleva.
Hur skall jag orka ligga och krysta fram en unge, när jag har såhär ont?
När jag inte har ork eller kraft?
Det går ju inte...
Aja, jag fick pallra mig iväg till apoteket och handla alvedon.
Så har tagit 2 nu, får se om något hjälper.
Skall ta vid 6 igen som hon sa, sen får jag väl återkomma till förlossningen om det ändå inte ger med sig.
Jag vill bara föda fram min envisa bebis nu.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha honom i famnen.
Åh.. jag vill bara grina :(
Blir så förbannad varenda gång.
har så fruktansvärt ont så jag vet seriöst inte vart jag skall ta vägen!
Satte mig och googlade lite, som jag alltid gör, om igångsättning osv.
Vilka skäl man måste ha och liknande.
Många som blir igångsatta gör det pga förlossningsrädsla, svår foglossning och sådana saker. Även pga enorma smärtor.
AHA! Tänkte jag, och ringde förlossnigen.
Berättade hela min story, från måndagen den 9e augusti då allting började, fram tills nu imorse.
Jag satt och rabblade upp alla sammandragningar, värkar, smärtan i ländryggen, den återkommande mensvärken, "klicket", slemproppen osv osv.
Nämnde då även för henne om hur min rygg varit innan jag ens blev gravid, om min skolios och mina problem med höfterna.
OCH det viktigaste, att jag inte står ut med magen längre.
Det är den som gör så helvetiskt ont!
Det liksom sliter och drar, i ljumskarna, runt om bara.
Känns som blåmärken och jag kan nästan inte röra mig.
Jag sa även att jag knappt sover ordentligt, och när jag väl gör det känner jag mig trots allt aldrig utvilad.
Jag sa att jag varit ute max 3-4 ggr på snart 2 veckor, för jag kan inte röra mig.
Har bara ont..
Ja, vad säger då hon?
"Ta 2 alvedon, vänta 6 timmar och ta 2 till så ska du se att det blir bättre"
FÖRBANNADE SKIT!
måste man liksom, vadå? Böna och be på sina bara knän för att få bli igångsatt?
Herregud!
Jag är i vecka 40 nu för i helvete, (39+4).
Jag har så jävla ont så det går inte att beskriva.
Att lägga mig i ett varmt bad, eller ta en varmdusch hjälper inte, så varför skall alvedon hjälpa?
Jag måste gå ut ungen nu!
En dag till och jag vill aldrig mer vakna till liv.. så känns det just nu.
Om enda utvägen var snitt så, JA TACK SNÄLLA CUTTA MIG!!
Seriöst, jag står inte ut med smärtan, och orörligheten.
Att vara så pass stel som jag är nu, vill jag aldrig mer uppleva.
Hur skall jag orka ligga och krysta fram en unge, när jag har såhär ont?
När jag inte har ork eller kraft?
Det går ju inte...
Aja, jag fick pallra mig iväg till apoteket och handla alvedon.
Så har tagit 2 nu, får se om något hjälper.
Skall ta vid 6 igen som hon sa, sen får jag väl återkomma till förlossningen om det ändå inte ger med sig.
Jag vill bara föda fram min envisa bebis nu.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha honom i famnen.
Åh.. jag vill bara grina :(
torsdag 19 augusti 2010
Haha ja gott folk..
Inget har hänt, fortfarande!
Eller, så ska jag ju inte säga.
Visst har NÅGOT hänt men inte mycket. Och ännu ingen bebis :/
Jag bestämde mig för att gå på långpromenad i lördags, så på med joggingkläder och ut vid ett på natten.
Det var skönt, stilla och hyfsat tyst ute.
Jag gick i rask takt (tänkte få igång förlossningen) hehe. Men utan resultat!
Gick ca en timme, sen hem igen.
Och jäklar vad jag flämtade och höll på. Hade ingen koll på om jag ens andades.
Jätteont i vaderna, fötterna och händerna fick jag. Och mysiga sammandragningar.
Men icke, bebis vill INTE ut.
I söndags tog jag & Patrick det lugnt i soffan framför lite filmer, och sen kom Moa förbi med lilla Vincent.
Eller lilla och lilla.. Han har blivit en stor pojke nu, en tung liten söt 3-månaders bebis! :)
Han är så vaken och med på alla noter, tänkt när min lilla når den åldern. UNDERBART!
Men först måste han ju ut!!
Vi fick i alla fall några söta kläder av dem, 2 bodys och 2 små söta mössor.
En blå och en rosa IFALL ATT det skulle vara en tjej.
Det är ju det man aldrig vet, trots att de på UL sa att det var en pojke, till 100%.
Man vågar inte lita fullt på det där, men ja :)
Och så fick jag en amningsnapp oxå, skitbra!
I måndags firade jag och älskling 2½ år <3
Shit i helvete vad tiden går! :O
Redan 30månader? WHAAAAAT?!
Är det sant liksom, vart tog alla de dagarna vägen? Vad har vi gjort?
Haha, det är märkligt att tiden bara rinner springer iväg.
Inte nog med det, jag gick in i vecka 40 också, så 39 fulla veckor var avklarade!
Sen mot eftermiddagen började det åska och blixtra som tusan ute, skönt och riktigt mysigt när man ändå låg i pyjamas med mannen framför massa filmer och myspys <3
I tisdags hade jag ju MVC igen.. Den tiden som min barnmorska sa i torsdags att jag troligtvis inte skulle komma på.. (hon menade på att jag förmodligen redan fött då) men ACK SÅ FEL!
Jag pallrade mig dit förbannad som ett as, ont i kroppen och hur trött som helst.
Kanske inte så konstigt ändå med tanke på att jag då inte varit ute och rört på fläsket på nästan 2 veckor.
Bortsett från en promenad till affären och ett besök i tvättstugan.
Annars hade jag inte satt foten utanför dörren.
Nåja, efter besöket kom jag hem och var hur ledsen och besviken som helst.
HAN ÄR ÄNNU RUCKBAR!!!!! Det har han ju varit nu i 5 veckor, sedan jag gick in i vecka 35.. så han ligger med huvudet ner som han ska, men han har inte sjunkit ner ännu. Så inget mer hade hänt.
Sen hade mitt SF-mått vuxit med 1½cm på mindre än en vecka!
Jag hoppas verkligen det är vätska. Och INTE bebis som växer mer nu, jag kommer fan åka på snitt annars. För jag tänker inte krysta ut en unge på 4kg. AJ AJ AJ!!! :O
Nog för att jag skulle klara det, mitt bäcken är ju stort, enligt barnmorskan. Men ändå.
Jag skulle åkt in till stan efter besöket men så blev det inte, jag var för sur så jag sket i det.
I onsdags (igår) bestämde jag i alla fall mig för att gå upp i tid, och ta mig in till stan.
Jag vågade inte egentligen.. Att nu när det närmar sig, sätta mig på bussen som guppar och har sig.
Men jag gjorde det!
Snacka om att jag vart spänd hela resan till stan :P
Men det gick ju bra. fick dock hålla i magen när det hoppade rejält xD
Väl i stan sprang jag upp till mamma och syskonen, som jag inte träffat på nästan 2 veckor.
Gick en sväng på stan, och jag var ju bara irriterad såklart!
Dels på att pengarna fortfarande inte hade kommit in som väntat, och dels för att ungen roterade med sitt huvud i mitt bäcken hela tiden så det riktigt skar och ilade.
Sånt gör mig arg för jag kan inte gå!
Och inte heller sitta.
Jag får liksom lyfta magen då, och alla stirrar som om jag vore en utomjording från yttre rymden..
nej men folk överhuvudtaget är bara dumma i huvudet, anser jag när jag har ont :P
Sen hände ju något riktigt kul!
Vi hade varit inne på bikbok, skulle gå till cubus.
Då när vi går utanför kommer det bredvid oss förbi ett par i 25-30års åldern med en barnvagn.
I barnvagnen sitter det en unge på 3-4 år och pekar mot mig och skriker:
"TITTA MAMMA, EN BEBISMAGE"..."MAMMA TITTA, TITTA VILKEN MAGE" ..."TITTA PÅ DEN STORA MAGEN MAMMA"... osv osv..
Verkligen en helt hysterisk unge, haha. Mamma och Tanja bara skrattade och tyckte det var skitkul.
Jag var mer "åh tyst unge!"
Men ja, jag skyller på att jag har ont, jag är inte trevlig att ha att göra med då, tyvärr.
Tanken var att jag även skulle hinna med att träffa Hannah idag, men som vanligt kommer saker emellan och tiden räcker inte åt osv, så vi fick ställa in :(
Istället gick jag med mamma och Tanja upp igen, då tanja började baka en kladdkaka och mamma började med maten.
Åt oss väldigt mätta, sen bar det av till bussen.
Så mamma följde med och inväntade, sen åkte jag hem.
Ungefär halvvägs hem, strax innan bussen nådda tingstäde bärjade jag få ont i ländryggen så blev helt tokig. kunde inte sitta stilla, betedde mig som om jag var kissnödig, satt och bytte ben hit & dit, gungade fram och tillbaka och masserade mig själv.
Sen helt plötsligt hör jag ett "klick" som kommer nerifrån bäckenet, precis där ungen ligger mer huvudet.
"SHIT I HELVETE" är min första tanke... "Nu går väl vattnet när som.."
Så jag satt på helspänn resten av resan. Var beredd att vilken sek som helst skulle vattnet gå, och det skulle även se ut som om jag hade pissat ner mig själv totalt.
Som tur var satt jag längst fram precis bakom chauffören ifall det skulle inträffa.
Men nej, det enda som hände var att jag fick den där molande mensvärken i magen oxå, och det började dra sig i magen.
Men inget vatten.
När bussen stannade i Slite ställde jag mig snabbt upp och knöt fast min svarta tröja runt höfterna. Jag var osäker om något syntes, men vad i så fall?
Patrick mötte mig vid affären så vi fick handla lite, & jag berättade vad som hänt.
Men sen lugnade det ner sig ett tag, innan mensvärken åter igen kändes av.
Inatt vet jag inte hur många ggr jag var uppe på toa, och hade ont.
Öm i magen som vanligt, och även i ryggen.
Gick upp först 12:45 ca, då patrick sprang ner med tvätt i tvättstugan.
Vi tog frukost och sen kände jag av något konstigt i trosorna.. Inget "klick" eller så, mer som ett litet tryck som gav med sig.
"ska bara springa på toan" sa jag till patrick.
Väl därinne märker jag en klump av typ, slem.. Vitt slem.
Det var liksom, hur ska man förklara det.. Som slem helt enkelt. Segt slem.
Ja, det var den berömda slemproppen som gett med sig. Ännu ett nytt tecken på att bebisen ÄR på gång, men han är seg.
Jag har dock läst att man inte skall lägga "för mycket vikt" på slemproppen, men jag blev ändå glad!
Satte mig i soffan igen och var tvungen att springa tillbaka.
Det hade kommit ytterligare lite i bindan som jag la i.
Men inget vatten kom, och inte mer än så heller.
Så ja, nu sitter jag här.
Har sammanfattat några dagar jag missat och jag bara hoppas den där envisa lilla knodden snart vill komma ut.
Har under dagen haft ont i ländryggen, lite mensvärk men inte mer.
Inga regelbundna värkar/sammandragningar, och inget som gjort ont heller.
Så vi får väl vänta ytterligare och se.
Ut kommer han ju, men jag hade önskat att det var NU!
Inget har hänt, fortfarande!
Eller, så ska jag ju inte säga.
Visst har NÅGOT hänt men inte mycket. Och ännu ingen bebis :/
Jag bestämde mig för att gå på långpromenad i lördags, så på med joggingkläder och ut vid ett på natten.
Det var skönt, stilla och hyfsat tyst ute.
Jag gick i rask takt (tänkte få igång förlossningen) hehe. Men utan resultat!
Gick ca en timme, sen hem igen.
Och jäklar vad jag flämtade och höll på. Hade ingen koll på om jag ens andades.
Jätteont i vaderna, fötterna och händerna fick jag. Och mysiga sammandragningar.
Men icke, bebis vill INTE ut.
I söndags tog jag & Patrick det lugnt i soffan framför lite filmer, och sen kom Moa förbi med lilla Vincent.
Eller lilla och lilla.. Han har blivit en stor pojke nu, en tung liten söt 3-månaders bebis! :)
Han är så vaken och med på alla noter, tänkt när min lilla når den åldern. UNDERBART!
Men först måste han ju ut!!
Vi fick i alla fall några söta kläder av dem, 2 bodys och 2 små söta mössor.
En blå och en rosa IFALL ATT det skulle vara en tjej.
Det är ju det man aldrig vet, trots att de på UL sa att det var en pojke, till 100%.
Man vågar inte lita fullt på det där, men ja :)
Och så fick jag en amningsnapp oxå, skitbra!
I måndags firade jag och älskling 2½ år <3
Shit i helvete vad tiden går! :O
Redan 30månader? WHAAAAAT?!
Är det sant liksom, vart tog alla de dagarna vägen? Vad har vi gjort?
Haha, det är märkligt att tiden bara rinner springer iväg.
Inte nog med det, jag gick in i vecka 40 också, så 39 fulla veckor var avklarade!
Sen mot eftermiddagen började det åska och blixtra som tusan ute, skönt och riktigt mysigt när man ändå låg i pyjamas med mannen framför massa filmer och myspys <3
I tisdags hade jag ju MVC igen.. Den tiden som min barnmorska sa i torsdags att jag troligtvis inte skulle komma på.. (hon menade på att jag förmodligen redan fött då) men ACK SÅ FEL!
Jag pallrade mig dit förbannad som ett as, ont i kroppen och hur trött som helst.
Kanske inte så konstigt ändå med tanke på att jag då inte varit ute och rört på fläsket på nästan 2 veckor.
Bortsett från en promenad till affären och ett besök i tvättstugan.
Annars hade jag inte satt foten utanför dörren.
Nåja, efter besöket kom jag hem och var hur ledsen och besviken som helst.
HAN ÄR ÄNNU RUCKBAR!!!!! Det har han ju varit nu i 5 veckor, sedan jag gick in i vecka 35.. så han ligger med huvudet ner som han ska, men han har inte sjunkit ner ännu. Så inget mer hade hänt.
Sen hade mitt SF-mått vuxit med 1½cm på mindre än en vecka!
Jag hoppas verkligen det är vätska. Och INTE bebis som växer mer nu, jag kommer fan åka på snitt annars. För jag tänker inte krysta ut en unge på 4kg. AJ AJ AJ!!! :O
Nog för att jag skulle klara det, mitt bäcken är ju stort, enligt barnmorskan. Men ändå.
Jag skulle åkt in till stan efter besöket men så blev det inte, jag var för sur så jag sket i det.
I onsdags (igår) bestämde jag i alla fall mig för att gå upp i tid, och ta mig in till stan.
Jag vågade inte egentligen.. Att nu när det närmar sig, sätta mig på bussen som guppar och har sig.
Men jag gjorde det!
Snacka om att jag vart spänd hela resan till stan :P
Men det gick ju bra. fick dock hålla i magen när det hoppade rejält xD
Väl i stan sprang jag upp till mamma och syskonen, som jag inte träffat på nästan 2 veckor.
Gick en sväng på stan, och jag var ju bara irriterad såklart!
Dels på att pengarna fortfarande inte hade kommit in som väntat, och dels för att ungen roterade med sitt huvud i mitt bäcken hela tiden så det riktigt skar och ilade.
Sånt gör mig arg för jag kan inte gå!
Och inte heller sitta.
Jag får liksom lyfta magen då, och alla stirrar som om jag vore en utomjording från yttre rymden..
nej men folk överhuvudtaget är bara dumma i huvudet, anser jag när jag har ont :P
Sen hände ju något riktigt kul!
Vi hade varit inne på bikbok, skulle gå till cubus.
Då när vi går utanför kommer det bredvid oss förbi ett par i 25-30års åldern med en barnvagn.
I barnvagnen sitter det en unge på 3-4 år och pekar mot mig och skriker:
"TITTA MAMMA, EN BEBISMAGE"..."MAMMA TITTA, TITTA VILKEN MAGE" ..."TITTA PÅ DEN STORA MAGEN MAMMA"... osv osv..
Verkligen en helt hysterisk unge, haha. Mamma och Tanja bara skrattade och tyckte det var skitkul.
Jag var mer "åh tyst unge!"
Men ja, jag skyller på att jag har ont, jag är inte trevlig att ha att göra med då, tyvärr.
Tanken var att jag även skulle hinna med att träffa Hannah idag, men som vanligt kommer saker emellan och tiden räcker inte åt osv, så vi fick ställa in :(
Istället gick jag med mamma och Tanja upp igen, då tanja började baka en kladdkaka och mamma började med maten.
Åt oss väldigt mätta, sen bar det av till bussen.
Så mamma följde med och inväntade, sen åkte jag hem.
Ungefär halvvägs hem, strax innan bussen nådda tingstäde bärjade jag få ont i ländryggen så blev helt tokig. kunde inte sitta stilla, betedde mig som om jag var kissnödig, satt och bytte ben hit & dit, gungade fram och tillbaka och masserade mig själv.
Sen helt plötsligt hör jag ett "klick" som kommer nerifrån bäckenet, precis där ungen ligger mer huvudet.
"SHIT I HELVETE" är min första tanke... "Nu går väl vattnet när som.."
Så jag satt på helspänn resten av resan. Var beredd att vilken sek som helst skulle vattnet gå, och det skulle även se ut som om jag hade pissat ner mig själv totalt.
Som tur var satt jag längst fram precis bakom chauffören ifall det skulle inträffa.
Men nej, det enda som hände var att jag fick den där molande mensvärken i magen oxå, och det började dra sig i magen.
Men inget vatten.
När bussen stannade i Slite ställde jag mig snabbt upp och knöt fast min svarta tröja runt höfterna. Jag var osäker om något syntes, men vad i så fall?
Patrick mötte mig vid affären så vi fick handla lite, & jag berättade vad som hänt.
Men sen lugnade det ner sig ett tag, innan mensvärken åter igen kändes av.
Inatt vet jag inte hur många ggr jag var uppe på toa, och hade ont.
Öm i magen som vanligt, och även i ryggen.
Gick upp först 12:45 ca, då patrick sprang ner med tvätt i tvättstugan.
Vi tog frukost och sen kände jag av något konstigt i trosorna.. Inget "klick" eller så, mer som ett litet tryck som gav med sig.
"ska bara springa på toan" sa jag till patrick.
Väl därinne märker jag en klump av typ, slem.. Vitt slem.
Det var liksom, hur ska man förklara det.. Som slem helt enkelt. Segt slem.
Ja, det var den berömda slemproppen som gett med sig. Ännu ett nytt tecken på att bebisen ÄR på gång, men han är seg.
Jag har dock läst att man inte skall lägga "för mycket vikt" på slemproppen, men jag blev ändå glad!
Satte mig i soffan igen och var tvungen att springa tillbaka.
Det hade kommit ytterligare lite i bindan som jag la i.
Men inget vatten kom, och inte mer än så heller.
Så ja, nu sitter jag här.
Har sammanfattat några dagar jag missat och jag bara hoppas den där envisa lilla knodden snart vill komma ut.
Har under dagen haft ont i ländryggen, lite mensvärk men inte mer.
Inga regelbundna värkar/sammandragningar, och inget som gjort ont heller.
Så vi får väl vänta ytterligare och se.
Ut kommer han ju, men jag hade önskat att det var NU!
lördag 14 augusti 2010
Pallar inte en dag till...
Nu kommer ett sånt här ilsket, frustrerande inlägg igen.
Fan vad det pendlar.
Men mina nerver nu alltså, jävlar!
De är inte att leka med.
Jag vill på största, fullaste allvar bara få skada någon. Ut & döda eller nåt.
Nej men, få ut min ilska.
Jag har världens aggressioner inom mig, och de blir bara större.
Har inga fler framsteg visats sig till imorgon när jag vaknar kommer jag ringa förlossningen och tvinga dem sätta igång mig för jag har verkligen NOLL lust längre.
Skulle de sätta sig på tvären och bråka med mig, då ska jag personligen ut och gräva deras gravar.
MED NÖJE!
Fan vad det pendlar.
Men mina nerver nu alltså, jävlar!
De är inte att leka med.
Jag vill på största, fullaste allvar bara få skada någon. Ut & döda eller nåt.
Nej men, få ut min ilska.
Jag har världens aggressioner inom mig, och de blir bara större.
Har inga fler framsteg visats sig till imorgon när jag vaknar kommer jag ringa förlossningen och tvinga dem sätta igång mig för jag har verkligen NOLL lust längre.
Skulle de sätta sig på tvären och bråka med mig, då ska jag personligen ut och gräva deras gravar.
MED NÖJE!
fredag 13 augusti 2010
Gladare inlägg!
Ja nu efter att ha suttit och läst på ytterligare lite mer om "fingerblomman" så känns det genast lite bättre.
Igår var jag ju till MVC, vilket ni som läst redan vet.
Jag var då "öppen för fingerblomman" Som innebar att livmodertappen förkortats och mognat. Även att jag är öppen 1cm.
Detta innebär att - FÖRLOSSNINGEN HAR BÖRJAT!
Men det kan dröja, som sagt.
Speciellt som förstföderska!
Men det varierar helt, för endel tar det bara några timmar, och för andra flera dygn innan de kommer in i den "aktiva fasen" som innebär att man är öppen 4-10cm, om jag fattat det rätt?
Alltså när det riktiga värkarbetet sätter fart och man snart kan krysta ut den lilla.
Så hur som helst, jag är i "latensfasen".
I måndags började sammandragningarna/förvärkarna sätta fart.
I tisdags morse åkte jag ner till BB för de fortsatte, men jag var inte öppen något.
Hela onsdagen var likadan.
Torsdag (igår) hade jag MVC-besök, då hade jag, osm jag skrev ovan, öppnat mig.
Och så idag har jag ännu sammandragningar/värkar. Men om jag öppnat mig något mer är tveksamt.
Det är just det, att när man finner sig i denna "latensfas" kan det ta tid.
Därför blir man tillsagd att bara ta det lugnt, vila och äta. Samla kraft helt enkelt.
Förlossningens första fas ÄR igång.
Jag verkar i alla fall tillhöra en utav de som har en lång och jobbig latens att gå igenom.
Antingen har jag öppnat mig mer, eller så står det stilla.
Jag är ju faktiskt förstföderska så mycket möjligt att det tar ytterligare några dygn innan jag kommer till den "aktiva fasen".
Det som gjorde mig glad var att de sägs att vi som har en lång latens, har oftast en lättare förlossning.
Att när den väl sätter igång dröjer det inte länge innan barnet är ute, och det brukar gå bra i övrigt.
Sen vet man ju inte, finns så mycket att stirra sig blind på över internet, och många olika upplevelser.
Men i alla fall, jag får stå ut och hoppas på att allt går bra!
Igår var jag ju till MVC, vilket ni som läst redan vet.
Jag var då "öppen för fingerblomman" Som innebar att livmodertappen förkortats och mognat. Även att jag är öppen 1cm.
Detta innebär att - FÖRLOSSNINGEN HAR BÖRJAT!
Men det kan dröja, som sagt.
Speciellt som förstföderska!
Men det varierar helt, för endel tar det bara några timmar, och för andra flera dygn innan de kommer in i den "aktiva fasen" som innebär att man är öppen 4-10cm, om jag fattat det rätt?
Alltså när det riktiga värkarbetet sätter fart och man snart kan krysta ut den lilla.
Så hur som helst, jag är i "latensfasen".
I måndags började sammandragningarna/förvärkarna sätta fart.
I tisdags morse åkte jag ner till BB för de fortsatte, men jag var inte öppen något.
Hela onsdagen var likadan.
Torsdag (igår) hade jag MVC-besök, då hade jag, osm jag skrev ovan, öppnat mig.
Och så idag har jag ännu sammandragningar/värkar. Men om jag öppnat mig något mer är tveksamt.
Det är just det, att när man finner sig i denna "latensfas" kan det ta tid.
Därför blir man tillsagd att bara ta det lugnt, vila och äta. Samla kraft helt enkelt.
Förlossningens första fas ÄR igång.
Jag verkar i alla fall tillhöra en utav de som har en lång och jobbig latens att gå igenom.
Antingen har jag öppnat mig mer, eller så står det stilla.
Jag är ju faktiskt förstföderska så mycket möjligt att det tar ytterligare några dygn innan jag kommer till den "aktiva fasen".
Det som gjorde mig glad var att de sägs att vi som har en lång latens, har oftast en lättare förlossning.
Att när den väl sätter igång dröjer det inte länge innan barnet är ute, och det brukar gå bra i övrigt.
Sen vet man ju inte, finns så mycket att stirra sig blind på över internet, och många olika upplevelser.
Men i alla fall, jag får stå ut och hoppas på att allt går bra!
Självdestruktiv?
Ja, jag är så frustrerad att jag snart inte vet vad jag tar mig till!
Känner för att riktigt göra mig själv illa, men jag vet att det är hormonerna som spökar satan.
Jag är trött, så trött.
I måndags morse började allting, det är fredag kväll och INGET händer..
Varje dag, eller varje dryga timme som passerar känns som en evighet.
Jag har verkligen nått min gräns, för länge sen.
Jag skakar av all ilska och hat jag känner inom mig.
Jag har aldrig känt av en frustration så här pass tidigare, det absolut mest jobbigaste jag vet!
Nu känns det som att den där ungen i min mage, att han inte ens existerar.
Jag menar, jag vet ju att han gör det.
Har jag varit gott medveten om sedan den 14e december då jag plussade, och jag känner dagligen hans sparkar, knytnävsslag, hur han försöker sträcka på sig, och framförallt hans enorma hickar!
men ändå... det har gått så långt att jag faktiskt inte längre kan se mig ligga på britsen och krysta ut honom.
Nästan som om jag vore skengravid.
Alla jag känner, känner till eller vet om.. Ja alla förstföderskor, ALLA har fött nu.
Och ALLA födde 1-3 veckor innan BF. Ingen vad jag vet har gått över tiden.
De alla verkar ha haft det lätt, och snabbt.
Eller så är jag bara så uppe i mig själv nu.
Jag måste erkänna att ja, jag tycker synd om mig själv. JÄVLIGT synd om mig själv.
Jag har ont.. Jag har så fruktansvärt ont!
Öm i magen, speciellt ljumskarna.
Runt naveln har jag ingen känsel?
Men det kliar, och svider..
Jag fortsätter att få bristningar. Riktigt underbart!
Inte ens det liksom, kunde jag få slippa.
Stor som ett jävla hus är jag, och har bristningar ÖVERALLT!
De har blivit bredare, och mer rosa.
Börjar smått under naveln och hela vägen ner.
Där jag brukade ha min navelpiercing är nu ett minne blott tror jag.
Hålet är ju kvar, men det kommer inte bli snyggt sen.
Helt förstört det med.
Sen brösten ser bara äckliga ut!
Trasiga och hängiga såvida jag inte har en bh på mig.
Och har jag bh så ser det ändå ut som om jag har en för liten på mig då bröstvårtsgårdarna fan är större än något annat.
Mina lår har fått snygga, långa röda bristningar.
Även mina söta "kärlekshandtag" eller vad man nu vill kalla dem.
Och 2 av mina stjärnor är förstörda.
Mer då?
Ja, den snygga "bögranden" som jag kallar det för.. Den som går från naveln och ner.
Tror den inte kommer försvinna på mig.
För jag har ju otur.
Jag känner mig inte det minsta fin längre. inte alls.
Känner mig bara fet och ivägen överallt.
Jag har svullna fötter och händer, DET GÖR ONT!
Kramp i vaderna när jag sover, och värk i ryggen.
Jag pustar och stönar utav ingenting. Blir genomsvettig bara av att sitta här och skriva..
Åååh!
Tänk vad en liten krabat kan göra?
Helt sjukt egentligen.
Så jag vill bara ha ut honom nu!
Inte för att min kropp förstörs totalt, utan för att jag inte klarar det här längre.
Egentligen, som jag skrivit tidigare, så skiter jag i hur många bristningar jag får, hur äcklig jag än ser ut, men att ha ont!
Att inte kunna ligga på mage, eller rygg.. Att knappt kunna sova på sidan?
Att inte kunna sitta ordentligt, varken på en stol eller i soffan..
Inte kunna knyta upp, eller knyta till skorna utan hjälp..
Att bli anfådd och svettas floder för att man diskar? Städar? ute och går? Bara SITTER?!
Nej....
Jag har en tendens att börja gråta när som helst av vad som helst nu.
Inte för att jag är ledsen, utan förbannad!
Frustrerad och bara så sjukt trött!
Känner för att riktigt göra mig själv illa, men jag vet att det är hormonerna som spökar satan.
Jag är trött, så trött.
I måndags morse började allting, det är fredag kväll och INGET händer..
Varje dag, eller varje dryga timme som passerar känns som en evighet.
Jag har verkligen nått min gräns, för länge sen.
Jag skakar av all ilska och hat jag känner inom mig.
Jag har aldrig känt av en frustration så här pass tidigare, det absolut mest jobbigaste jag vet!
Nu känns det som att den där ungen i min mage, att han inte ens existerar.
Jag menar, jag vet ju att han gör det.
Har jag varit gott medveten om sedan den 14e december då jag plussade, och jag känner dagligen hans sparkar, knytnävsslag, hur han försöker sträcka på sig, och framförallt hans enorma hickar!
men ändå... det har gått så långt att jag faktiskt inte längre kan se mig ligga på britsen och krysta ut honom.
Nästan som om jag vore skengravid.
Alla jag känner, känner till eller vet om.. Ja alla förstföderskor, ALLA har fött nu.
Och ALLA födde 1-3 veckor innan BF. Ingen vad jag vet har gått över tiden.
De alla verkar ha haft det lätt, och snabbt.
Eller så är jag bara så uppe i mig själv nu.
Jag måste erkänna att ja, jag tycker synd om mig själv. JÄVLIGT synd om mig själv.
Jag har ont.. Jag har så fruktansvärt ont!
Öm i magen, speciellt ljumskarna.
Runt naveln har jag ingen känsel?
Men det kliar, och svider..
Jag fortsätter att få bristningar. Riktigt underbart!
Inte ens det liksom, kunde jag få slippa.
Stor som ett jävla hus är jag, och har bristningar ÖVERALLT!
De har blivit bredare, och mer rosa.
Börjar smått under naveln och hela vägen ner.
Där jag brukade ha min navelpiercing är nu ett minne blott tror jag.
Hålet är ju kvar, men det kommer inte bli snyggt sen.
Helt förstört det med.
Sen brösten ser bara äckliga ut!
Trasiga och hängiga såvida jag inte har en bh på mig.
Och har jag bh så ser det ändå ut som om jag har en för liten på mig då bröstvårtsgårdarna fan är större än något annat.
Mina lår har fått snygga, långa röda bristningar.
Även mina söta "kärlekshandtag" eller vad man nu vill kalla dem.
Och 2 av mina stjärnor är förstörda.
Mer då?
Ja, den snygga "bögranden" som jag kallar det för.. Den som går från naveln och ner.
Tror den inte kommer försvinna på mig.
För jag har ju otur.
Jag känner mig inte det minsta fin längre. inte alls.
Känner mig bara fet och ivägen överallt.
Jag har svullna fötter och händer, DET GÖR ONT!
Kramp i vaderna när jag sover, och värk i ryggen.
Jag pustar och stönar utav ingenting. Blir genomsvettig bara av att sitta här och skriva..
Åååh!
Tänk vad en liten krabat kan göra?
Helt sjukt egentligen.
Så jag vill bara ha ut honom nu!
Inte för att min kropp förstörs totalt, utan för att jag inte klarar det här längre.
Egentligen, som jag skrivit tidigare, så skiter jag i hur många bristningar jag får, hur äcklig jag än ser ut, men att ha ont!
Att inte kunna ligga på mage, eller rygg.. Att knappt kunna sova på sidan?
Att inte kunna sitta ordentligt, varken på en stol eller i soffan..
Inte kunna knyta upp, eller knyta till skorna utan hjälp..
Att bli anfådd och svettas floder för att man diskar? Städar? ute och går? Bara SITTER?!
Nej....
Jag har en tendens att börja gråta när som helst av vad som helst nu.
Inte för att jag är ledsen, utan förbannad!
Frustrerad och bara så sjukt trött!
torsdag 12 augusti 2010
"öppen för fingerblomman"
Ja.., det var så min barnmorska sa imorse när hon kände efter.
Kom att tänka på det nu, det lät ju så förbaskat roligt tyckte jag!
Hon förklarade att när man är "öppen för fingerblomman" innebär det att livmodertappen precis börjat öppna sig, vidgas alltså.
Hon visade med fingret och sa "det är precis så att den allra yttersta delen på fingertoppen går in"
"jaha!" Sa jag överraskande, fastän jag ändå inte riktigt vart haj på vad som menades med det :P
Så nu har jag kollat upp ytterligare, och det innebär alltså att man är öppen 1cm!
Då är det ju... bara 9cm kvar tills jag får krysta? <3 Hehe, kan ändå dröja dagar!
Men ja, jag inväntar ännu de regelbundna, mer täta värkarna.
De har inte satt igång riktigt ännu, men jag känner av det lite mer nu.
Och även i ryggen.
Inte så det gör ont, utan mer så det är smådrygt. Man suckar för sig själv och tänker... "inte nu igen"..
Nej, jag och patrick hade tänkt gå på bio nu vid åtta men jag fick hoppa det eftersom sammandragningarna kört igång igen.
Det har varit hyfsat lugnt med det idag annars, men nu är de igång igen.
Och då vågar jag inte sätta foten utanför dörren!
Så han får springa ensam, med en kompis istället :P
Man måste ju stänga av mobilen på bio, men nu går det ju inte IFALL att liksom.
Förhoppningsvis slipper jag ringa och störa mitt i filmen :P
Kom att tänka på det nu, det lät ju så förbaskat roligt tyckte jag!
Hon förklarade att när man är "öppen för fingerblomman" innebär det att livmodertappen precis börjat öppna sig, vidgas alltså.
Hon visade med fingret och sa "det är precis så att den allra yttersta delen på fingertoppen går in"
"jaha!" Sa jag överraskande, fastän jag ändå inte riktigt vart haj på vad som menades med det :P
Så nu har jag kollat upp ytterligare, och det innebär alltså att man är öppen 1cm!
Då är det ju... bara 9cm kvar tills jag får krysta? <3 Hehe, kan ändå dröja dagar!
Men ja, jag inväntar ännu de regelbundna, mer täta värkarna.
De har inte satt igång riktigt ännu, men jag känner av det lite mer nu.
Och även i ryggen.
Inte så det gör ont, utan mer så det är smådrygt. Man suckar för sig själv och tänker... "inte nu igen"..
Nej, jag och patrick hade tänkt gå på bio nu vid åtta men jag fick hoppa det eftersom sammandragningarna kört igång igen.
Det har varit hyfsat lugnt med det idag annars, men nu är de igång igen.
Och då vågar jag inte sätta foten utanför dörren!
Så han får springa ensam, med en kompis istället :P
Man måste ju stänga av mobilen på bio, men nu går det ju inte IFALL att liksom.
Förhoppningsvis slipper jag ringa och störa mitt i filmen :P
BABY IN PROGRESS!!!!
Nu ÄNTLIGEN!!
Nu händer det grejer här <3
Var till MVC idag på återbesök, jag förklarade hur det varit sedan i måndags när alla förbaskade sammandragningar satte igång, hur lite jag kunnat slappna av, vila, äta osv.
Hur ont jag haft, och att jag var ner till förlossningen i förrgår.
Då frågade hon vad de hade sagt, om jag var öppen eller så men jag mindes inte, så hon gick in på datorn för att kolla vad de hade skrivit.
Där stod det att jag hade sammandragningar med 7-8min mellanrum, men att jag inte var öppen och att ingen bebis var på gång.
Så då ville barnmorskan kolla mig idag igen.
Så först det vanliga, kollade urinprov och vikt.
Jag har gått ner ett kilo!
SF-måttet låg på samma och hjärtslagen låter fint!
Sen när hon kollade mig så sa hon att det hänt saker!
Livmodertappen har förkortats, den har mjuknat och precis börjat öppna sig!
Så nu är det på gång!
Vi bokade in ett nytt besök till på tisdag den 17e, men hon önskade mig lycka till innan jag gick, för hon tror inte jag kommer.
Hon tror jag fött innan dess.
Så vi får väl vänta och se.
Jag är bara så grymt lättad, så enormt glad att NÅGOT i alla fall hänt.
Nu bryr jag mig inte om hur ont jag har, för nu vet jag att det går framåt!
<3
Nu händer det grejer här <3
Var till MVC idag på återbesök, jag förklarade hur det varit sedan i måndags när alla förbaskade sammandragningar satte igång, hur lite jag kunnat slappna av, vila, äta osv.
Hur ont jag haft, och att jag var ner till förlossningen i förrgår.
Då frågade hon vad de hade sagt, om jag var öppen eller så men jag mindes inte, så hon gick in på datorn för att kolla vad de hade skrivit.
Där stod det att jag hade sammandragningar med 7-8min mellanrum, men att jag inte var öppen och att ingen bebis var på gång.
Så då ville barnmorskan kolla mig idag igen.
Så först det vanliga, kollade urinprov och vikt.
Jag har gått ner ett kilo!
SF-måttet låg på samma och hjärtslagen låter fint!
Sen när hon kollade mig så sa hon att det hänt saker!
Livmodertappen har förkortats, den har mjuknat och precis börjat öppna sig!
Så nu är det på gång!
Vi bokade in ett nytt besök till på tisdag den 17e, men hon önskade mig lycka till innan jag gick, för hon tror inte jag kommer.
Hon tror jag fött innan dess.
Så vi får väl vänta och se.
Jag är bara så grymt lättad, så enormt glad att NÅGOT i alla fall hänt.
Nu bryr jag mig inte om hur ont jag har, för nu vet jag att det går framåt!
<3
onsdag 11 augusti 2010
Känns som en evighet..
Inatt gick jag & la mig ganska precis runt tolv. Jag vaknade och gick upp 14:00, alltså sovit hela 14 timmar?! :O
INTE likt mig.
Och jag var nog bara upp på toaletten vid 3 tillfällen.
Men trots att jag sovit i tusen år är jag förbaskat trött!
Jag satt och skakade när jag åt "frukost" där vid 3-tiden. Mitt hjärta travar iväg som bara den, och jag andas tungt.
Tog ett bad, men det var inte ens skönt.
Sammandragningarna vill inte ge med sig.
Jag steg upp och tog lite mat att äta som patrick slängt ihop.
Jag känner av halsbränna. Jag som aldrig haft det tidigare under graviditeten? Inte heller innan dess... Men igår fick jag smått känna av det, och nu idag också..
Sen är jag seg & slemmig i halsen.
Börjar jag bli sjuk?
Jag är i alla fall totalt utmattad, det är en sak som är säker.
Jag borde ju ladda inför förlossningen nu, den kan komma igång när som helst.
Jag borde bara äta och vila.
Vilket jag gör, enda jag gjort sedan allt startade i måndags morse, men ändå är jag totalt slut i kropp & själ.
Det sägs ju att bebisen själv bestämmer när det är dags att komma ut, men jag tror inte på det.
Varken på det eller på att man själv kan hjälpa till att påskynda det.
För testat massa med metoder, det har jag gjort.
Helt utan resultat.
Sen känner jag ju hur han skruvar och har sig i magen på mig.
Det finns ingen plats kvar!
Och han liksom "borrar" sig neråt känner jag.
Ja.., borde han inte vilja komma ut?
Jag vet inte.
Vet bara att jag är nära gränsen för vad jag pallar och inte.
Nu har jag världens sammandraging igen.. VARFÖR?!
Jag vill att vattnet skall gå.. För då vet jag att NU ÄNTLIGEN är det på rätt väg. Och då vet jag att har inte värkarbetet satt igång på allvar inom 2 dygn så kommer de hjälpa till nere på förlossningen.
Men nu.. .ja jag har stått ut i snart 3 dygn, 2½ i alla fall.
Och ingenting tyder på att det snart kommer sätta igång för det är bara "förvärkar" som barnmorskan nere på BB sa. Det kan ta flera dygn till, eller veckor till och med.
Det var inga roliga besked. Bara jobbiga...
Jag undrar om man inte kan få bli igångsatt ändå, även om det bara är förvärkar.
För som jag sa så är jag på bristningsgränsen nu.
Jag vågar inte göra något.
Vågar mig inte utanför dörren, vågar inte mig in till stan, inte ens till affären.
För TÄNK OM det DÅ skulle sätta igång?
Åh, jag vill bara somna och vakna igen först då jag känner hur vattnet forsar ur mig. Då hade jag varit över öronen lycklig.
Nu, nu känner jag bara hur jag inte vill något mer..
Eller jo, jag vill ha ut den lilla <3
INTE likt mig.
Och jag var nog bara upp på toaletten vid 3 tillfällen.
Men trots att jag sovit i tusen år är jag förbaskat trött!
Jag satt och skakade när jag åt "frukost" där vid 3-tiden. Mitt hjärta travar iväg som bara den, och jag andas tungt.
Tog ett bad, men det var inte ens skönt.
Sammandragningarna vill inte ge med sig.
Jag steg upp och tog lite mat att äta som patrick slängt ihop.
Jag känner av halsbränna. Jag som aldrig haft det tidigare under graviditeten? Inte heller innan dess... Men igår fick jag smått känna av det, och nu idag också..
Sen är jag seg & slemmig i halsen.
Börjar jag bli sjuk?
Jag är i alla fall totalt utmattad, det är en sak som är säker.
Jag borde ju ladda inför förlossningen nu, den kan komma igång när som helst.
Jag borde bara äta och vila.
Vilket jag gör, enda jag gjort sedan allt startade i måndags morse, men ändå är jag totalt slut i kropp & själ.
Det sägs ju att bebisen själv bestämmer när det är dags att komma ut, men jag tror inte på det.
Varken på det eller på att man själv kan hjälpa till att påskynda det.
För testat massa med metoder, det har jag gjort.
Helt utan resultat.
Sen känner jag ju hur han skruvar och har sig i magen på mig.
Det finns ingen plats kvar!
Och han liksom "borrar" sig neråt känner jag.
Ja.., borde han inte vilja komma ut?
Jag vet inte.
Vet bara att jag är nära gränsen för vad jag pallar och inte.
Nu har jag världens sammandraging igen.. VARFÖR?!
Jag vill att vattnet skall gå.. För då vet jag att NU ÄNTLIGEN är det på rätt väg. Och då vet jag att har inte värkarbetet satt igång på allvar inom 2 dygn så kommer de hjälpa till nere på förlossningen.
Men nu.. .ja jag har stått ut i snart 3 dygn, 2½ i alla fall.
Och ingenting tyder på att det snart kommer sätta igång för det är bara "förvärkar" som barnmorskan nere på BB sa. Det kan ta flera dygn till, eller veckor till och med.
Det var inga roliga besked. Bara jobbiga...
Jag undrar om man inte kan få bli igångsatt ändå, även om det bara är förvärkar.
För som jag sa så är jag på bristningsgränsen nu.
Jag vågar inte göra något.
Vågar mig inte utanför dörren, vågar inte mig in till stan, inte ens till affären.
För TÄNK OM det DÅ skulle sätta igång?
Åh, jag vill bara somna och vakna igen först då jag känner hur vattnet forsar ur mig. Då hade jag varit över öronen lycklig.
Nu, nu känner jag bara hur jag inte vill något mer..
Eller jo, jag vill ha ut den lilla <3
tisdag 10 augusti 2010
Ingen bebis...
Gick och la mig vid ett inatt, tror ni jag fick sova något?
Nej, inte ett dugg faktiskt.
Sammandragningarna fortsatte som vanligt, men nu kunde jag känna hur bebis skruvade på huvudet riktigt ordentligt. Som om han tryckte dig mer och mer neråt.
Jag fick såklart för mig att "oh shit, tänk om han är på väg ut?"
Men ingen slempropp hade ju visats, ingen vattenavgång och inga smärtsamma värkar..
Men jag blev orolig ändå, och jag slände iväg ett sms till Moa om att hon fick komma hit och hämta nyckeln ifall vi skulle behöva åka ner till förlossningen, så hon kunde se efter katterna.
Klockan var då 03:50 ca.
Hon kom gåendes med Leya, så stod vi utanför och pratade lite.
Patrick låg och sov, han hade ju nästan precis lagt sig, stackarn.
Men honom fick jag väcka när jag kom upp igen.
Ja sa att, "vi får nog åka ner till förlossningen"
Så gick jag ut i köket och ringde ner.
Hon sa att det inte riktigt lät som om det var på gång ännu, men om jag ville var jag givetvis välkommen ner för koll.
Så jag sa att vi kommer ner.
Ringde till mamma och berättade, klockan var då nästan 04:30.
Hon sa att om de skulle skicka hem oss kunde vi komma upp och stanna hos dem i stan,för att ha nära ner igen IFALL det skulle köra igång.
Man vet ju aldrig.
Men så gick jag in och skakade om patrick, så fick han ringa sin syster som snällt kom med bilen och körde in oss.
Väl där mätte hon CTG-kurvan, och hjärtslagen såg bra ut. Sammandragningarna? ja, det var det gott om!
Hon skulle kolla livmodertappen, så både patrick och Lina traskade ut ur rummet.
Åh fy fan i helvete vilken smärta det var!
Jag minns att jag förra veckan hade kollat på det här "livet på BB" på tv, och tyckt att den där hemskt jobbiga lilla kinesen/japanen? vet inte.. koreanskan kanske.. Att hon höll på att gnägga fram och tillbaka om hur de hade "tryckt in hela handen" i henne för att kolla hur mycket öppen hon var.
Haha, nu förstår jag henne.
Det gjorde fruktansvärt ont, jag trodde på allvar hon skulle sprätta upp mig.
Hela handen åkte in, långt in. och jag typ skrek.
Men hur som helst, jag var inte öppen något, och "ingen bebis på gång ännu" sa hon.
Det kändes bra och allt såg bra ut kontaterade hon däremot.
Så det kändes ju tryggt.
Så vi bestämde oss för att åka hem till Slite igen, eftersom ingenting var på g.
Så vi var hemma till 7 tror jag, och hoppade direkt i säng.
Jag trodde inte jag skulle få sova, men tack och lov så kunde jag!
Fram tills nu för ca 40 min sedan.
Helt underbart!
Jag är ännu dötrött, men kommer ju vara hemma och ta det lugnt hela dagen ändå.
Sammandragningarna fortsätter dock, och det börjar bli riktigt jobbigt nu.
Hur länge skall de hålla på att bråka innan något händer, på allvar?
Jag hoppas det kör igång under dagen, eller mot kvällen kanske.
Bara idag för jag står faktiskt inte ut längre nu.
Skall ta mig något att äta, sen vila lite till.
Nej, inte ett dugg faktiskt.
Sammandragningarna fortsatte som vanligt, men nu kunde jag känna hur bebis skruvade på huvudet riktigt ordentligt. Som om han tryckte dig mer och mer neråt.
Jag fick såklart för mig att "oh shit, tänk om han är på väg ut?"
Men ingen slempropp hade ju visats, ingen vattenavgång och inga smärtsamma värkar..
Men jag blev orolig ändå, och jag slände iväg ett sms till Moa om att hon fick komma hit och hämta nyckeln ifall vi skulle behöva åka ner till förlossningen, så hon kunde se efter katterna.
Klockan var då 03:50 ca.
Hon kom gåendes med Leya, så stod vi utanför och pratade lite.
Patrick låg och sov, han hade ju nästan precis lagt sig, stackarn.
Men honom fick jag väcka när jag kom upp igen.
Ja sa att, "vi får nog åka ner till förlossningen"
Så gick jag ut i köket och ringde ner.
Hon sa att det inte riktigt lät som om det var på gång ännu, men om jag ville var jag givetvis välkommen ner för koll.
Så jag sa att vi kommer ner.
Ringde till mamma och berättade, klockan var då nästan 04:30.
Hon sa att om de skulle skicka hem oss kunde vi komma upp och stanna hos dem i stan,för att ha nära ner igen IFALL det skulle köra igång.
Man vet ju aldrig.
Men så gick jag in och skakade om patrick, så fick han ringa sin syster som snällt kom med bilen och körde in oss.
Väl där mätte hon CTG-kurvan, och hjärtslagen såg bra ut. Sammandragningarna? ja, det var det gott om!
Hon skulle kolla livmodertappen, så både patrick och Lina traskade ut ur rummet.
Åh fy fan i helvete vilken smärta det var!
Jag minns att jag förra veckan hade kollat på det här "livet på BB" på tv, och tyckt att den där hemskt jobbiga lilla kinesen/japanen? vet inte.. koreanskan kanske.. Att hon höll på att gnägga fram och tillbaka om hur de hade "tryckt in hela handen" i henne för att kolla hur mycket öppen hon var.
Haha, nu förstår jag henne.
Det gjorde fruktansvärt ont, jag trodde på allvar hon skulle sprätta upp mig.
Hela handen åkte in, långt in. och jag typ skrek.
Men hur som helst, jag var inte öppen något, och "ingen bebis på gång ännu" sa hon.
Det kändes bra och allt såg bra ut kontaterade hon däremot.
Så det kändes ju tryggt.
Så vi bestämde oss för att åka hem till Slite igen, eftersom ingenting var på g.
Så vi var hemma till 7 tror jag, och hoppade direkt i säng.
Jag trodde inte jag skulle få sova, men tack och lov så kunde jag!
Fram tills nu för ca 40 min sedan.
Helt underbart!
Jag är ännu dötrött, men kommer ju vara hemma och ta det lugnt hela dagen ändå.
Sammandragningarna fortsätter dock, och det börjar bli riktigt jobbigt nu.
Hur länge skall de hålla på att bråka innan något händer, på allvar?
Jag hoppas det kör igång under dagen, eller mot kvällen kanske.
Bara idag för jag står faktiskt inte ut längre nu.
Skall ta mig något att äta, sen vila lite till.
måndag 9 augusti 2010
Bli hög på te!
Jag tänkte dela med mig utav detta ingefärste jag pratat om hela tiden.
Jag skulle ju göra det nu ikväll och testa, vilket jag gjorde.
Utav 1½ liter fick jag i mig knappt 2msk xD
För det första är det riktigt hett, alltså STARKT! HOT! typ, EY DET BRINNER I MIN MUN!
Sen svettas man som en gris på en gång, OCH man känner sig lullig.
Yr i huvudet, som om man vore påverkad.
Lite kul dock eftersom jag drack sist i slutet av November.
Så ja, ni som vill kan ju testa!
Detta behövs:
1½ Liter vatten
2 pressade citroner
3msk honung
2msk färskriven ingefära
2tsk cayennepeppar
Gör så här:
Sätt på vattnet, låt det börja värmas upp och släng i resten av ingredientserna.
Låt inte riktigt börja koka, utan småputtra.
TADA!
Redo att drickas!
Rör om ordentligt bara så inte allt lägger sig på botten.
Jag rekomenderar er däremot inte att dricka direkt, utan ta på en sked och smaka för ni kommer fan kvävas annars xD
Hoppas det smakar!
Jag kommer nog hälla ut mitt, haha
Jag skulle ju göra det nu ikväll och testa, vilket jag gjorde.
Utav 1½ liter fick jag i mig knappt 2msk xD
För det första är det riktigt hett, alltså STARKT! HOT! typ, EY DET BRINNER I MIN MUN!
Sen svettas man som en gris på en gång, OCH man känner sig lullig.
Yr i huvudet, som om man vore påverkad.
Lite kul dock eftersom jag drack sist i slutet av November.
Så ja, ni som vill kan ju testa!
Detta behövs:
1½ Liter vatten
2 pressade citroner
3msk honung
2msk färskriven ingefära
2tsk cayennepeppar
Gör så här:
Sätt på vattnet, låt det börja värmas upp och släng i resten av ingredientserna.
Låt inte riktigt börja koka, utan småputtra.
TADA!
Redo att drickas!
Rör om ordentligt bara så inte allt lägger sig på botten.
Jag rekomenderar er däremot inte att dricka direkt, utan ta på en sked och smaka för ni kommer fan kvävas annars xD
Hoppas det smakar!
Jag kommer nog hälla ut mitt, haha
Nä, det här var inte alls drygt.
Jag förstår att tjejer blir galna på en utdragen förlossning.
Min har inte riktigt börjat än, men är på god väg. Och ändå klättrar jag på väggarna nu för det går så låååångsamt!
Haft sjukligt många sammandragningar under dagens lopp, och det håller ännu på.
Ibland kommer de med en smärta som heter duga, ner i ländryggen!
Och så några små fjuttiga förvärkar..
Så mamma tyckte jag skulle ringa förlossningen och rådfråga, men hon där sa att jag nog allt kunde avvakta hemma lite till.
Äta, vila osv.
Sen ringa när det blir mer och mer regelbundet.
Så jobbigt att man bor i Slite i såna här situationer bara..
3 mil från Visby lasarett. Men vi har ju ordnat med skjuts så det är ingen fara. Patricks syster kör oss ner när det behövs, så det är i alla fall en trygghet.
Att ringa efter ambulans eller sjuktaxi dröjer. Och det kanske man inte hinner vänta på.
Jag har väntat på att moa ska höra av sig för att ut och gå men jag tror att hon fortfarande sover :P
Så får nog hoppa promenad idag, tror ändå inte jag riktigt skulle orka.
Skall istället invänta patrick, sen gå till affären och köpa onödiga, onyttiga saker.
Känner att jag allt är värd det, höhö.
Kanske inte, men jag TÄNKER unna mig.. idag igen! xD
Nu är i alla fall ALLT för mig och bebis packat och klart inför BB.
Den enda kvar att packa är pappa patrick, "jag ska"... "sen".. Så låter det, haha.
Jaja, han hinner nog ^^
Nu skall bara kamerorna laddas här, och vi måste fixa någon som kan se efter katterna när vi är iväg.
Snart tänkte jag också göra det där ingefärsteét. Får se om det skulle sätta fart på något :D
Åh, nu kom jag på att fan laptopen MÅSTE ju med till BB!
Och vårt mobila bredband!
Hur skall jag annars kunna skriva här, och på facebook när pyret kommit? :P
Jag kommer ju såklart smsa och ringa en massa, men ja. Måste låta omvärlden se vårt lilla underverk också! <3
Jisses, 38 fulla veckor har jag gått nu.
Om exakt 2 veckor är han beräknad (40+0)
Och om 4 veckor exakt är han absolut senast ute (42+0)
Spännande, spännande
Mamma tror stenhårt på att han kommer imorgon eller på onsdag, även Moa tror på onsdag :)
Mamma tror av den anledning att det innehåller en etta i datumet.
För vi alla har en etta i vårat födelsedatum, så hon tycker väl att min unge ska ha det oxå :P
(mamma född 1a december, pappa född 11e december, Syster Tina född 19e januari, Bror Robban född 21a augusti, Jag född 12e september, Bror Rasmus född 21a januari, och syster Tanja född 31a oktober)
Så får väl se om han kommer mellan den 10e-19e augusti... eller 21a/31a :P
Min systers man, Håkan tror den 31a Augusti, HOPPAS INTE!! haha
Jag själv vet inte alls. Jag bara vill ha en friskt, glad liten unge att vila ögonen på. Jag önskar givetvis att han kommer nu i veckan eftersom min rygg inte längre pallar.
Och så har det lite med att göra att jag gärna vill kunna gå på slite marknad som "icke-gravid" :P
Slite marknad är liksom en tradition, även om man varenda år när det är över tänker "va fan går vi på det här för?"
Det är något mysigt över det hela ändå.. Och det luktar så gott med sockervadd och brända mandlar! Ååååh<3<3
Så då, den 21a augusti, även min brors födelsedag, hoppas jag på att ha knodden ute och gå runt med honom i vagn :)
Nej nu ska jag sluta skriva, har blivit endel på senaste :P
Men händer något så uppdaterar jag givetvis! :D
Jag förstår att tjejer blir galna på en utdragen förlossning.
Min har inte riktigt börjat än, men är på god väg. Och ändå klättrar jag på väggarna nu för det går så låååångsamt!
Haft sjukligt många sammandragningar under dagens lopp, och det håller ännu på.
Ibland kommer de med en smärta som heter duga, ner i ländryggen!
Och så några små fjuttiga förvärkar..
Så mamma tyckte jag skulle ringa förlossningen och rådfråga, men hon där sa att jag nog allt kunde avvakta hemma lite till.
Äta, vila osv.
Sen ringa när det blir mer och mer regelbundet.
Så jobbigt att man bor i Slite i såna här situationer bara..
3 mil från Visby lasarett. Men vi har ju ordnat med skjuts så det är ingen fara. Patricks syster kör oss ner när det behövs, så det är i alla fall en trygghet.
Att ringa efter ambulans eller sjuktaxi dröjer. Och det kanske man inte hinner vänta på.
Jag har väntat på att moa ska höra av sig för att ut och gå men jag tror att hon fortfarande sover :P
Så får nog hoppa promenad idag, tror ändå inte jag riktigt skulle orka.
Skall istället invänta patrick, sen gå till affären och köpa onödiga, onyttiga saker.
Känner att jag allt är värd det, höhö.
Kanske inte, men jag TÄNKER unna mig.. idag igen! xD
Nu är i alla fall ALLT för mig och bebis packat och klart inför BB.
Den enda kvar att packa är pappa patrick, "jag ska"... "sen".. Så låter det, haha.
Jaja, han hinner nog ^^
Nu skall bara kamerorna laddas här, och vi måste fixa någon som kan se efter katterna när vi är iväg.
Snart tänkte jag också göra det där ingefärsteét. Får se om det skulle sätta fart på något :D
Åh, nu kom jag på att fan laptopen MÅSTE ju med till BB!
Och vårt mobila bredband!
Hur skall jag annars kunna skriva här, och på facebook när pyret kommit? :P
Jag kommer ju såklart smsa och ringa en massa, men ja. Måste låta omvärlden se vårt lilla underverk också! <3
Jisses, 38 fulla veckor har jag gått nu.
Om exakt 2 veckor är han beräknad (40+0)
Och om 4 veckor exakt är han absolut senast ute (42+0)
Spännande, spännande
Mamma tror stenhårt på att han kommer imorgon eller på onsdag, även Moa tror på onsdag :)
Mamma tror av den anledning att det innehåller en etta i datumet.
För vi alla har en etta i vårat födelsedatum, så hon tycker väl att min unge ska ha det oxå :P
(mamma född 1a december, pappa född 11e december, Syster Tina född 19e januari, Bror Robban född 21a augusti, Jag född 12e september, Bror Rasmus född 21a januari, och syster Tanja född 31a oktober)
Så får väl se om han kommer mellan den 10e-19e augusti... eller 21a/31a :P
Min systers man, Håkan tror den 31a Augusti, HOPPAS INTE!! haha
Jag själv vet inte alls. Jag bara vill ha en friskt, glad liten unge att vila ögonen på. Jag önskar givetvis att han kommer nu i veckan eftersom min rygg inte längre pallar.
Och så har det lite med att göra att jag gärna vill kunna gå på slite marknad som "icke-gravid" :P
Slite marknad är liksom en tradition, även om man varenda år när det är över tänker "va fan går vi på det här för?"
Det är något mysigt över det hela ändå.. Och det luktar så gott med sockervadd och brända mandlar! Ååååh<3<3
Så då, den 21a augusti, även min brors födelsedag, hoppas jag på att ha knodden ute och gå runt med honom i vagn :)
Nej nu ska jag sluta skriva, har blivit endel på senaste :P
Men händer något så uppdaterar jag givetvis! :D
Vågar mig inte på bussen idag!
Nej, jag stannar hemma!
Känns säkrast så.
Går in i v.39 idag, (38+0)
Skulle åkt in till stan idag och uträttat eränden, men i och med att jag de senaste 2-3 dagarna haft endel sammandragningar och värkar, så törs jag inte riktigt sätta mig på bussen helt ensam IFALL det skulle sätta igång.
Bussen är nämligen duktig på att guppa på vägarna :P
Hade det inte varit för att jag åker in ensam så hade jag inte brytt mig.
Men det känns inte bra att lämna både patrick och BB-väskan hemma om nu bebisen skulle få för sig att komma.
Bussresan tar dock 40 minuter från Slite till Visby. Och ungen blir helt galen i magen varje gång jag åker just buss, det har alltid varit full aktivitet varenda gång sedan jag var i v.15-16 typ.
Så vad blir det av idag då?
Mjo, senare ut och gå med Moa, Vincent & Leya som planerat.
Sen hem och varva ner i ett skönt bad, och slänga sig i soffan framför någon bra film och en stor kopp ingerfärste! :D
Men nu skall jag försöka väcka mannen, sen äta frukost!
Känns säkrast så.
Går in i v.39 idag, (38+0)
Skulle åkt in till stan idag och uträttat eränden, men i och med att jag de senaste 2-3 dagarna haft endel sammandragningar och värkar, så törs jag inte riktigt sätta mig på bussen helt ensam IFALL det skulle sätta igång.
Bussen är nämligen duktig på att guppa på vägarna :P
Hade det inte varit för att jag åker in ensam så hade jag inte brytt mig.
Men det känns inte bra att lämna både patrick och BB-väskan hemma om nu bebisen skulle få för sig att komma.
Bussresan tar dock 40 minuter från Slite till Visby. Och ungen blir helt galen i magen varje gång jag åker just buss, det har alltid varit full aktivitet varenda gång sedan jag var i v.15-16 typ.
Så vad blir det av idag då?
Mjo, senare ut och gå med Moa, Vincent & Leya som planerat.
Sen hem och varva ner i ett skönt bad, och slänga sig i soffan framför någon bra film och en stor kopp ingerfärste! :D
Men nu skall jag försöka väcka mannen, sen äta frukost!
söndag 8 augusti 2010
Ingefärste...?
Bjussar på lite nya, ytterst snygga, tjocka bilder på mig!
v.38 (37+6)
Då var det söndag, och jag går in i ny vecka imorgon, v.39 redan!
Har då gått 38 fulla veckor, och fortfarande inte ett ynka tecken på att bebisen snart vill komma.
Nåja, han känner sig väl inte redo ännu, trots att han är fullgången.
Jag har läst om alla olika sorters tips & råd från andra tjejer som försökt själva att sätta igång förlossningen på olika sätt.
Så jag har försökt testa jag med, men utan resultat.
För endel har det fungerat, för andra inte.
Barnmorskor påstår att det inte finns några som helst bevis på att något riktigt fungerar, men ändå finns det dom som faktiskt lyckats sätta igång förlossningen.
Så vad har jag gjort då?
Jo..typ ALLT!
Läste dock idag om att dricka ingefärste skall hjälpa till, och det verkar många ha testat med lyckat resultat!
Så skrev av ett recept från internet där en barnmorska personligen hade rekomenderat detta.
Så får se om något händer :)
Skall ta och göra det imorgon, orkar inte ikväll!
Är helt slutkörd i kroppen, har dessutom haft 3 ordentliga sammandragningar i rad, tätt inpå varandra som höll i några minuter varje gång.
Men som sagt, de gav med sig och ja.. jag väntar ju på att slemproppen skall visa sig i trosorna, eller att vattnet skall gå. Då först kan jag vara säker på att, nu... nu äntligen är det på rätt väg!
Men nej, inte ännu...
Imorgon skall jag in till stan och uträtta lite eränden på försäkringskassan, sen åker jag hem igen!
Då tycker Moa att jag skall ut och gå en lååååång promenad med henne, lilla Vincent och Leya, hennes hund.
Det kan oxå bidra till att något sätter igång, så det är bara till att hoppas på! :D
Nu ska jag hur som helst slänga mig i soffan, dricka coca cola och trycka i mig ostbågar. Hur mätt jag än är.
Jag är i världens matkoma vill jag lova, tryckt i mig en hel pizza nästan! :O
Och dum som man är fortsätter man ju att äta trots att man är proppmätt!
Bye for now!
lördag 7 augusti 2010
Hej&Hå
Ja nu har jag inte bloggat på ett tag - igen!
Jag får skärpa mig!
Nu är jag i vecka 38 (37+5) Och bebisen vill inte riktigt komma ut ännu.
Men jag börjar bli less på allvar nu. Kan inte sova ordentligt alls.
På rygg får jag syrebrist, på sidan klämmer jag ungen så han blir förbannad och börjar sparka sönder mig, och på mage ska vi inte ens prata om. Det har jag inte kunnat sedan i början på min graviditet.
Men nu är det inte långt kvar, trots att det känns som om dagarna bara går alltmer långsamt..
Jag är jätteöm i hela kroppen, och har fruktansvärt ont i ljumskarna.
Även en trevlig foglossning har bestämt sig för att sätta igång, så det verkligen strålar ner i ryggen på mig.
Sen har jag ju ännu mycket sammandragningar, och förvärkarna börjar komma mer & mer.
Men jag väntar på att slemproppen skall gå, eller vattnet. Så jag själv vet att, "aha, NU är det på gång på riktigt" Men nej.. Ännu inget sådant.
Och ändå tycker jag att jag städar som en tok om dagarna, är ute och småpromenerar osv..
Så något borde ju göra att förlossningen sätter fart tycker jag. Men nej, ännu inget som sagt..
Han är i alla fall fixerad, min lilla <3
Men ännu är det ruckbart, vilket barnmorskan sa tyder på att jag har ett bra, stort bäcken som kommer underlätta vid förlossningen.
Så det är ju bra! :D
Men jag vill så gärna att han kommer snart, näst nästa måndag är han beräknad..
Men orkar jag vänta? Nej..
Kan jag göra något? Nej... Bara att fortsätta stå ut. Suck!
Hur som helst, idag kom min älsklingsHannah på besök här hemma!
Första gången hon är hit sedan jag flyttade, så det var skoj!
Sen har vi knappt setts något alls sedan jag blev gravid, men nu har hon fått körkort så jag kommer tvinga ut henne massa massa!
Åååh vad jag saknat henne!
Vi var 24/7 förut, innan jag skaffade pojkvän, och innan hon skaffade :P
Så idag när hon kom tog vi endel kort och hade fika på stranden, så mysigt!
Pratade massa osv osv.
Kändes bra!
Så fick jag gå ut i vattnet lite så tog hon några fina bilder på mig och magen innan den försvinner :)
Vem vet, kanske blev sista magbilderna? :O
Ja hoppas kan man ju ;D
Så nu har hon åkt hem, och jag sitter ensam hemma ikväll för min älskade är på "efterfest" med AIK som kom till Slite och hade match i ishallen, haha haha!
Så han sket i matchen men ville på efterfest med dem så, jaja.. Det är bara 3-5 minuter att gå hemifrån så skulle ungen vilja fram ikväll så vet jag vart han befinner sig!
Nein, nu ska jag sluta skriva för jag är jättetrött på detta tangentbord. De fastnar och har sig så blir galen!
Och så gör ryggen ont igen....
Skall nog lägga mig i ett varmt bad!
Jag får skärpa mig!
Nu är jag i vecka 38 (37+5) Och bebisen vill inte riktigt komma ut ännu.
Men jag börjar bli less på allvar nu. Kan inte sova ordentligt alls.
På rygg får jag syrebrist, på sidan klämmer jag ungen så han blir förbannad och börjar sparka sönder mig, och på mage ska vi inte ens prata om. Det har jag inte kunnat sedan i början på min graviditet.
Men nu är det inte långt kvar, trots att det känns som om dagarna bara går alltmer långsamt..
Jag är jätteöm i hela kroppen, och har fruktansvärt ont i ljumskarna.
Även en trevlig foglossning har bestämt sig för att sätta igång, så det verkligen strålar ner i ryggen på mig.
Sen har jag ju ännu mycket sammandragningar, och förvärkarna börjar komma mer & mer.
Men jag väntar på att slemproppen skall gå, eller vattnet. Så jag själv vet att, "aha, NU är det på gång på riktigt" Men nej.. Ännu inget sådant.
Och ändå tycker jag att jag städar som en tok om dagarna, är ute och småpromenerar osv..
Så något borde ju göra att förlossningen sätter fart tycker jag. Men nej, ännu inget som sagt..
Han är i alla fall fixerad, min lilla <3
Men ännu är det ruckbart, vilket barnmorskan sa tyder på att jag har ett bra, stort bäcken som kommer underlätta vid förlossningen.
Så det är ju bra! :D
Men jag vill så gärna att han kommer snart, näst nästa måndag är han beräknad..
Men orkar jag vänta? Nej..
Kan jag göra något? Nej... Bara att fortsätta stå ut. Suck!
Hur som helst, idag kom min älsklingsHannah på besök här hemma!
Första gången hon är hit sedan jag flyttade, så det var skoj!
Sen har vi knappt setts något alls sedan jag blev gravid, men nu har hon fått körkort så jag kommer tvinga ut henne massa massa!
Åååh vad jag saknat henne!
Vi var 24/7 förut, innan jag skaffade pojkvän, och innan hon skaffade :P
Så idag när hon kom tog vi endel kort och hade fika på stranden, så mysigt!
Pratade massa osv osv.
Kändes bra!
Så fick jag gå ut i vattnet lite så tog hon några fina bilder på mig och magen innan den försvinner :)
Vem vet, kanske blev sista magbilderna? :O
Ja hoppas kan man ju ;D
Så nu har hon åkt hem, och jag sitter ensam hemma ikväll för min älskade är på "efterfest" med AIK som kom till Slite och hade match i ishallen, haha haha!
Så han sket i matchen men ville på efterfest med dem så, jaja.. Det är bara 3-5 minuter att gå hemifrån så skulle ungen vilja fram ikväll så vet jag vart han befinner sig!
Nein, nu ska jag sluta skriva för jag är jättetrött på detta tangentbord. De fastnar och har sig så blir galen!
Och så gör ryggen ont igen....
Skall nog lägga mig i ett varmt bad!
lördag 31 juli 2010
2 dagar kvar!
Nu sitter jag verkligen och biter på naglarna, bara 2 dagar kvar tills vår lilla bebis är redo att födas. Då är han fullgången, och jag skall göra allt jag kan för att få förlossningen att sätta igång.
Det är så pass bedrövligt nu som det bara går, så jag står verkligen, verkligen INTE ut längre.
Känner hur han vrider och vänder på huvudet nere i mitt bäcken, och det riktigt strålar och skär. Sen är förvärkarna inget att leka med, vill bara försvinna när de kommer!
Och jag har börjat få en så enormt jobbig foglossning. När den väl kommer släpper den inte. Spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller går runt, det bara ger sig inte.
Massage är ju bara att glömma, hjälper inte det heller.
Samma gällande ett varmt bad, rent bullshit.
Så nej, nu har jag varit gravid sedan november, jag är rätt nöjd med dessa 37 veckor nu.
På torsdag (om han ännu är kvar i magen) ska jag till MVC för att prata om ev. tillväxt UL. För jag oroar mig om att jag har världens gigantiska unge. ELLER om det bara är så att jag har mycket fostervatten.
Men i och med att min mamma bara födde stora barn (på över 4kg) så ligger det i generna för mig att få en storväxt bebis. Och om det är så, så kan man få bli igångsatt ifall barnet är mycket större än vad den borde.
Men som sagt, jag hoppas på mycket fostervatten, och att jag föder en lite mer "normalviktig" på 3-3,5kg.
Nu får jag sån där känsla utav att jag vill springa in i väggen, eller gå i taket för smärtan i ryggen är outhärdlig!!
Det är så pass bedrövligt nu som det bara går, så jag står verkligen, verkligen INTE ut längre.
Känner hur han vrider och vänder på huvudet nere i mitt bäcken, och det riktigt strålar och skär. Sen är förvärkarna inget att leka med, vill bara försvinna när de kommer!
Och jag har börjat få en så enormt jobbig foglossning. När den väl kommer släpper den inte. Spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller går runt, det bara ger sig inte.
Massage är ju bara att glömma, hjälper inte det heller.
Samma gällande ett varmt bad, rent bullshit.
Så nej, nu har jag varit gravid sedan november, jag är rätt nöjd med dessa 37 veckor nu.
På torsdag (om han ännu är kvar i magen) ska jag till MVC för att prata om ev. tillväxt UL. För jag oroar mig om att jag har världens gigantiska unge. ELLER om det bara är så att jag har mycket fostervatten.
Men i och med att min mamma bara födde stora barn (på över 4kg) så ligger det i generna för mig att få en storväxt bebis. Och om det är så, så kan man få bli igångsatt ifall barnet är mycket större än vad den borde.
Men som sagt, jag hoppas på mycket fostervatten, och att jag föder en lite mer "normalviktig" på 3-3,5kg.
Nu får jag sån där känsla utav att jag vill springa in i väggen, eller gå i taket för smärtan i ryggen är outhärdlig!!
lördag 24 juli 2010
Jag lever än!
Ja, än så är jag i livet!
Har ju inte bloggat på år och dar, så folk kanske undrar xD
Har haft fullt upp bara.. med det ena och det andra, inte funnits tid till att sitta och skriva helt enkelt.
Vad har hänt då?
Egentligen ingenting, men ändå massor!
Men orkar inte sitta och skriva massa nu heller för mitt humör är inte på topp alls, så tänkte mer bara säga hej, haha!
Just nu spöregnar det, och både åskar & blixtrar här, så har ingen mottagning på mobilen, och tvn har mer eller mindre lagt av.
Än så länge fungerar internet, men är bara en tidsfråga innan det ger med sig det också!
På måndag har jag gått 36 fulla graviditetsveckor, går alltså in i vecka 37!
Det innebär att endast en vecka återstår tills bebisen är fullgången och kan födas i princip när som helst!
Jag skall bara hjälpa honom lite på traven :P
I alla fall försöka :D
För nu orkar jag inte med magen längre, och inte heller mig själv.
Jag vill blir mitt vanliga, gamla jag.
Nu ska jag nog lägga mig i sängen, är allmänt trött och ja..
Känns som att det kommer bli en lång dag imorgon, konstigt nog..
Har ju inte bloggat på år och dar, så folk kanske undrar xD
Har haft fullt upp bara.. med det ena och det andra, inte funnits tid till att sitta och skriva helt enkelt.
Vad har hänt då?
Egentligen ingenting, men ändå massor!
Men orkar inte sitta och skriva massa nu heller för mitt humör är inte på topp alls, så tänkte mer bara säga hej, haha!
Just nu spöregnar det, och både åskar & blixtrar här, så har ingen mottagning på mobilen, och tvn har mer eller mindre lagt av.
Än så länge fungerar internet, men är bara en tidsfråga innan det ger med sig det också!
På måndag har jag gått 36 fulla graviditetsveckor, går alltså in i vecka 37!
Det innebär att endast en vecka återstår tills bebisen är fullgången och kan födas i princip när som helst!
Jag skall bara hjälpa honom lite på traven :P
I alla fall försöka :D
För nu orkar jag inte med magen längre, och inte heller mig själv.
Jag vill blir mitt vanliga, gamla jag.
Nu ska jag nog lägga mig i sängen, är allmänt trött och ja..
Känns som att det kommer bli en lång dag imorgon, konstigt nog..
onsdag 14 juli 2010
Ge mig höst, tack!
Att vara höggravid under sommaren är INTE ATT REKOMENDERA!
Heh.. alltså, jag tror jag ska tuppa av vilken sekund som helst i denna värmebölja.
Inatt var jag tvungen att fylla en vattenflaska och ha bredvid mig i sängen, så varje gång jag vaknade sprayade jag ner hela mig med iskallt vatten.
Jodå, för stunden hjälpte det ju hyfsat. Men ganska snart igen kröp sig värmen på, och kände hur kallsvettig jag blev.
Hela jag rinner bort!
Jag kippar liksom efter andan, och jag tar flera kallduschar som helst under dagarna.
Hjälper det? ICKE!
Nu är jag snart bara 5 veckor från BF, och jag hoppas jag slipper gå över tiden.
Jag kommer hinna dö innan dess, jag lovar.
Ska jag vara ärlig vill jag föda NU.. På MOMANGEN!
Men han är inte riktigt redo här inne i magen, men snart.
På måndag går jag in i vecka 36 (35+0) alltså 2 veckor kvar tills han är fullgången och kan födas utan att egentligen vara premature... "för tidigt född" alltså.
Känns så långt bort ändå.. 2 veckor.. Undra hur min mage kommer se ut då.
Nu har jag ju fått bristningar, och ja.. trots att jag vill blunda för det så HAR de blivit större, och mer synliga.
Dock smala, ljusrosa.. Så att de kommer blekna med tiden, och synas mindre slipper jag oroa mig för, för de kommer knappt synas.
De finns alltid där, men betydligt mindre.
Även några snygga strimmor på låren har kommit. Men jag bryr mig inte om det.
Varken om låren eller brösten, är bara magen jag känner mig så beskymmrad över. Men å andra sidan skall jag ändå tatuera mig där, längre fram! :)
Nej hu... Usch, tvi och blä... rent ut sagt!
GE MIG LITE HÖST! Eller oväder åtminstonde, regn... blåst.. .. varför inte en orkan?!
Jag behöver verkligen inte denna hetta något mer. jag är nöjd med sommaren nu som den varit, trots att den kom löjligt sent.
Jag trodde ju inte jag skulle plåga såhär mycket bara för att jag är gravid..
Det är hemskt, aldrig mer säger jag bara.. ALDRIG MER! Inte på sommaren i alla fall.
Imorgon skall jag in till stan på MVC. Ska bli intressant att kolla min vikt, om jag gått upp något mer sedan sist. Då vägde jag 72,2kg.. fattades 3kg, sen har jag gått upp hela 20kg under denna graviditet. Herregud.. Konstigt att man känner sig stor och klumpig? :P
Nej nu måste jag springa på toa igen. Han ligger på kissblåsan och trycker, så jag får kuta på toaletten säkert 4-5ggr i timmen.
Det skall bli skönt att slippa sen.
Nu vill jag bara ha ut min bebis! <3
Heh.. alltså, jag tror jag ska tuppa av vilken sekund som helst i denna värmebölja.
Inatt var jag tvungen att fylla en vattenflaska och ha bredvid mig i sängen, så varje gång jag vaknade sprayade jag ner hela mig med iskallt vatten.
Jodå, för stunden hjälpte det ju hyfsat. Men ganska snart igen kröp sig värmen på, och kände hur kallsvettig jag blev.
Hela jag rinner bort!
Jag kippar liksom efter andan, och jag tar flera kallduschar som helst under dagarna.
Hjälper det? ICKE!
Nu är jag snart bara 5 veckor från BF, och jag hoppas jag slipper gå över tiden.
Jag kommer hinna dö innan dess, jag lovar.
Ska jag vara ärlig vill jag föda NU.. På MOMANGEN!
Men han är inte riktigt redo här inne i magen, men snart.
På måndag går jag in i vecka 36 (35+0) alltså 2 veckor kvar tills han är fullgången och kan födas utan att egentligen vara premature... "för tidigt född" alltså.
Känns så långt bort ändå.. 2 veckor.. Undra hur min mage kommer se ut då.
Nu har jag ju fått bristningar, och ja.. trots att jag vill blunda för det så HAR de blivit större, och mer synliga.
Dock smala, ljusrosa.. Så att de kommer blekna med tiden, och synas mindre slipper jag oroa mig för, för de kommer knappt synas.
De finns alltid där, men betydligt mindre.
Även några snygga strimmor på låren har kommit. Men jag bryr mig inte om det.
Varken om låren eller brösten, är bara magen jag känner mig så beskymmrad över. Men å andra sidan skall jag ändå tatuera mig där, längre fram! :)
Nej hu... Usch, tvi och blä... rent ut sagt!
GE MIG LITE HÖST! Eller oväder åtminstonde, regn... blåst.. .. varför inte en orkan?!
Jag behöver verkligen inte denna hetta något mer. jag är nöjd med sommaren nu som den varit, trots att den kom löjligt sent.
Jag trodde ju inte jag skulle plåga såhär mycket bara för att jag är gravid..
Det är hemskt, aldrig mer säger jag bara.. ALDRIG MER! Inte på sommaren i alla fall.
Imorgon skall jag in till stan på MVC. Ska bli intressant att kolla min vikt, om jag gått upp något mer sedan sist. Då vägde jag 72,2kg.. fattades 3kg, sen har jag gått upp hela 20kg under denna graviditet. Herregud.. Konstigt att man känner sig stor och klumpig? :P
Nej nu måste jag springa på toa igen. Han ligger på kissblåsan och trycker, så jag får kuta på toaletten säkert 4-5ggr i timmen.
Det skall bli skönt att slippa sen.
Nu vill jag bara ha ut min bebis! <3
torsdag 8 juli 2010
......
Har inte haft tid eller ork på senaste att blogga, men nu tänkte jag passa på att skriva ett kort inlägg!
Som sagt, inte orkat alls att sitta vid datorn de senaste dagarna då det varit väldigt oroligt och struligt här hemma med endel.
Inget jag vill lämna ut offentligt här, så lämnar det ämnet på en gång.
Nu är i alla fall allt bra igen, och jag är tillbaka på samma spår ;)
I måndags var jag ner till Förlossningen med mamma.
Jag var orolig över att bebis inte mådde bra pg.a min oro, stress, ilska & frustration osv.
Men det visade sig inte vara någon fara, han mådde bara bra där inne.
Hjärtat tickade på som normalt :)
Fick mäta CTG-kurvan för jag hade även haft en hel del sammandragningar i och med allt som varit, så fick även det konstaterat att det var helt normalt med de sammandragningar jag hade.
Blodtrycket var också bra, sen fick jag göra VUL för att kolla livmodertappen.
Såg lika bra ut där, så ingen bebis är lyckligtvis på väg än, han är ju inte helt "klar" för att komma så en stund till är bra om han vill vara kvar :)
Fick se på hans huvud i alla fall, STOOOORT :O
Och han är fixerad :) Så han ligger med sitt söta huvud neråt, bara 4cm ifrån livmodertappen. Och så pekade BM på skärmen och visada fontanellen.
Det var häftigt att se sådär :P
Ja, lite så har det sett ut i alla fall.
Är inne i vecka 34 nu. Vecka 35 på måndag.
Bara 5 veckor kvar till bf.
3 veckor tills han är fullgången, och 7 veckor kvar tills han senast kommer födas. Har då gått över tiden 2 veckor, vilket innebär att jag kommer bli igångsatt OM han inte redan tittat ut.
Inte långt kvar, åh som jag längtar efter min lilla <3
Som sagt, inte orkat alls att sitta vid datorn de senaste dagarna då det varit väldigt oroligt och struligt här hemma med endel.
Inget jag vill lämna ut offentligt här, så lämnar det ämnet på en gång.
Nu är i alla fall allt bra igen, och jag är tillbaka på samma spår ;)
I måndags var jag ner till Förlossningen med mamma.
Jag var orolig över att bebis inte mådde bra pg.a min oro, stress, ilska & frustration osv.
Men det visade sig inte vara någon fara, han mådde bara bra där inne.
Hjärtat tickade på som normalt :)
Fick mäta CTG-kurvan för jag hade även haft en hel del sammandragningar i och med allt som varit, så fick även det konstaterat att det var helt normalt med de sammandragningar jag hade.
Blodtrycket var också bra, sen fick jag göra VUL för att kolla livmodertappen.
Såg lika bra ut där, så ingen bebis är lyckligtvis på väg än, han är ju inte helt "klar" för att komma så en stund till är bra om han vill vara kvar :)
Fick se på hans huvud i alla fall, STOOOORT :O
Och han är fixerad :) Så han ligger med sitt söta huvud neråt, bara 4cm ifrån livmodertappen. Och så pekade BM på skärmen och visada fontanellen.
Det var häftigt att se sådär :P
Ja, lite så har det sett ut i alla fall.
Är inne i vecka 34 nu. Vecka 35 på måndag.
Bara 5 veckor kvar till bf.
3 veckor tills han är fullgången, och 7 veckor kvar tills han senast kommer födas. Har då gått över tiden 2 veckor, vilket innebär att jag kommer bli igångsatt OM han inte redan tittat ut.
Inte långt kvar, åh som jag längtar efter min lilla <3
onsdag 30 juni 2010
JAG HATAR MJUKGLASSEN PÅ HAMNEN!!!
Idag vart det en riktigt stressig morgon för mig, trots det hann jag i god tid göra mig i ordning, äta frukost, över till moa och låna busskort osv, innan bussen gick.
Men jag var stressad in i det sista...
Väl inne i stan skulle jag direkt till arbetsförmedlingen, men när jag reste mig upp ur sätet tyckte jag att det kändes helt blött i baken på mig (svett) så jag fick för mig att det skulle se ut som jag kissat ner mig själv.
Så istället sprang jag upp till mammas lägenhet direkt för att kolla efter :P
Så uppför alla trappor, det var första gången jag verkligen kände av hur tung jag blivit.. Jag kunde inte halvspringa som innan, och för varje steg jag tog kände jag hur jag mer & mer släpade mig själv. Väl uppe vid dörren var jag tvungen att ta några andetag också, sen gick jag in.
Passade på att vattna alla blommor eftersom mamma och syskonen ej varit hemma på nästan 2 veckor.
Men var jag blöt i häcken? Nej, såklart inte!
Men man inbillar sig ju det varenda gång.
Det blir varmt, när man sitter i en bil eller buss. Både om rumpan, låren och hela ryggen.
Syns inte, men känns!
Så när jag var klar stack jag direkt igen för att gå och möta min handläggare på arbetsförmedlingen.
Väl där la vi upp en ny handlingsplan, och jag fick veta att jag "glömt bort" att återanmäla mig till dem efter min 6-veckors utbildning på Lernia, vilket innebär att jag kommer gå miste om 16 dagars ersättning... Det var sådär lagom roligt, tills jag kom på att de på soc istället då betalar ut så jag får det fulla för normen.
Sen sitter hon handläggaren och säger att "ja i och med att du fortfarande är inskriven hos oss, måste du ha en aktivitet på gång. Du måste ju söka jobb i alla fall, men frågan är om det är någon idé nu när du snart skall gå på mammaledigheten.. Vi skulle i och för sig kunna sätta dig på praktik fram tills dess"... Jag bara kände hur jag ville skaka om henne för en kort sekund, men sen sa hon ganska snabbt "äh, det skippar vi va?.. Du ska snart föda ändå, och ingen vet om den kommer tidigare eller senare. Sen är det ju sommar"
Så då vart jag glad igen, och tyckte om henne :P
Så nu slipper jag den pressen i alla fall, att söka jobb.. Som jag ändå inte kommer få när jag bara har ca 1½ månad kvar av min graviditet.
Så det var faktiskt riktigt skönt..
Så när jag var klar där mötte jag upp Cecilia precis utanför, och vi bestämde oss för att gå ner till hamnen och äta glass.
Ja nerför backarna är inga problem, men uppför.. Herregud!
Vi kom ner till slut, och väl där så möttes vi av världens kö.. Har aldrig sett så många därinne samtidigt.
Och de hade tydligen börjat med kösystem, så man fick ta en kölapp och invänta sitt nummer.
Vi fick nummer 52, det var nummer 33 på tur när vi kom.
Men det dröjde inte länge ändå, gick undan ganska bra.
Eftersom det finns så löjligt mycket olika smaker att välja på när det gäller kulglass, så valde jag som alltid mjukglass istället. Jag får sån beslutsångest så det går bara inte.. Men så såg jag istället att de hade hur mycket strössel som helst, men det fick bli saltlakrits denna gång.. Det är ju smaskens!
Men mjukglass ja.. det är gott.. OM MAN FÅR ÄTA NÅGOT UTAV DEN SJÄLV!!!
Vad i helvete?! Nog för att jag vet att det rinner om den, men alltså detta var det värsta jag varit med om..
Jag hann inte ens ta emot glassen innan det rann strössel ÖVERALLT!
Vi skyndade oss ut för att sätta oss ner mot båtarna, och innan vi var där hade mer än hälften runnit ner över hela min hand och även över mitt vita RENA linne.
Tror ni jag blev förbannad? Jag blev så jävla förbannad att jag fan inte var långt ifrån att kasta den ut i havet.
Jag fick ju inte smaka något alls nästan.. Och de jävlarna skall ha fullpris?
Vet de ens om att liksom, glassen rinner bort?
Så där stod jag, men min glass... eller strut kanske jag ska säga för det var inte mycket av glassen kvar.. Hade lakrits över hela linnet, handen och i ansiktet.
Sen blåste det oxå, så mitt hår far ju kors och tvärs..
JAG HATAR MJUKGLASSEN PÅ HAMNEN!! ALDRIG NÅGONSIN MERA SKA JAG ÄTA MJUKGLASS DÄR!!!
I slite rinner den i alla fall inte..
Nej fy vad besviken jag blev.
Och cecilia bara skrattade åt mig och tyckte det var skitkul.. Som vanligt, haha:P
Jaja, våffelstrut är ju aldrig fel heller... HAHAH verkligen kul...
När jag lugnat mig lite gick vi till almedalen, först biblioteket för jag var tvungen att gå på toa & tömma blåsan. Sen gick vi och satte oss på en bänk i solen. Riktigt varmt. Så solglasögonen åkte på och av helatiden.
Efter ett tag bestämde vi oss för att börja vandra uppåt, tillbaka igen.. Men jag var tvungen att springa på toa en sista gång!
SEN gick vi..
Och fy helvete vad mjölksyra mina stackars ben fick. Tror jag fick stanna till 10 ggr innan vi var uppe på rak väg igen. Stanna för att dricka, sitta på någon bänk, skaka benen osv. Jag trodde aldrig jag skulle komma upp, jag var nästan redo att lifta med någon, eller ringa taxi.
Ja gott folk, se till att planera in era graviditeter, VAR INTE HÖGGRAVIDA under sommaren. Det är inte kul på något sätt.
Så när vi väl kom upp så följde Cicci med mig upp till mamma igen. Kände mig hungrig så snodde lite mat från frysen, tror det var 5 fiskpanetter, som jag tinade och kokade pasta till, och vita bönor, HAHAHAHAHAHAHA låter gott va? xD
Nej men det gick ner, inte så hemskt som det låter.
Fanns inget annat att göra, alla skåp och kylen är ju tom.
Åt oss mätta i alla fall, sen begav sig Cecilia hem.
Så nu sitter jag ännu här hemma hos mamma, i en tom lägenhet.
Klockan är 20:48, och min buss hem går 21:40, så om jag skall slippa springa och flåsa till bussen, behöver jag nog gå alldeles snart.
Skall bara sno ett linne av tanja, min syster. Känns inte så snyggt att gå med ett vitt linne och stora svarta lakritsfläckar på xD
Hej för nu!
Men jag var stressad in i det sista...
Väl inne i stan skulle jag direkt till arbetsförmedlingen, men när jag reste mig upp ur sätet tyckte jag att det kändes helt blött i baken på mig (svett) så jag fick för mig att det skulle se ut som jag kissat ner mig själv.
Så istället sprang jag upp till mammas lägenhet direkt för att kolla efter :P
Så uppför alla trappor, det var första gången jag verkligen kände av hur tung jag blivit.. Jag kunde inte halvspringa som innan, och för varje steg jag tog kände jag hur jag mer & mer släpade mig själv. Väl uppe vid dörren var jag tvungen att ta några andetag också, sen gick jag in.
Passade på att vattna alla blommor eftersom mamma och syskonen ej varit hemma på nästan 2 veckor.
Men var jag blöt i häcken? Nej, såklart inte!
Men man inbillar sig ju det varenda gång.
Det blir varmt, när man sitter i en bil eller buss. Både om rumpan, låren och hela ryggen.
Syns inte, men känns!
Så när jag var klar stack jag direkt igen för att gå och möta min handläggare på arbetsförmedlingen.
Väl där la vi upp en ny handlingsplan, och jag fick veta att jag "glömt bort" att återanmäla mig till dem efter min 6-veckors utbildning på Lernia, vilket innebär att jag kommer gå miste om 16 dagars ersättning... Det var sådär lagom roligt, tills jag kom på att de på soc istället då betalar ut så jag får det fulla för normen.
Sen sitter hon handläggaren och säger att "ja i och med att du fortfarande är inskriven hos oss, måste du ha en aktivitet på gång. Du måste ju söka jobb i alla fall, men frågan är om det är någon idé nu när du snart skall gå på mammaledigheten.. Vi skulle i och för sig kunna sätta dig på praktik fram tills dess"... Jag bara kände hur jag ville skaka om henne för en kort sekund, men sen sa hon ganska snabbt "äh, det skippar vi va?.. Du ska snart föda ändå, och ingen vet om den kommer tidigare eller senare. Sen är det ju sommar"
Så då vart jag glad igen, och tyckte om henne :P
Så nu slipper jag den pressen i alla fall, att söka jobb.. Som jag ändå inte kommer få när jag bara har ca 1½ månad kvar av min graviditet.
Så det var faktiskt riktigt skönt..
Så när jag var klar där mötte jag upp Cecilia precis utanför, och vi bestämde oss för att gå ner till hamnen och äta glass.
Ja nerför backarna är inga problem, men uppför.. Herregud!
Vi kom ner till slut, och väl där så möttes vi av världens kö.. Har aldrig sett så många därinne samtidigt.
Och de hade tydligen börjat med kösystem, så man fick ta en kölapp och invänta sitt nummer.
Vi fick nummer 52, det var nummer 33 på tur när vi kom.
Men det dröjde inte länge ändå, gick undan ganska bra.
Eftersom det finns så löjligt mycket olika smaker att välja på när det gäller kulglass, så valde jag som alltid mjukglass istället. Jag får sån beslutsångest så det går bara inte.. Men så såg jag istället att de hade hur mycket strössel som helst, men det fick bli saltlakrits denna gång.. Det är ju smaskens!
Men mjukglass ja.. det är gott.. OM MAN FÅR ÄTA NÅGOT UTAV DEN SJÄLV!!!
Vad i helvete?! Nog för att jag vet att det rinner om den, men alltså detta var det värsta jag varit med om..
Jag hann inte ens ta emot glassen innan det rann strössel ÖVERALLT!
Vi skyndade oss ut för att sätta oss ner mot båtarna, och innan vi var där hade mer än hälften runnit ner över hela min hand och även över mitt vita RENA linne.
Tror ni jag blev förbannad? Jag blev så jävla förbannad att jag fan inte var långt ifrån att kasta den ut i havet.
Jag fick ju inte smaka något alls nästan.. Och de jävlarna skall ha fullpris?
Vet de ens om att liksom, glassen rinner bort?
Så där stod jag, men min glass... eller strut kanske jag ska säga för det var inte mycket av glassen kvar.. Hade lakrits över hela linnet, handen och i ansiktet.
Sen blåste det oxå, så mitt hår far ju kors och tvärs..
JAG HATAR MJUKGLASSEN PÅ HAMNEN!! ALDRIG NÅGONSIN MERA SKA JAG ÄTA MJUKGLASS DÄR!!!
I slite rinner den i alla fall inte..
Nej fy vad besviken jag blev.
Och cecilia bara skrattade åt mig och tyckte det var skitkul.. Som vanligt, haha:P
Jaja, våffelstrut är ju aldrig fel heller... HAHAH verkligen kul...
När jag lugnat mig lite gick vi till almedalen, först biblioteket för jag var tvungen att gå på toa & tömma blåsan. Sen gick vi och satte oss på en bänk i solen. Riktigt varmt. Så solglasögonen åkte på och av helatiden.
Efter ett tag bestämde vi oss för att börja vandra uppåt, tillbaka igen.. Men jag var tvungen att springa på toa en sista gång!
SEN gick vi..
Och fy helvete vad mjölksyra mina stackars ben fick. Tror jag fick stanna till 10 ggr innan vi var uppe på rak väg igen. Stanna för att dricka, sitta på någon bänk, skaka benen osv. Jag trodde aldrig jag skulle komma upp, jag var nästan redo att lifta med någon, eller ringa taxi.
Ja gott folk, se till att planera in era graviditeter, VAR INTE HÖGGRAVIDA under sommaren. Det är inte kul på något sätt.
Så när vi väl kom upp så följde Cicci med mig upp till mamma igen. Kände mig hungrig så snodde lite mat från frysen, tror det var 5 fiskpanetter, som jag tinade och kokade pasta till, och vita bönor, HAHAHAHAHAHAHA låter gott va? xD
Nej men det gick ner, inte så hemskt som det låter.
Fanns inget annat att göra, alla skåp och kylen är ju tom.
Åt oss mätta i alla fall, sen begav sig Cecilia hem.
Så nu sitter jag ännu här hemma hos mamma, i en tom lägenhet.
Klockan är 20:48, och min buss hem går 21:40, så om jag skall slippa springa och flåsa till bussen, behöver jag nog gå alldeles snart.
Skall bara sno ett linne av tanja, min syster. Känns inte så snyggt att gå med ett vitt linne och stora svarta lakritsfläckar på xD
Hej för nu!
tisdag 29 juni 2010
Herregud, jag har glömt bort att blogga! -IGEN!
Så går det när alla dagar går åt till att svettas som en gris, försöka lugna ner sig själv mitt i en hjärtklappning, och ja... Ni kan refrängen nu :P
Hur som helst så kan jag säga att midsommar detta år, var den bästa midsommar någonsin!
Helt underbart!
Förutom att jag *HOST* fick en sån jävla hjärtklappning som inte gav med sig förrän efter 20-30 minuter. Jag blev jättestressad och var inte långt ifrån att ringa ner till las. och be dem komma & hämta mig. Var riktigt jobbigt.
Sen när det väl la sig så satte jag mig på en stol i köket hos moa & tim och börjande skära ner vattenmelonen och feta osten som skulle ner i salladen!
FÖRBANNADE FLUGOOOOOOOR!
Hela köket var överbefolkat av krypen, man liksom hörde hur de gick på foliét som vi täckt all mat med. Äckligt!
Men men, maten blev hur som jättelyckad tyckte jag!
Vi fick börja äta utan mina älskade rödbetor som tog en aning längre tid på sig att bli klara... Sen glömde vi bort dem istället xD
Så vi började känna hur det liksom, luktade bränt.
Tim fick springa ut i köket och han sa "Oj, det ryker" eller något i den stilen.
Hahahahha, allt vatten hade kokat bort OCH det hade blivit kol i hela kastrullen.
Inga rödbetor för mig i år, jävla skit.
Men jag får köra på det en annan gång :P
Sen senare skulle vi äta jordgubbar och grädde, fanns ingen elvisp så tim erbjöd sig att vispa för hand.
Ja gott folk.... det blev en klump smör av alltihopa, så han fick slänga det :P
Han testade på nytt med den grädde som var kvar, hände samma sak med den xD
Så ja... haha!
De hade bra roligt med den grädden i alla fall, skall verkligen inte gå in på mer detaljer :P
De sprang iväg medan jag höll ett öga på lilla Vincent som låg och sov i vagnen :)
Ptja,... Lyckad midsommar i alla fall, jag är så nöjd!
Sen då, vad har hänt?
Jag har gått in i v.33, vecka 32+1 för att vara exakt.
Om 5 veckor räknas bebis som fullgången och kan födas utan att räknas som för tidigt född. Känns riktigt skönt!
Jag har fått mina första små synliga bristningar på magen nu också, hoppas de inte blir mycket större då jag tycker det räcker med mina stackars bröst.
men men, jag skall ju ändå tatuera magen sen så det kommer inte synas så mycket.
Igår var jag & älskling med några vänner till honom vid blå lagunen och badade, jag doppade bara tårna :P
Idag skall jag till slite srand efter att moa varit här en sväng. Så skall börja förbereda lite nu!
Så går det när alla dagar går åt till att svettas som en gris, försöka lugna ner sig själv mitt i en hjärtklappning, och ja... Ni kan refrängen nu :P
Hur som helst så kan jag säga att midsommar detta år, var den bästa midsommar någonsin!
Helt underbart!
Förutom att jag *HOST* fick en sån jävla hjärtklappning som inte gav med sig förrän efter 20-30 minuter. Jag blev jättestressad och var inte långt ifrån att ringa ner till las. och be dem komma & hämta mig. Var riktigt jobbigt.
Sen när det väl la sig så satte jag mig på en stol i köket hos moa & tim och börjande skära ner vattenmelonen och feta osten som skulle ner i salladen!
FÖRBANNADE FLUGOOOOOOOR!
Hela köket var överbefolkat av krypen, man liksom hörde hur de gick på foliét som vi täckt all mat med. Äckligt!
Men men, maten blev hur som jättelyckad tyckte jag!
Vi fick börja äta utan mina älskade rödbetor som tog en aning längre tid på sig att bli klara... Sen glömde vi bort dem istället xD
Så vi började känna hur det liksom, luktade bränt.
Tim fick springa ut i köket och han sa "Oj, det ryker" eller något i den stilen.
Hahahahha, allt vatten hade kokat bort OCH det hade blivit kol i hela kastrullen.
Inga rödbetor för mig i år, jävla skit.
Men jag får köra på det en annan gång :P
Sen senare skulle vi äta jordgubbar och grädde, fanns ingen elvisp så tim erbjöd sig att vispa för hand.
Ja gott folk.... det blev en klump smör av alltihopa, så han fick slänga det :P
Han testade på nytt med den grädde som var kvar, hände samma sak med den xD
Så ja... haha!
De hade bra roligt med den grädden i alla fall, skall verkligen inte gå in på mer detaljer :P
De sprang iväg medan jag höll ett öga på lilla Vincent som låg och sov i vagnen :)
Ptja,... Lyckad midsommar i alla fall, jag är så nöjd!
Sen då, vad har hänt?
Jag har gått in i v.33, vecka 32+1 för att vara exakt.
Om 5 veckor räknas bebis som fullgången och kan födas utan att räknas som för tidigt född. Känns riktigt skönt!
Jag har fått mina första små synliga bristningar på magen nu också, hoppas de inte blir mycket större då jag tycker det räcker med mina stackars bröst.
men men, jag skall ju ändå tatuera magen sen så det kommer inte synas så mycket.
Igår var jag & älskling med några vänner till honom vid blå lagunen och badade, jag doppade bara tårna :P
Idag skall jag till slite srand efter att moa varit här en sväng. Så skall börja förbereda lite nu!
torsdag 24 juni 2010
......
Idag hade jag egentligen MVC besök i Visby vid 11:00, men hade inga pengar till buss, så fick tvinga mig upp vid 08:00, ringa och avboka, sen lägga mig en stund till.
Tänkte jag!
Kunde inte somna om för den jävla hunden i lägenheten under oss skäller satan, hela tiden. Ägaren till och med bussar hunden på folk som, enligt honom, "stör" genom att stå och prata bara.. Helt sjukt folk är det under oss.
Om ni bara visste allt vi hört om dem. Det är riktigt jävla otäckt!
Jag håller på att brista snart av ilska mot dem, så jag kommer inom snar framtid kontakta goalndshem för en anmälan.
Vet att fler i samma trapphus gjort det, så man kan ju hoppas han blir vräkt snart, han och hans fru? Dotter? Eller vad det är....
Aja, så jag kunde som sagt inte somna om, utan fick gå upp och göra mig lite frukost.
Sedan påbörjade jag nubbesalladen som skall stå över natten, tills imorgon på midsommar.
Ingen midsommar utan nubbesallad säger jag!
Eller färskpotatis för den delen!
Ser fram emot denna midsommar, känner på mig att det kommer bli bra!
Med sällskap, väder och mat!
Nu ska jag gå & föna håret, precis lagt i mer svart på utväxten!
Så ska se om jag kan klippa till luggen något också, jag skall ju alltid krångla med att skaffa raklugg, för det ser snyggt ut på andra, och i mitt huvud!... Men när jag själv fixat det, så ångrar jag mig på stört!
Nu skall jag fan odla luggen lång, blir snedlugg som förr :P
Skall se sen om jag orkar sätta i de blonda, och kanske lite dreads.
Om jag orkar som sagt xD
Mer uppdatering orkar jag inte med nu!
Tänkte jag!
Kunde inte somna om för den jävla hunden i lägenheten under oss skäller satan, hela tiden. Ägaren till och med bussar hunden på folk som, enligt honom, "stör" genom att stå och prata bara.. Helt sjukt folk är det under oss.
Om ni bara visste allt vi hört om dem. Det är riktigt jävla otäckt!
Jag håller på att brista snart av ilska mot dem, så jag kommer inom snar framtid kontakta goalndshem för en anmälan.
Vet att fler i samma trapphus gjort det, så man kan ju hoppas han blir vräkt snart, han och hans fru? Dotter? Eller vad det är....
Aja, så jag kunde som sagt inte somna om, utan fick gå upp och göra mig lite frukost.
Sedan påbörjade jag nubbesalladen som skall stå över natten, tills imorgon på midsommar.
Ingen midsommar utan nubbesallad säger jag!
Eller färskpotatis för den delen!
Ser fram emot denna midsommar, känner på mig att det kommer bli bra!
Med sällskap, väder och mat!
Nu ska jag gå & föna håret, precis lagt i mer svart på utväxten!
Så ska se om jag kan klippa till luggen något också, jag skall ju alltid krångla med att skaffa raklugg, för det ser snyggt ut på andra, och i mitt huvud!... Men när jag själv fixat det, så ångrar jag mig på stört!
Nu skall jag fan odla luggen lång, blir snedlugg som förr :P
Skall se sen om jag orkar sätta i de blonda, och kanske lite dreads.
Om jag orkar som sagt xD
Mer uppdatering orkar jag inte med nu!
måndag 21 juni 2010
Midsommar planerad!
(Min nyaste tatuering dåe! cupcake+knogjärn! GRATIS ÄR GOTT)
Nu var äntligen alla planer inför midsommar klara!
Jag och Patrick springer över till Moa, Tim & Alex och grillar osv!
Får väl se vad det blir för väder, hoppas på sol & värme så man kanske går ner till havet och doppar fötterna (a)
Hur som helst, skall in på onsdag med buss från slite.
In och storhandla på Willys blir det, och lassa lilla vincents barnvagn full.
Han själv får följa med såklart, men i bärsele på mamma Moa! :)
Storhandel var det ja, sen hem igen.
Jag kommer i alla fall förbereda nubbesalladen senast på torsdag!
Den hinner då stå till sig lite över natten, och kommer smaka så för jäkla gott på fredag! =D
På torsdag skall jag in till stan igen, då på MVC kontroll på Visby lasarett, sen hämta nya soffan! <3
Och ja, sen kommer då midsommar på fredag, underbart!
Känns äntligen som om något vettigt kommer ske, utan ångestfyllda dagar efterråt osv.
Jag skall i alla fall in på systemet och unna mig själv en flaska vin!
ALKOHOLFRITT såklart, är väldigt petnoga med det där att INTE så ens smaka på något innehållande alkohol under min graviditet. Kommer inte ens smaka under tiden jag ammar.
Så ja, in på systemet och se om jag hittar det jag vill ha.
Mousserande jordggubbsvin! Låter ju bara helt underbart gott!
0,0% alkoholhalt står det. Så ska det vara!
Finns andra, säkert goda alternativ oxå, men står det 0,5% så köper jag ICKE!
Jag är väldigt nojjig kanske, men jag vill verkligen inte ha alkohol i mig, vilken mängd det än är.
Min lilla bebis i magen har en duktig mamma :)
Ptja, det var väl lite uppdatering I guess..
Nu skall jag nog luta mig tillbaka framför tvn ett tag, innan jag tar tag i maten. .
Som egentligen patrick lovat göra, men han är inte hemma och jag börjar bli hungrig NU!
Går in i vecka 32 idag! (31+0)
Och har precis lagt märke till något som verkar vara en början på små bristningar under magen..
Suck... Men jaja, jag kommer få en liten underbaring så det är det värt! <3
fredag 18 juni 2010
ETT ILSKET INLÄGG
Ibland hatar jag livet
Känner ett sådant enormt hat och ren ilska aom inga ord kan beskriva
Varför? Jag vet inte.. .
Jag är så trött, less och rent utav besviken...
På vem? Det vet jag inte heller... Mig själv troligen
Idag är en sådan dag!
Jag vill hoppa från högklint fan.
Hänga mig själv från balkongen, eller bara dra täcket över huvudet och försvinna.
Sådär *POFF* And I'm gone.
Hatar livet och dess vardag.
Jag orkar inte med att gå hemma i denna jävla lägenhet, och bara traska runt.
Jag har så fruktansvärt, FÖRBANNAT ONT i hela kroppen...
Jag får hjärtklappning av att... sitta i soffan? Helt plötsligt liksom.
Jag får fan svårt att andas
Om jag kunde, skulle jag med glädje banka skiter ur mig själv nu.
Bara för att liksom...
Jag vill föda ungen, gå ner i vikt.
Bli smal igen. Se bra ut..
Färga sönder håret i massa galna frisyrer, och sminka mig som förr.
Jag vill kunna dra på mig mina byxor och skor UTAN att bli anfådd som en gris.
Jag vill kunna slänga mig i sängen på mage!
jag vill kunna äta hur mycket skit som helst UTAN att tänka: "ojdå, detta kanske inte är bra för bebisen"
jag vill kunna se mina fötter normalt igen.
Ser för i helvete inte ett skit från naveln och ner.
Jag vill ha mer ork.. Mer lust till att hitta på, och göra saker...
Jag vill ha råd att investera i vad jag anser är viktigt för tillfället...
En systemkamera, en videokamera, en soffa, en tv-bänk, hyllor osv.. ..
Jag är så äckligt ledsen..
Ledsen på allt.
Ingenting händer, inte ett jävla skit.
Jag bara sitter på mitt feta arsle och gnäller,,
Jaha? Vad annars skall jag göra?
INGENTIIIIIING!!!!
Och jävla sommarhelvete har fan inte ens börjat..
Mitten av juni, och mest bara mulet, regn och skit!
Jag kan klaga hur mycket mer som helst, men jag börjar bli anfådd nu igen så måste väl in och lägga mig i sängen med benen högt.
VAD SATAN I HELVETE ÄR DET HÄR?????!!!!!
Jag är så jävla anti allt just nu så det finns inte
onsdag 16 juni 2010
Just det, jag har ju en blogg!
Haha, dagarna springer på och nu slog det mig att jag visst hade en blogg!
Så mycket är min hjärna med för tiden xD
Hur som så har det väl inte hänt något speciellt som är värt att nämna, men får skriva av mig lite ändå.
I början på Januari bröt jag och en mycket nära barndomskompis upp kontakten.
Så det är nästan ett halvår som gått nu, och jag kände att det som hände, var helt totalt jävla onödigt. Så jag bestämde mig för att åter igen höra av mig till henne, och fråga om hon ville försöka prata igenom alltihopa, och lappa samman vår vänskap på nytt.
Lyckligtvis kände hon samma, och nu skall vi träffas här imorgon förmiddag!
Och idag var jag och min älskade över till Moa för hennes man skulle tatuera mig, så jag fick min cupcake med knogjärn! :D
På ett mycket jobbigt, och inte fullt så underbart ställe.
Precis över armbågen, på baksidan av överarmen och en bit in på insidan av armen.
INTE MUMS!
Men värt de plågsamma timmarna, för jag är nöjd!
Och mer kommer, skall skuggas och färgläggas om ca 2 veckor. Längtar redan, fastän jag sitter här i ren smärta.
Hela armen är svullen känns det som, och det svider riktigt rejält :P
Och trött, det kan ni skriva upp att jag är!
Så in i bomben. Så det blir nog till att nanna kudden strax.
Idag firar jag och min älskling även 28 månader! <3
Så mycket är min hjärna med för tiden xD
Hur som så har det väl inte hänt något speciellt som är värt att nämna, men får skriva av mig lite ändå.
I början på Januari bröt jag och en mycket nära barndomskompis upp kontakten.
Så det är nästan ett halvår som gått nu, och jag kände att det som hände, var helt totalt jävla onödigt. Så jag bestämde mig för att åter igen höra av mig till henne, och fråga om hon ville försöka prata igenom alltihopa, och lappa samman vår vänskap på nytt.
Lyckligtvis kände hon samma, och nu skall vi träffas här imorgon förmiddag!
Och idag var jag och min älskade över till Moa för hennes man skulle tatuera mig, så jag fick min cupcake med knogjärn! :D
På ett mycket jobbigt, och inte fullt så underbart ställe.
Precis över armbågen, på baksidan av överarmen och en bit in på insidan av armen.
INTE MUMS!
Men värt de plågsamma timmarna, för jag är nöjd!
Och mer kommer, skall skuggas och färgläggas om ca 2 veckor. Längtar redan, fastän jag sitter här i ren smärta.
Hela armen är svullen känns det som, och det svider riktigt rejält :P
Och trött, det kan ni skriva upp att jag är!
Så in i bomben. Så det blir nog till att nanna kudden strax.
Idag firar jag och min älskling även 28 månader! <3
fredag 11 juni 2010
Förlåt men det här går inte längre... :(
Jag måste illa kvickt få tag i nya ägare till Vera & Cleo nu, mina älskade bebisar.
Jag hatar mig själv så enormt just nu att jag skulle kunna göra vad som helst för att slippa leva. Åtminstonde slippa genomgå detta som jag nu tvingas göra.
Jag är gravid och orkar inte lika mycket som innan, men på något vis så tar jag mig den orken ändå.
Jag har inget tålamod däremot, och blir jättetrött på katterna som håller på.
Nu i morse såg jag att Cleo har rivit sönder de nya tapeterna på 3 olika ställen oxå, det var droppen.
Jag vet inte vad jag skall ta mig till längre, egentligen är ju gränsen nådd för länge, länge sen.. Men Vera har vi haft i 2 år nu i Oktober. Och Cleo i ett år nu i september.. Jag älskar ju mina katter, mer än något annat!
De har verkligen sina egna personligheter, och de är så fruktansvärt underbara!
Världens mysigaste, finaste små skapelser, men så fort de sätter igång att bråka, ja då går jag helt under. Jag blir fly förbannad och irriterad.
Låser in dem på toaletten eller skriker åt dem.
Mycket är hormonerna som bråkar, MEN jag är så rädd. Blir så jävla ledsen.
Vet inte hur många gånger jag brutit ihop mitt i natten på golvet och storgråtit för att jag känner sånt hat, både mot mig själv, och katterna. Jag skulle aldrig göra dem illa på något sätt, jag älskar djur! Men tanken slår mig många gånger att kasta dem all världens väg och aldrig behöva se dem någonsin igen.
Hur fan kan jag ens tänka så? Ja... graviditetshormoner.
Innan jag blev gravid var detta mer acceptabelt, jag orkade på ett annat sätt. Men nu, varje gång jag blir ledsen eller arg, framförallt frustrerad, så bryter jag helt ihop. Jag klättrar på väggarna.
Jag undrar hur mycket min bebis tar skada vid detta, jag menar leva måste man ju kunna trots att man är gravid, men ungen känner ju av om man är stressad, hör när jag höjer rösten osv.
Jag blir så rädd, och känner att jag är världens sämsta. Jag måste få det lugnt omkring mig nu, innan det är för sent.
Så jag bestämde mig igår, att katterna måste bort.
Jag önskar jag själv kunde försvinna istället. Om det inte vore för att jag bar på mitt eget barn. Men jag älskar Cleo & Vera så in i bomben... Jag sa till Patrick att jag inte kommer vara hemma den dag när de kommer och ska hämta dom.
Jag skall ha packat ihop deras alla grejer innan, deras kattlådor, leksaker, matskålar, mat osv. allt skall vara klart.
Sen vet jag inte hur jag skall orkar leva, utan dem hemma.
Utan mina älsklingar..
De är liksom mina, ingen annans!
Jag ville så gärna ha dem, och jag har aldrig ångrat att jag skaffade dem.
Men jag mår inte bra, det är för mycket nu.
Tänk alla bilder och videos jag har på dem, jag känner mig själv. jag vet vad jag kommer göra.
Kommer sitta i flera dagar och kolla igenom allt, minnas alla galna, knäppa saker med cleo. Minnas de underbara gånger de hoppar upp till en i sängen på morgonen, helt sällskapssjuka, överdrivet gosiga och helt undebrara.
VARFÖR... ?
VARFÖR MÅSTE DE bråka så mycket.. varför måste de gå runt och skrika, förstöra och gå mig på nerverna?
Det här beslutet är det tuffaste jag hittills gjort.
För patrick har det varit självklart från allra första början i stort sett, han vill inte ha dem, han orkar inte heller...
Så nu var jag tvungen att bestämma.
Jag kommer för alltid att minnas & älska er <3
Det värsta är att jag sitter och storbölar samtidigt när jag skriver, hur skall jag orka gå igenom det här?
Ni kommer alltid vara mina små bebisar, jag ville inte det här.
Men jag måste...
Förlåt
Jag hatar mig själv så enormt just nu att jag skulle kunna göra vad som helst för att slippa leva. Åtminstonde slippa genomgå detta som jag nu tvingas göra.
Jag är gravid och orkar inte lika mycket som innan, men på något vis så tar jag mig den orken ändå.
Jag har inget tålamod däremot, och blir jättetrött på katterna som håller på.
Nu i morse såg jag att Cleo har rivit sönder de nya tapeterna på 3 olika ställen oxå, det var droppen.
Jag vet inte vad jag skall ta mig till längre, egentligen är ju gränsen nådd för länge, länge sen.. Men Vera har vi haft i 2 år nu i Oktober. Och Cleo i ett år nu i september.. Jag älskar ju mina katter, mer än något annat!
De har verkligen sina egna personligheter, och de är så fruktansvärt underbara!
Världens mysigaste, finaste små skapelser, men så fort de sätter igång att bråka, ja då går jag helt under. Jag blir fly förbannad och irriterad.
Låser in dem på toaletten eller skriker åt dem.
Mycket är hormonerna som bråkar, MEN jag är så rädd. Blir så jävla ledsen.
Vet inte hur många gånger jag brutit ihop mitt i natten på golvet och storgråtit för att jag känner sånt hat, både mot mig själv, och katterna. Jag skulle aldrig göra dem illa på något sätt, jag älskar djur! Men tanken slår mig många gånger att kasta dem all världens väg och aldrig behöva se dem någonsin igen.
Hur fan kan jag ens tänka så? Ja... graviditetshormoner.
Innan jag blev gravid var detta mer acceptabelt, jag orkade på ett annat sätt. Men nu, varje gång jag blir ledsen eller arg, framförallt frustrerad, så bryter jag helt ihop. Jag klättrar på väggarna.
Jag undrar hur mycket min bebis tar skada vid detta, jag menar leva måste man ju kunna trots att man är gravid, men ungen känner ju av om man är stressad, hör när jag höjer rösten osv.
Jag blir så rädd, och känner att jag är världens sämsta. Jag måste få det lugnt omkring mig nu, innan det är för sent.
Så jag bestämde mig igår, att katterna måste bort.
Jag önskar jag själv kunde försvinna istället. Om det inte vore för att jag bar på mitt eget barn. Men jag älskar Cleo & Vera så in i bomben... Jag sa till Patrick att jag inte kommer vara hemma den dag när de kommer och ska hämta dom.
Jag skall ha packat ihop deras alla grejer innan, deras kattlådor, leksaker, matskålar, mat osv. allt skall vara klart.
Sen vet jag inte hur jag skall orkar leva, utan dem hemma.
Utan mina älsklingar..
De är liksom mina, ingen annans!
Jag ville så gärna ha dem, och jag har aldrig ångrat att jag skaffade dem.
Men jag mår inte bra, det är för mycket nu.
Tänk alla bilder och videos jag har på dem, jag känner mig själv. jag vet vad jag kommer göra.
Kommer sitta i flera dagar och kolla igenom allt, minnas alla galna, knäppa saker med cleo. Minnas de underbara gånger de hoppar upp till en i sängen på morgonen, helt sällskapssjuka, överdrivet gosiga och helt undebrara.
VARFÖR... ?
VARFÖR MÅSTE DE bråka så mycket.. varför måste de gå runt och skrika, förstöra och gå mig på nerverna?
Det här beslutet är det tuffaste jag hittills gjort.
För patrick har det varit självklart från allra första början i stort sett, han vill inte ha dem, han orkar inte heller...
Så nu var jag tvungen att bestämma.
Jag kommer för alltid att minnas & älska er <3
Det värsta är att jag sitter och storbölar samtidigt när jag skriver, hur skall jag orka gå igenom det här?
Ni kommer alltid vara mina små bebisar, jag ville inte det här.
Men jag måste...
Förlåt
torsdag 10 juni 2010
Jobbig dag!
Idag klev man upp tidigt, kastade i sig macka och te, kletade på smink och gick till bussen 08:10 in till stan.
Älskling skulle också in, med en kompis för att leta efter någon pool som tydligen finns nere i hamnen där de skulle skejta, eller nåt.
Jag fick hoppa av innan dem, för att gå förbi Lernia och be jobbcoachen om underskrift på mina papper som jag var och lämnade in senare till arbetsförmedlingen.
Så om ca 2 veckor får jag pengar, hurra!
Gick hem till mamma, tog 15 min. DRYGA 15 minuter...
Ryggen satte igång att värka, jag kände av förvärkar ett bra antal gånger, kunde inte andas, fick typ andnöd och började känna av yrsel.
Ja, nog känner man att man är gravid nu, jisses.
Väl framme hos mamma lämnade jag och min bror över paketet till henne som vi köpt (försenad mors-dags present, en ny digitalkamera då hon varit så ledsen sedan hennes förra gått sönder) Och hon blev helt överlycklig.
Så vi var nöjda :D
Och det vart ju lyckat eftersom hon och tanja (min syster) tog båten till fastlandet i eftermiddags, och jag trodde INTE att kameran skulle hinna komma.
Beställde den i tisdags morse, fick avi igår och hämtade ut den efter 17.
Ibland går det fort, hade en väldans tur denna gång. Då hann hon ladda kameran OCH ta med den på resan.
Jag är glad!
Är mamma lycklig, då är jag lycklig!
Sprang sen ner på stan med mamma en sväng och då satte eländet igång igen!
Yrsel, andnöd, förvärkar och ja, ni kan det där nu!
14:50 åkte jag hem, på en minst sagt överfull buss!
Eller det fanns ju en plats över kvar till mig,haha!
Annars var hela bussen packad, helt sjukt.
Och varmt var det, riktigt kvavt och jag var på väg att svimma av under hela resan hem, ca 40 minuter.
Kunde knappt hålla ögonen öppna. Och så åter igen - ANDNÖÖÖÖD!
Nej nu ska jag stoppa något i magen, sen sussa!
Vi visste redan att hon skulle bli jättetacksam!
Älskling skulle också in, med en kompis för att leta efter någon pool som tydligen finns nere i hamnen där de skulle skejta, eller nåt.
Jag fick hoppa av innan dem, för att gå förbi Lernia och be jobbcoachen om underskrift på mina papper som jag var och lämnade in senare till arbetsförmedlingen.
Så om ca 2 veckor får jag pengar, hurra!
Gick hem till mamma, tog 15 min. DRYGA 15 minuter...
Ryggen satte igång att värka, jag kände av förvärkar ett bra antal gånger, kunde inte andas, fick typ andnöd och började känna av yrsel.
Ja, nog känner man att man är gravid nu, jisses.
Väl framme hos mamma lämnade jag och min bror över paketet till henne som vi köpt (försenad mors-dags present, en ny digitalkamera då hon varit så ledsen sedan hennes förra gått sönder) Och hon blev helt överlycklig.
Så vi var nöjda :D
Och det vart ju lyckat eftersom hon och tanja (min syster) tog båten till fastlandet i eftermiddags, och jag trodde INTE att kameran skulle hinna komma.
Beställde den i tisdags morse, fick avi igår och hämtade ut den efter 17.
Ibland går det fort, hade en väldans tur denna gång. Då hann hon ladda kameran OCH ta med den på resan.
Jag är glad!
Är mamma lycklig, då är jag lycklig!
Sprang sen ner på stan med mamma en sväng och då satte eländet igång igen!
Yrsel, andnöd, förvärkar och ja, ni kan det där nu!
14:50 åkte jag hem, på en minst sagt överfull buss!
Eller det fanns ju en plats över kvar till mig,haha!
Annars var hela bussen packad, helt sjukt.
Och varmt var det, riktigt kvavt och jag var på väg att svimma av under hela resan hem, ca 40 minuter.
Kunde knappt hålla ögonen öppna. Och så åter igen - ANDNÖÖÖÖD!
Nej nu ska jag stoppa något i magen, sen sussa!
Vi visste redan att hon skulle bli jättetacksam!
onsdag 9 juni 2010
Idag piercade jag Tragus!!
Idag fick jag sms av Moa om att hennes nålar kommit, så jag & en trött, sliten liten älskling (Patrick) vandrade över till henne så hon fick trycka kanylen i mig.
AJ AJ AJ AAAAAJ, det kändes vill jag lova.
Eller själva smärtan var ändå okej, men det liksom knastrade sådär lagom mysigt när hon trängde igenom brosket, uuuurrggh!
Men det var hur värt det som helst, jag är så galet nöjd!!
Dock har jag världens cp-ring i, den plingar så vackert emot mina tunnlar jag har i öronen, haha!
Men ja, TACK UNDERBARA MOA <3
För att spola tillbaka tiden lite, tänkte jag snabbt berätta om dagen igår.
Älskling tog ju studenten igen, andra dagen i rad.
Jag, min syster och Lina, patricks syster, åkte till Klintehamn för att titta!
Tror ni inte vi PRECIIIS missade hans klass, gå ut på balkongen?!
Vi kom typ fem minuter efter att de börjat gå ut, men herregud de är ju närmare 10 linjer som skulle ut, så varför skulle hans klass just vara bland de första?
Aja, jag har ju tur som fick se honom springa ut här i Slite i måndags i alla fall :)
När alla klasser var klara kom patrick till oss, och han var så fin!
Sedan skulle studenterna gå parad till något pensionat för fika, och alla vi andra skulle gå efter.. Men... VI TOG BILEN!
Lina, jag, tanja (min syster) OCH Patrick & Mattes..
De orkade inte gå, så de hoppade upp på flaket bak på bilen, medan jag satt fram i bilen med Lina.
Så vi körde om allihopa, alla de stackars varma, druckna, genomsvettiga studenterna :P
Lite roligt var det allt xD
Sen när vi väl kom fram ställde vi oss i kö för tårta, mums!
Blev bara där en kort stund, sedan åkte jag & tanja med Lina mot stan, där jag stannade hemma hos mamma till klockan ett ca, då var älskling och mattes (patricks kompis) klara med allt vad utegång heter.
Så då gick jag ut och mötte upp dem, sen satte vi oss utanför Max och inväntade skjutsen hem, som kom runt halv två, så var hemma och i säng först klockan två!
Det var ingen höjdare till natt kan jag säga, jag vaknade av kramp i benen, gjorde så sjukligt ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen!
Men det gav med sig, och jag skulle somna om- ppphft, trodde jag!
Krampen fortsatte..
Var tvungen att gå på toaletten mitt i allt, tror ni jag kunde gå eller?
Alltså mina vader, fy fasiken vad ont jag hade. Ingen balans, ingen styrka. Fick halta mig fram och tillbaka.
Så ja, Hade egentligen avslutning på Lernia inne i stan idag, men kubb & fika.
Det fick jag motvilligt hoppa, kunde inte röra mig för fem öre..
Sådär, nu orkar jag inte skriva mer!
Skall laga något att äta istället, är vrålhungrig!
AJ AJ AJ AAAAAJ, det kändes vill jag lova.
Eller själva smärtan var ändå okej, men det liksom knastrade sådär lagom mysigt när hon trängde igenom brosket, uuuurrggh!
Men det var hur värt det som helst, jag är så galet nöjd!!
Dock har jag världens cp-ring i, den plingar så vackert emot mina tunnlar jag har i öronen, haha!
Men ja, TACK UNDERBARA MOA <3
För att spola tillbaka tiden lite, tänkte jag snabbt berätta om dagen igår.
Älskling tog ju studenten igen, andra dagen i rad.
Jag, min syster och Lina, patricks syster, åkte till Klintehamn för att titta!
Tror ni inte vi PRECIIIS missade hans klass, gå ut på balkongen?!
Vi kom typ fem minuter efter att de börjat gå ut, men herregud de är ju närmare 10 linjer som skulle ut, så varför skulle hans klass just vara bland de första?
Aja, jag har ju tur som fick se honom springa ut här i Slite i måndags i alla fall :)
När alla klasser var klara kom patrick till oss, och han var så fin!
Sedan skulle studenterna gå parad till något pensionat för fika, och alla vi andra skulle gå efter.. Men... VI TOG BILEN!
Lina, jag, tanja (min syster) OCH Patrick & Mattes..
De orkade inte gå, så de hoppade upp på flaket bak på bilen, medan jag satt fram i bilen med Lina.
Så vi körde om allihopa, alla de stackars varma, druckna, genomsvettiga studenterna :P
Lite roligt var det allt xD
Sen när vi väl kom fram ställde vi oss i kö för tårta, mums!
Blev bara där en kort stund, sedan åkte jag & tanja med Lina mot stan, där jag stannade hemma hos mamma till klockan ett ca, då var älskling och mattes (patricks kompis) klara med allt vad utegång heter.
Så då gick jag ut och mötte upp dem, sen satte vi oss utanför Max och inväntade skjutsen hem, som kom runt halv två, så var hemma och i säng först klockan två!
Det var ingen höjdare till natt kan jag säga, jag vaknade av kramp i benen, gjorde så sjukligt ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen!
Men det gav med sig, och jag skulle somna om- ppphft, trodde jag!
Krampen fortsatte..
Var tvungen att gå på toaletten mitt i allt, tror ni jag kunde gå eller?
Alltså mina vader, fy fasiken vad ont jag hade. Ingen balans, ingen styrka. Fick halta mig fram och tillbaka.
Så ja, Hade egentligen avslutning på Lernia inne i stan idag, men kubb & fika.
Det fick jag motvilligt hoppa, kunde inte röra mig för fem öre..
Sådär, nu orkar jag inte skriva mer!
Skall laga något att äta istället, är vrålhungrig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)