BF+4

Nog för att det är vanligt som förstföderska att gå över tiden, men ändå.
Det är typ bara jag så vitt jag vet här i slite-lärbro trakterna som gjort det.
Alla andra har fött 1-2 veckor innan bf.
Han liksom, vill inte ut.
Tydligen väldigt mysigt inne i min mage skulle jag tro.
Men han kommer bli stor!
Efter 37 fullgågna veckor är de ju klara att komma ut, färdigutvecklade och allt.
Så det enda han gör nu är att gå upp i vikt.
Han kommer bli en liten knubbis tror jag, med massa valkar haha!
Jag bryr mig inte om han är en framtida sumo, jag vill bara ha ut honom för jag har så förbaskat ont!
Skickat iväg ett mail till MVC för inte så länge sedan, ang. tillväxt UL, och tidigare igångsättning.
För min kropp har verkligen sagt ifrån nu, det känner jag.
Och vad händer då, när det verkligen gäller?
När stunden är kommen och jag ligger där på BB och måste krysta?
Min kropp kommer ju slå av totalt.
Så jag måste få igång något nu, annars kommer det bli snitt.
Och inget mig emot det heller, men hade gärna föda vaginalt.
Men inte om det är en michelin bebis! Jag vill gärna inte spricka helt.
Det är svårt det där.
Jag vill ju föda utan smärlindring också, vilket det säkerligen inte kommer bli något av.
För så som min rygg gör ont nu, heehehh. Ja, det kommer förmodligen göra tusen ggr värre när jag ligger på britsen.
Så jag är mer inställd på lustgas & epidural nu.
Även kejsarsnitt.
Lika bra det, att tänka så IFALL ATT det skulle bli så.

Nej, nu ska jag invänta Moa & lilla Vincent!
De kommer över på besök en stund.
Var så länge sen

Nu knackar hon! <3