Glömmer bort att blogga...

Som sagt, tiden springer iväg och jag glömmer helt bort att blogga.
När jag väl bestämmer mig för att försöka hinna göra något börjar en viss liten herre skrika något så fruktansvärt här, vill ha all mammas uppmärksamhet minsann!
Älskade lilla unge <3
En riktig mammagris. Eller, det är ju bröstets förtjänst, haha!
Nåja.
Vardagen nu ser ganska enformig ut, det byts blöjor, det matas osv.
Dygnet runt.
Det skall rapas, spys, och skrikas.
Men jag älskar det, jag trivs varenda minut av mitt liv nu.
Jag tog mig an mammarollen på en gång, och kan inte vara annat än mamma nu,
Känns naturligt, som om jag alltid varit det.
Det är inte bara underbart såklart, vissa stunder är riktigt plågsamma.
Det är jobbigt att vara förälder. Det är ingen lek!
Men det är så sjukt underbart att ligga bredvid sitt barn, något man själv varit med och skapat.
Att bara ligga och titta på den lilla underbara varelsen tätt intill sig.
Höra hur han andas och gör små ljud för sig själv.
Se hur han, dag för dag, smått utvecklas och växer inom sig själv.
Åååh, inga ord kan egentligen beskriva.
Det är något man bara måste vara med om själv, för att förstå.
Lilla Tobi är i alla fall det finaste, mest betydelsefulla som hänt mig.
Min lilla prins! <3

Han växer så det knakar, och går upp i vikt.
Han är redan tung, för att vara knappt 3 veckor gammal.
Han är så enormt stadig i huvud och nacke redan, och är med i blicken.
Det var han redan när han kom ut, de sa till och med de nere på BB.
Och han är stark som bara den!
Sparkar och knytnävsslag, det kan han! =P
Åh han är så fin!

Nej nu har jag i alla fall skrivit lite, så känns redan mycket bättre =D
Nu har min lilla älskling somnat så gott på sitt lammskinn, och mannen har kommit hem så nu blir det lite mys i soffan innan sängen kallar!

Imorgon kommer första barnbidraget, så nu skall det handlas till knodden <3

Nej nu får jag slita mig!
Nattelinatt!