Idag har jag gått 6 dagar över tiden, imorgon en hel vecka och ingen bebis vill komma fram.
Imorgon har jag även MVC kl. 13:00, skall fråga om igångsättning eftersom jag inte orkar mer nu.
Inget jag bara säger, utan det verkligen verkligen går inte mer.
Får se om jag ens orkar till affären, är helt mör i hela kroppen.
söndag 29 augusti 2010
lördag 28 augusti 2010
Glömt min 21-årsdag!
Ja, nu när jag varit gravid har jag bara haft bf (beräknad förlossning) datumet i huvudet dygnet runt.
Jag har helt glömt bort mig själv.
Jag fyller faktiskt 21 om bara 15 dagar. Det slog mig idag när mamma var här och frågade vad jag helst ville ha.
Jag vet inte.. har inte hunnit tänka på det?!
Jag har ju barn då, en liten knodd som behöver mig 24/7,
Inte kommer jag ha tid att fylla år heller? :P
Men ja, nu har jag suttit och funderat ett tag på vad jag skulle behöva.
Tänkte skriva ner såna saker som jag själv inte köper så värst jätteofta, men som jag verkligen behöver.
Så hittills har jag kommit på att, fan jag har inte haft min favvoparfym, eller har inte haft parfym överhuvudtaget, på över 6 månader.
Så det måste jag ha!
Sen hårfärg, både avfärgning och rött, då jag sagt hela tiden att jag ska bli rödtott efter jag testat svart, och nu efter ungen kommit.
Så hårfärg som sagt, och något i sminkväg!
Typ mascara, foundation och puder.
Men det är i stort sett de enda jag känner att jag behöver, men vet att jag inte kommer kosta på mig själv.
De mesta kommer ju gå till bebis nu.
Som i jul, då kommer jag endast "önska" mig saker till bebben, inte mig själv.
Jaja, slutpratat om presenter nu. jag hatar det! :P
Jag har helt glömt bort mig själv.
Jag fyller faktiskt 21 om bara 15 dagar. Det slog mig idag när mamma var här och frågade vad jag helst ville ha.
Jag vet inte.. har inte hunnit tänka på det?!
Jag har ju barn då, en liten knodd som behöver mig 24/7,
Inte kommer jag ha tid att fylla år heller? :P
Men ja, nu har jag suttit och funderat ett tag på vad jag skulle behöva.
Tänkte skriva ner såna saker som jag själv inte köper så värst jätteofta, men som jag verkligen behöver.
Så hittills har jag kommit på att, fan jag har inte haft min favvoparfym, eller har inte haft parfym överhuvudtaget, på över 6 månader.
Så det måste jag ha!
Sen hårfärg, både avfärgning och rött, då jag sagt hela tiden att jag ska bli rödtott efter jag testat svart, och nu efter ungen kommit.
Så hårfärg som sagt, och något i sminkväg!
Typ mascara, foundation och puder.
Men det är i stort sett de enda jag känner att jag behöver, men vet att jag inte kommer kosta på mig själv.
De mesta kommer ju gå till bebis nu.
Som i jul, då kommer jag endast "önska" mig saker till bebben, inte mig själv.
Jaja, slutpratat om presenter nu. jag hatar det! :P
fredag 27 augusti 2010
Slite marknad..Fjortismarknad kanske?
Precis hemkommen från en liten sväng ner till hamnen där Slite marknad äger rum imorgon och på söndag!
De hade ju fått upp det lilla tivolit, och lite speltält osv.
Moa & Vincent skulle ner dit med Elenore, så jag fick hänga med.
Skönt med en liten promenad och lite frisk luft!
Dock kryllar det ju utav små fjortisar överallt så man blir tokig.
Fjortismarknad kanske skulle passa bättre? :P
Nåja.
Sitter i alla fall och smaskar på Estrella rings!
Varit sugen på att testa ett bra tag nu, men inte vågat direkt.
Är så löjlig med nya saker, håller mig oftast till favoriter som jag vet :P
Men dessa var riktigt goda! ;D
Nu ska jag väl fortsätta kolla runt på tradera (a)
Äta mina rings, och invänta att min man ska komma hem.
Sen funderar jag på att föda!
De hade ju fått upp det lilla tivolit, och lite speltält osv.
Moa & Vincent skulle ner dit med Elenore, så jag fick hänga med.
Skönt med en liten promenad och lite frisk luft!
Dock kryllar det ju utav små fjortisar överallt så man blir tokig.
Fjortismarknad kanske skulle passa bättre? :P
Nåja.
Sitter i alla fall och smaskar på Estrella rings!
Varit sugen på att testa ett bra tag nu, men inte vågat direkt.
Är så löjlig med nya saker, håller mig oftast till favoriter som jag vet :P
Men dessa var riktigt goda! ;D
Nu ska jag väl fortsätta kolla runt på tradera (a)
Äta mina rings, och invänta att min man ska komma hem.
Sen funderar jag på att föda!
BF+4
Nog för att det är vanligt som förstföderska att gå över tiden, men ändå.
Det är typ bara jag så vitt jag vet här i slite-lärbro trakterna som gjort det.
Alla andra har fött 1-2 veckor innan bf.
Han liksom, vill inte ut.
Tydligen väldigt mysigt inne i min mage skulle jag tro.
Men han kommer bli stor!
Efter 37 fullgågna veckor är de ju klara att komma ut, färdigutvecklade och allt.
Så det enda han gör nu är att gå upp i vikt.
Han kommer bli en liten knubbis tror jag, med massa valkar haha!
Jag bryr mig inte om han är en framtida sumo, jag vill bara ha ut honom för jag har så förbaskat ont!
Skickat iväg ett mail till MVC för inte så länge sedan, ang. tillväxt UL, och tidigare igångsättning.
För min kropp har verkligen sagt ifrån nu, det känner jag.
Och vad händer då, när det verkligen gäller?
När stunden är kommen och jag ligger där på BB och måste krysta?
Min kropp kommer ju slå av totalt.
Så jag måste få igång något nu, annars kommer det bli snitt.
Och inget mig emot det heller, men hade gärna föda vaginalt.
Men inte om det är en michelin bebis! Jag vill gärna inte spricka helt.
Det är svårt det där.
Jag vill ju föda utan smärlindring också, vilket det säkerligen inte kommer bli något av.
För så som min rygg gör ont nu, heehehh. Ja, det kommer förmodligen göra tusen ggr värre när jag ligger på britsen.
Så jag är mer inställd på lustgas & epidural nu.
Även kejsarsnitt.
Lika bra det, att tänka så IFALL ATT det skulle bli så.
Nej, nu ska jag invänta Moa & lilla Vincent!
De kommer över på besök en stund.
Var så länge sen
Nu knackar hon! <3
Det är typ bara jag så vitt jag vet här i slite-lärbro trakterna som gjort det.
Alla andra har fött 1-2 veckor innan bf.
Han liksom, vill inte ut.
Tydligen väldigt mysigt inne i min mage skulle jag tro.
Men han kommer bli stor!
Efter 37 fullgågna veckor är de ju klara att komma ut, färdigutvecklade och allt.
Så det enda han gör nu är att gå upp i vikt.
Han kommer bli en liten knubbis tror jag, med massa valkar haha!
Jag bryr mig inte om han är en framtida sumo, jag vill bara ha ut honom för jag har så förbaskat ont!
Skickat iväg ett mail till MVC för inte så länge sedan, ang. tillväxt UL, och tidigare igångsättning.
För min kropp har verkligen sagt ifrån nu, det känner jag.
Och vad händer då, när det verkligen gäller?
När stunden är kommen och jag ligger där på BB och måste krysta?
Min kropp kommer ju slå av totalt.
Så jag måste få igång något nu, annars kommer det bli snitt.
Och inget mig emot det heller, men hade gärna föda vaginalt.
Men inte om det är en michelin bebis! Jag vill gärna inte spricka helt.
Det är svårt det där.
Jag vill ju föda utan smärlindring också, vilket det säkerligen inte kommer bli något av.
För så som min rygg gör ont nu, heehehh. Ja, det kommer förmodligen göra tusen ggr värre när jag ligger på britsen.
Så jag är mer inställd på lustgas & epidural nu.
Även kejsarsnitt.
Lika bra det, att tänka så IFALL ATT det skulle bli så.
Nej, nu ska jag invänta Moa & lilla Vincent!
De kommer över på besök en stund.
Var så länge sen
Nu knackar hon! <3
torsdag 26 augusti 2010
BF+3
Senaste magbilden, tagen i tisdags.
Då i v.41, (40+1)
Idag har jag passerat mitt BF med 3 dagar redan...
Åååh vad allt står stilla!
Bebis är ju mer livlig än vanligt nu, borde egentligen vara tvärt om? :P
Känner verkligen hur han med all sin kraft trycker sig neråt, men varken vattenavgång eller värkar har visat sig.
Bara de där tråkiga sammandragningarna.
De är bara jobbiga, gör inte ont eller så.
Förhoppningsvis händer något snart.
Och ja slite marknad drar ju igång i helgen nu..
Jag som hade önskat att ha honom ute, och hemma tills dess..
Så blev det inte :/
Jag kommer missa marknaden, för första gången på flera hundra år känns det som!
Samma sak varenda år dock, men det är ändå något mysigt över det.
Jaja. Får se om det blir som jag INTE ville..
Att jag ligger och krystar i helgen när det pågår :P
Då i v.41, (40+1)
Idag har jag passerat mitt BF med 3 dagar redan...
Åååh vad allt står stilla!
Bebis är ju mer livlig än vanligt nu, borde egentligen vara tvärt om? :P
Känner verkligen hur han med all sin kraft trycker sig neråt, men varken vattenavgång eller värkar har visat sig.
Bara de där tråkiga sammandragningarna.
De är bara jobbiga, gör inte ont eller så.
Förhoppningsvis händer något snart.
Och ja slite marknad drar ju igång i helgen nu..
Jag som hade önskat att ha honom ute, och hemma tills dess..
Så blev det inte :/
Jag kommer missa marknaden, för första gången på flera hundra år känns det som!
Samma sak varenda år dock, men det är ändå något mysigt över det.
Jaja. Får se om det blir som jag INTE ville..
Att jag ligger och krystar i helgen när det pågår :P
tisdag 24 augusti 2010
Vattenavgång?
Nje.. jag vill ju tro det, men ändå vågar jag inte hoppas för mycket.
Har känt lite hur det liksom "sipprar" fram någon vätska, så ingen sån här rejäl vattenavgång direkt.
Jag är dock osöker på om det är vattnet som börjar gå, eller kanske redan har gått?
För det är ju endel som aldrig vattnet går för, förrän när de ligger och krystar fram ungen.
Endel andra bara det forsar vatten ur.
Jobbigt när det är så pass olika hela tiden, så individuellt.
Men det är väl bara att avvakta och se.
Är det vattnet som börjat gå, kan det ju faktiskt vara så att ungen (i och med att han nu är fixerad) ligger med huvudet och "täpper" för så att vattnet inte riktigt släpper efter.
Får helt enkelt se om jag börjar känna av något mer,.. Sammandragningar, värkar eller så.
Då ringer jag förlossningen och frågar.
På tal om något annat så hade vi ju glömt laddaren till vår ENDA mobil.
Både min & Patricks hade gått sönder, så vi fick en lånemobil utav hans syster tills vidare då vi inte heller har råd att köpa mobil.
Så när vi kom hem från stan igår ringde Cecilia (min barndomskompis sedan snart 21 år) och vi brukar alltid prata i evigheter, så när mobilen då började gnälla om "låg batterinivå" kunde jag inte hitta laddaren.
FAN! Den hade vi glömt kvar hos mamma i stan, så jag fick avsluta samtalet, stänga av mobilen och prata med syster yster via FaceBook och be henne säga till mamma att mobilen är av, då vi måste spara på det sista batteriet till ev. samtal till förlossning/skjuts osv.
Men imorse satte jag igång mobilen en snabbis igen och ringde mamma, kom på att hon kunde ju faktiskt lämna laddaren till en busschaufför som skulle till slite, så jag kunde gå till busshållplatsen bara och hämta den.
Så gjorde vi.
Jag & Älskling gick till bussen men det kom ingen buss.. Efter 30 minuter hade den fortfarande inte kommit, så jag fick ringa mamma igen och hoppas sista batteriet inte dog ut helt.
Hon sa att hon hade lämnat det och sagt att "en höggravid står vis pressbyrån och hämtar den" Så.. Att bussen inte dök upp var ju märkligt.
Det satt även en äldre man och väntade också, och han sa att det inte hade kommit någon buss än.
Så vi kunde ju inte ha missat den?
Sen ringer moa, visste inte om jag vågade svara eftersom batteriet säkerligen skulle dö och hon skulle tro att jag klickad! haha!
Men jag svarade och hon är så söt!
"hej, jag ser dig.. du är så fet, höhö" Typ.
Ja jag vet, jag är fet xD
Och jag har gått över tiden! Förbaskade lilla skitunge! <3
Men vi hann pratas vid i 1 minut? kanske :P
Sen såg vi att det kom en buss, samma linje som den vi stod och väntade på.
Men den kom från andra hållet, och det stod "Visby" på den, så det liksom stämde inte.
Då säger patrick "Men Ronja, bussgubben sitter och kollar på dig"
Så jag springer runt och frågar om han vet vad som hänt med den buss som skulle komma till slite 17:10.
Jag tror inte han fatta för han tittade på klockan och sa bara "vad konstigt"
Sen säger han "Men jag var här 17:10 från Visby, och då var det ingen här så jag kommer från Lärbro nu"
.."jaha men då är det kanske du som har en laddare med dig?"
"Ja!" säger han..
Så det var ren tur vi hade, att vi stod kvar och väntade, för då hade vi tydligen precis missat när han kom till slite, att vi var sena eller något.
Och den där äldre mannen, ja han måste ha talat i nattmössan.
Så nu är laddaren tillbaka och vi har telefon igen!
Blir så nervös när man är utan mobil, i alla fall nu när den lilla kan komma i princip vilken sekund som helst. Nej men nästan.
Vi bor ju dock nästan 4mil från förlossningen så det tar ju ett tag att komma in.
Och det kan gå fort.
Nåja, ännu ett problem som är löst.
Nu strålar det i min rygg och jag har en mysig liten förvärk, så ska sträcka ut mig i soffan med Cleo lite :)
Sen blir det mat.
Pommes, kött och cola! :D:D
Har känt lite hur det liksom "sipprar" fram någon vätska, så ingen sån här rejäl vattenavgång direkt.
Jag är dock osöker på om det är vattnet som börjar gå, eller kanske redan har gått?
För det är ju endel som aldrig vattnet går för, förrän när de ligger och krystar fram ungen.
Endel andra bara det forsar vatten ur.
Jobbigt när det är så pass olika hela tiden, så individuellt.
Men det är väl bara att avvakta och se.
Är det vattnet som börjat gå, kan det ju faktiskt vara så att ungen (i och med att han nu är fixerad) ligger med huvudet och "täpper" för så att vattnet inte riktigt släpper efter.
Får helt enkelt se om jag börjar känna av något mer,.. Sammandragningar, värkar eller så.
Då ringer jag förlossningen och frågar.
På tal om något annat så hade vi ju glömt laddaren till vår ENDA mobil.
Både min & Patricks hade gått sönder, så vi fick en lånemobil utav hans syster tills vidare då vi inte heller har råd att köpa mobil.
Så när vi kom hem från stan igår ringde Cecilia (min barndomskompis sedan snart 21 år) och vi brukar alltid prata i evigheter, så när mobilen då började gnälla om "låg batterinivå" kunde jag inte hitta laddaren.
FAN! Den hade vi glömt kvar hos mamma i stan, så jag fick avsluta samtalet, stänga av mobilen och prata med syster yster via FaceBook och be henne säga till mamma att mobilen är av, då vi måste spara på det sista batteriet till ev. samtal till förlossning/skjuts osv.
Men imorse satte jag igång mobilen en snabbis igen och ringde mamma, kom på att hon kunde ju faktiskt lämna laddaren till en busschaufför som skulle till slite, så jag kunde gå till busshållplatsen bara och hämta den.
Så gjorde vi.
Jag & Älskling gick till bussen men det kom ingen buss.. Efter 30 minuter hade den fortfarande inte kommit, så jag fick ringa mamma igen och hoppas sista batteriet inte dog ut helt.
Hon sa att hon hade lämnat det och sagt att "en höggravid står vis pressbyrån och hämtar den" Så.. Att bussen inte dök upp var ju märkligt.
Det satt även en äldre man och väntade också, och han sa att det inte hade kommit någon buss än.
Så vi kunde ju inte ha missat den?
Sen ringer moa, visste inte om jag vågade svara eftersom batteriet säkerligen skulle dö och hon skulle tro att jag klickad! haha!
Men jag svarade och hon är så söt!
"hej, jag ser dig.. du är så fet, höhö" Typ.
Ja jag vet, jag är fet xD
Och jag har gått över tiden! Förbaskade lilla skitunge! <3
Men vi hann pratas vid i 1 minut? kanske :P
Sen såg vi att det kom en buss, samma linje som den vi stod och väntade på.
Men den kom från andra hållet, och det stod "Visby" på den, så det liksom stämde inte.
Då säger patrick "Men Ronja, bussgubben sitter och kollar på dig"
Så jag springer runt och frågar om han vet vad som hänt med den buss som skulle komma till slite 17:10.
Jag tror inte han fatta för han tittade på klockan och sa bara "vad konstigt"
Sen säger han "Men jag var här 17:10 från Visby, och då var det ingen här så jag kommer från Lärbro nu"
.."jaha men då är det kanske du som har en laddare med dig?"
"Ja!" säger han..
Så det var ren tur vi hade, att vi stod kvar och väntade, för då hade vi tydligen precis missat när han kom till slite, att vi var sena eller något.
Och den där äldre mannen, ja han måste ha talat i nattmössan.
Så nu är laddaren tillbaka och vi har telefon igen!
Blir så nervös när man är utan mobil, i alla fall nu när den lilla kan komma i princip vilken sekund som helst. Nej men nästan.
Vi bor ju dock nästan 4mil från förlossningen så det tar ju ett tag att komma in.
Och det kan gå fort.
Nåja, ännu ett problem som är löst.
Nu strålar det i min rygg och jag har en mysig liten förvärk, så ska sträcka ut mig i soffan med Cleo lite :)
Sen blir det mat.
Pommes, kött och cola! :D:D
Äntligen är du fixerad!
Har precis kommit hem från ytterligare ett besök hos MVC, och nu är bebis i alla fall helt fixerad!
Ännu tecken på framsteg, trots att det går hur långsamt som helst.
I fem veckor har han legat med huvudet neråt, men varit ruckbar.
Men som sagt, nu är han fixerad och jag väntar spänt på att vattnet skall gå, eller att värkarna börjar visa sig.
Magen har sjunkit som den skall när de fixerar sig, så mitt SF-mått har blivit mindre.
Men trots det har jag gått upp ännu ett kg, så nu ligger jag på 77kg :O
Har alltså nu gått upp typ, 22-23kg allt som allt.
Har väldigt svårt att tänka mig hur i helvete jag skall lyckas gå ner allt, haha.
Nåja, det får man ta efter hand.
Nu ska jag vila, är hur död som helst i kroppen som vanligt.
Kanske skriver senare igen, om det finns något intressant att skriva vill säga.. :P
Ännu tecken på framsteg, trots att det går hur långsamt som helst.
I fem veckor har han legat med huvudet neråt, men varit ruckbar.
Men som sagt, nu är han fixerad och jag väntar spänt på att vattnet skall gå, eller att värkarna börjar visa sig.
Magen har sjunkit som den skall när de fixerar sig, så mitt SF-mått har blivit mindre.
Men trots det har jag gått upp ännu ett kg, så nu ligger jag på 77kg :O
Har alltså nu gått upp typ, 22-23kg allt som allt.
Har väldigt svårt att tänka mig hur i helvete jag skall lyckas gå ner allt, haha.
Nåja, det får man ta efter hand.
Nu ska jag vila, är hur död som helst i kroppen som vanligt.
Kanske skriver senare igen, om det finns något intressant att skriva vill säga.. :P
måndag 23 augusti 2010
BF idag, och ingen bebis :(
Idag har jag & mannen kommit hem från stan.
Åkte in till Visby i fredags för Patrick skulle träffa några kompisar och repa.
Sedan skulle han ut en sväng på lillebror, (krog/pub) eller fan vad det är. Jag vet inte, aldrig varit där själv så :P
Men hur som helst så passade jag då på att följa med in och vara hos mamma, så vi bestämde oss för att ta med packning och I FALL ATT bebis skulle komma tog vi även med de nödvändigaste inför ev. BB besök.
Vi sov kvar eftersom dagen efter, i lördags den 21a aug fyllde min bror 37 år, så vi var med och gratulerade! :)
Lördags som sagt, storeborors födelsedag!
Vi packade fika och begav oss ner till almedalen med hela gänget, (Mamma, syster Tanja & Syster Tina, Håkan, alexandra, elin, bror rasmus, patrick och jag)Och sen kom då Robban, Sara och lilla Leo ner :)
Det var trevligt, hade precis hunnit spricka upp på himlen och bli fint väder när vi kom ner, så det vart lyckat!
Sedan begav vi oss hem igen, då vi var lite barnvakt åt Leo, (min brorson) medan Robban hade blivit utbjuden på middag av Sara.
Mot tidig kväll fick jag och patrick för oss att gå ut, ner mot botaniska trädgården, strandpromenaden och innerstan för att ta lite kort.
Vi gick även in i Domkyrkan för patrick ville se målningar.
Herregud vad det sprangs i nedför- och uppförsbackar. Jag vart helt slut, och trodde ju att förlossningen ville börja, men NIX!
Så vi gick hem, och fick för oss att gå till McDonalds & beställa hem lite mat.
Så åter igen sprang vi upp & ner för trapporna där mamma bor (3e våningen) höhö.
Att inget liksom sätter fart? Tycker det är konstigt, envisa bebis.. :(
Men ja, väl uppe igen åt vi hamburgare, och såg film.
Det blev "Död snö". Den var ju rätt okej, inte läskig alls, mest underhållande.
Dock tyckte jag att Zombiesarna var grymt otäcka. Inte likt de "vanliga" om man säger så :P
Ptja, sen vet jag inte. Vi somna nog!
I söndags, (igår) Hade vi tänkt åka hem, men det blev inte så.
Jag minns inte ens vad denna dag gick åt till nu när jag tänker efter :O
Men, jag vaknade som vanligt och hade förbaskat ont i kroppen, ringe ner till BB och förklarade min situation och att jag gärna ville få komma ner och göra ytterligare en koll.
Så jag och Patrick tog oss en promenad ner till förlossningen där CTG-kurvan mättes, och jag fick även en dosa av något slag som jag skulle trycka på varje gång bebis rörde på sig.
Hur som helst så visade det sig att jag fick en hel del sammandragningar under de 30minuter jag låg med CTGn på. Men endel utav dem märkte jag inte av själv.
Men allt såg fin fint ut, och bebisens hjärta pickar på som det skall och han mår bra!
Lite för bra tror jag, eftersom han envisas med att vara kvar.
Ja, sen kollades febern och blodtryck. Det såg kalas ut!
Sedan kom det in ytterligare en barnmorska när den första hade begett sig.
Hon och jag pratade lite allmänt om min graviditet.
Sen undersökte hon mig.
Men nej, jag är fortfarande bara "öppen för fingerblomman" som jag då varit i snart 2 veckor. Så inget mer har hänt.
Livmodertappen har inte mognat eller kortats mer.
Det var riktigt tråkigt att höra, men med andra ord kan det inte heller dröja länge nu eftersom jag befunnit mig i denna "tidiga latensfas" ett bra tag.
Hon gick i alla fall ut och kom in i rummet igen efter en stund och sa "ja vi tycker i alla fall ni kan åka hem igen, men hör av er om något mer händer" Så de har alltså diskuterat hurvida vi skulle stanna eller inte, ifall något skulle köra igång.
Se det var något positivt tycke jag.
Hon pratade om sovdos oxå, som jag kunde få för att få vila lite. Men nej tack!
Då får man Morfin, det tar jag inte emot.
Är till och med emot lustgas nästan, men troligt att det kommer användas vid förlossning. Om jag inte spyr, för jag tål inte när det snurrar.
Kan inte ens gunga utan att må illa, hahaaa.
Nej hur som helst, vi var klara och skulle hem, men självklart gick ingen buss, så vi bestämde oss för att ta ytterligare en promenad genom strandpromenaden :)
Mysigt att få vara bara vi två, jag och patrick <3
Väl hemma får vi för oss att gå ut och äta någonstans, så först duschen, sen ut.
Var något öppet då?
Nej, bara restauranger som är svindyra!
Så vart hamnade vi?
PÅ MAX! hahhaa, jaja.
Det gick an det med.
Sen gick vi hem till mamma och slängde oss i sängen framför tv:n med mamma och tanja.
Efter det hoppade de i säng, och jag & patrick drog igång ytterligare en film som jag somnade till :P
Och så var det måndag! (idag)
Hade tid hos MVC imorse, i Slite såklart. Och vi var i stan så den blev avbokad, fått ny tid imorgon.
Sen vid 15:00 hade vi möte vid Soc, så innan dess yrade jag & patrick runt på stan, där han hittade 2 tröjor.
Sedan efter mötet gick vi upp till mamma, fick oss lite i magen, plockade ihop våra saker och gick till bussen.
Ja, sammanfattning lite kort på dagarna i stan.
Stannade ju faktiskt för att ha nära till BB om det skulle hända något, vilket vi alla (förutom patrick) trodde...
Så när vi åkte hem idag vart jag lite sur..
Men men, jag kan inte göra så mycket.
Nu har patrick sagt att han tror på onsdag/torsdag, att vår lilla vill ut då..
Jag tror bestämt på lördag eller söndag, just för att jag INTE vill föda då.
Då är det Slite marknad, jag vill ha fött innan. För jag vill gå på marknaden, UTAN magen. För jag kommer inte orka gå annars, det vet jag.
Överdrivet med folk, och äckliga getingar överallt. Nej det pallar jag inte.
Sen så brukar det alltid vara soligt också, det orkar jag ännu mindre med en stor mage.
Så jag hoppas ju man hinner föda, ligga kvar 2-3 dagar, OCH ha tid för en sväng på marknaden.
Men det återstår att se helt enkelt :P
Nu skall jag inte skriva mer, börjar sli stel i fingrarna!
Skall göra mig lite nudlar & majs istället!
Nästa gång jag skriver kanske jag har bebis ute, det hoppas i alla fall jag.
CROSS YOUR FINGERS PLEASE!
Åkte in till Visby i fredags för Patrick skulle träffa några kompisar och repa.
Sedan skulle han ut en sväng på lillebror, (krog/pub) eller fan vad det är. Jag vet inte, aldrig varit där själv så :P
Men hur som helst så passade jag då på att följa med in och vara hos mamma, så vi bestämde oss för att ta med packning och I FALL ATT bebis skulle komma tog vi även med de nödvändigaste inför ev. BB besök.
Vi sov kvar eftersom dagen efter, i lördags den 21a aug fyllde min bror 37 år, så vi var med och gratulerade! :)
Lördags som sagt, storeborors födelsedag!
Vi packade fika och begav oss ner till almedalen med hela gänget, (Mamma, syster Tanja & Syster Tina, Håkan, alexandra, elin, bror rasmus, patrick och jag)Och sen kom då Robban, Sara och lilla Leo ner :)
Det var trevligt, hade precis hunnit spricka upp på himlen och bli fint väder när vi kom ner, så det vart lyckat!
Sedan begav vi oss hem igen, då vi var lite barnvakt åt Leo, (min brorson) medan Robban hade blivit utbjuden på middag av Sara.
Mot tidig kväll fick jag och patrick för oss att gå ut, ner mot botaniska trädgården, strandpromenaden och innerstan för att ta lite kort.
Vi gick även in i Domkyrkan för patrick ville se målningar.
Herregud vad det sprangs i nedför- och uppförsbackar. Jag vart helt slut, och trodde ju att förlossningen ville börja, men NIX!
Så vi gick hem, och fick för oss att gå till McDonalds & beställa hem lite mat.
Så åter igen sprang vi upp & ner för trapporna där mamma bor (3e våningen) höhö.
Att inget liksom sätter fart? Tycker det är konstigt, envisa bebis.. :(
Men ja, väl uppe igen åt vi hamburgare, och såg film.
Det blev "Död snö". Den var ju rätt okej, inte läskig alls, mest underhållande.
Dock tyckte jag att Zombiesarna var grymt otäcka. Inte likt de "vanliga" om man säger så :P
Ptja, sen vet jag inte. Vi somna nog!
I söndags, (igår) Hade vi tänkt åka hem, men det blev inte så.
Jag minns inte ens vad denna dag gick åt till nu när jag tänker efter :O
Men, jag vaknade som vanligt och hade förbaskat ont i kroppen, ringe ner till BB och förklarade min situation och att jag gärna ville få komma ner och göra ytterligare en koll.
Så jag och Patrick tog oss en promenad ner till förlossningen där CTG-kurvan mättes, och jag fick även en dosa av något slag som jag skulle trycka på varje gång bebis rörde på sig.
Hur som helst så visade det sig att jag fick en hel del sammandragningar under de 30minuter jag låg med CTGn på. Men endel utav dem märkte jag inte av själv.
Men allt såg fin fint ut, och bebisens hjärta pickar på som det skall och han mår bra!
Lite för bra tror jag, eftersom han envisas med att vara kvar.
Ja, sen kollades febern och blodtryck. Det såg kalas ut!
Sedan kom det in ytterligare en barnmorska när den första hade begett sig.
Hon och jag pratade lite allmänt om min graviditet.
Sen undersökte hon mig.
Men nej, jag är fortfarande bara "öppen för fingerblomman" som jag då varit i snart 2 veckor. Så inget mer har hänt.
Livmodertappen har inte mognat eller kortats mer.
Det var riktigt tråkigt att höra, men med andra ord kan det inte heller dröja länge nu eftersom jag befunnit mig i denna "tidiga latensfas" ett bra tag.
Hon gick i alla fall ut och kom in i rummet igen efter en stund och sa "ja vi tycker i alla fall ni kan åka hem igen, men hör av er om något mer händer" Så de har alltså diskuterat hurvida vi skulle stanna eller inte, ifall något skulle köra igång.
Se det var något positivt tycke jag.
Hon pratade om sovdos oxå, som jag kunde få för att få vila lite. Men nej tack!
Då får man Morfin, det tar jag inte emot.
Är till och med emot lustgas nästan, men troligt att det kommer användas vid förlossning. Om jag inte spyr, för jag tål inte när det snurrar.
Kan inte ens gunga utan att må illa, hahaaa.
Nej hur som helst, vi var klara och skulle hem, men självklart gick ingen buss, så vi bestämde oss för att ta ytterligare en promenad genom strandpromenaden :)
Mysigt att få vara bara vi två, jag och patrick <3
Väl hemma får vi för oss att gå ut och äta någonstans, så först duschen, sen ut.
Var något öppet då?
Nej, bara restauranger som är svindyra!
Så vart hamnade vi?
PÅ MAX! hahhaa, jaja.
Det gick an det med.
Sen gick vi hem till mamma och slängde oss i sängen framför tv:n med mamma och tanja.
Efter det hoppade de i säng, och jag & patrick drog igång ytterligare en film som jag somnade till :P
Och så var det måndag! (idag)
Hade tid hos MVC imorse, i Slite såklart. Och vi var i stan så den blev avbokad, fått ny tid imorgon.
Sen vid 15:00 hade vi möte vid Soc, så innan dess yrade jag & patrick runt på stan, där han hittade 2 tröjor.
Sedan efter mötet gick vi upp till mamma, fick oss lite i magen, plockade ihop våra saker och gick till bussen.
Ja, sammanfattning lite kort på dagarna i stan.
Stannade ju faktiskt för att ha nära till BB om det skulle hända något, vilket vi alla (förutom patrick) trodde...
Så när vi åkte hem idag vart jag lite sur..
Men men, jag kan inte göra så mycket.
Nu har patrick sagt att han tror på onsdag/torsdag, att vår lilla vill ut då..
Jag tror bestämt på lördag eller söndag, just för att jag INTE vill föda då.
Då är det Slite marknad, jag vill ha fött innan. För jag vill gå på marknaden, UTAN magen. För jag kommer inte orka gå annars, det vet jag.
Överdrivet med folk, och äckliga getingar överallt. Nej det pallar jag inte.
Sen så brukar det alltid vara soligt också, det orkar jag ännu mindre med en stor mage.
Så jag hoppas ju man hinner föda, ligga kvar 2-3 dagar, OCH ha tid för en sväng på marknaden.
Men det återstår att se helt enkelt :P
Nu skall jag inte skriva mer, börjar sli stel i fingrarna!
Skall göra mig lite nudlar & majs istället!
Nästa gång jag skriver kanske jag har bebis ute, det hoppas i alla fall jag.
CROSS YOUR FINGERS PLEASE!
fredag 20 augusti 2010
Ont till förbannelse!
Åter igen vet jag inte hur många ggr jag varit vaken och uppe på toa inatt.
Blir så förbannad varenda gång.
har så fruktansvärt ont så jag vet seriöst inte vart jag skall ta vägen!
Satte mig och googlade lite, som jag alltid gör, om igångsättning osv.
Vilka skäl man måste ha och liknande.
Många som blir igångsatta gör det pga förlossningsrädsla, svår foglossning och sådana saker. Även pga enorma smärtor.
AHA! Tänkte jag, och ringde förlossnigen.
Berättade hela min story, från måndagen den 9e augusti då allting började, fram tills nu imorse.
Jag satt och rabblade upp alla sammandragningar, värkar, smärtan i ländryggen, den återkommande mensvärken, "klicket", slemproppen osv osv.
Nämnde då även för henne om hur min rygg varit innan jag ens blev gravid, om min skolios och mina problem med höfterna.
OCH det viktigaste, att jag inte står ut med magen längre.
Det är den som gör så helvetiskt ont!
Det liksom sliter och drar, i ljumskarna, runt om bara.
Känns som blåmärken och jag kan nästan inte röra mig.
Jag sa även att jag knappt sover ordentligt, och när jag väl gör det känner jag mig trots allt aldrig utvilad.
Jag sa att jag varit ute max 3-4 ggr på snart 2 veckor, för jag kan inte röra mig.
Har bara ont..
Ja, vad säger då hon?
"Ta 2 alvedon, vänta 6 timmar och ta 2 till så ska du se att det blir bättre"
FÖRBANNADE SKIT!
måste man liksom, vadå? Böna och be på sina bara knän för att få bli igångsatt?
Herregud!
Jag är i vecka 40 nu för i helvete, (39+4).
Jag har så jävla ont så det går inte att beskriva.
Att lägga mig i ett varmt bad, eller ta en varmdusch hjälper inte, så varför skall alvedon hjälpa?
Jag måste gå ut ungen nu!
En dag till och jag vill aldrig mer vakna till liv.. så känns det just nu.
Om enda utvägen var snitt så, JA TACK SNÄLLA CUTTA MIG!!
Seriöst, jag står inte ut med smärtan, och orörligheten.
Att vara så pass stel som jag är nu, vill jag aldrig mer uppleva.
Hur skall jag orka ligga och krysta fram en unge, när jag har såhär ont?
När jag inte har ork eller kraft?
Det går ju inte...
Aja, jag fick pallra mig iväg till apoteket och handla alvedon.
Så har tagit 2 nu, får se om något hjälper.
Skall ta vid 6 igen som hon sa, sen får jag väl återkomma till förlossningen om det ändå inte ger med sig.
Jag vill bara föda fram min envisa bebis nu.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha honom i famnen.
Åh.. jag vill bara grina :(
Blir så förbannad varenda gång.
har så fruktansvärt ont så jag vet seriöst inte vart jag skall ta vägen!
Satte mig och googlade lite, som jag alltid gör, om igångsättning osv.
Vilka skäl man måste ha och liknande.
Många som blir igångsatta gör det pga förlossningsrädsla, svår foglossning och sådana saker. Även pga enorma smärtor.
AHA! Tänkte jag, och ringde förlossnigen.
Berättade hela min story, från måndagen den 9e augusti då allting började, fram tills nu imorse.
Jag satt och rabblade upp alla sammandragningar, värkar, smärtan i ländryggen, den återkommande mensvärken, "klicket", slemproppen osv osv.
Nämnde då även för henne om hur min rygg varit innan jag ens blev gravid, om min skolios och mina problem med höfterna.
OCH det viktigaste, att jag inte står ut med magen längre.
Det är den som gör så helvetiskt ont!
Det liksom sliter och drar, i ljumskarna, runt om bara.
Känns som blåmärken och jag kan nästan inte röra mig.
Jag sa även att jag knappt sover ordentligt, och när jag väl gör det känner jag mig trots allt aldrig utvilad.
Jag sa att jag varit ute max 3-4 ggr på snart 2 veckor, för jag kan inte röra mig.
Har bara ont..
Ja, vad säger då hon?
"Ta 2 alvedon, vänta 6 timmar och ta 2 till så ska du se att det blir bättre"
FÖRBANNADE SKIT!
måste man liksom, vadå? Böna och be på sina bara knän för att få bli igångsatt?
Herregud!
Jag är i vecka 40 nu för i helvete, (39+4).
Jag har så jävla ont så det går inte att beskriva.
Att lägga mig i ett varmt bad, eller ta en varmdusch hjälper inte, så varför skall alvedon hjälpa?
Jag måste gå ut ungen nu!
En dag till och jag vill aldrig mer vakna till liv.. så känns det just nu.
Om enda utvägen var snitt så, JA TACK SNÄLLA CUTTA MIG!!
Seriöst, jag står inte ut med smärtan, och orörligheten.
Att vara så pass stel som jag är nu, vill jag aldrig mer uppleva.
Hur skall jag orka ligga och krysta fram en unge, när jag har såhär ont?
När jag inte har ork eller kraft?
Det går ju inte...
Aja, jag fick pallra mig iväg till apoteket och handla alvedon.
Så har tagit 2 nu, får se om något hjälper.
Skall ta vid 6 igen som hon sa, sen får jag väl återkomma till förlossningen om det ändå inte ger med sig.
Jag vill bara föda fram min envisa bebis nu.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha honom i famnen.
Åh.. jag vill bara grina :(
torsdag 19 augusti 2010
Haha ja gott folk..
Inget har hänt, fortfarande!
Eller, så ska jag ju inte säga.
Visst har NÅGOT hänt men inte mycket. Och ännu ingen bebis :/
Jag bestämde mig för att gå på långpromenad i lördags, så på med joggingkläder och ut vid ett på natten.
Det var skönt, stilla och hyfsat tyst ute.
Jag gick i rask takt (tänkte få igång förlossningen) hehe. Men utan resultat!
Gick ca en timme, sen hem igen.
Och jäklar vad jag flämtade och höll på. Hade ingen koll på om jag ens andades.
Jätteont i vaderna, fötterna och händerna fick jag. Och mysiga sammandragningar.
Men icke, bebis vill INTE ut.
I söndags tog jag & Patrick det lugnt i soffan framför lite filmer, och sen kom Moa förbi med lilla Vincent.
Eller lilla och lilla.. Han har blivit en stor pojke nu, en tung liten söt 3-månaders bebis! :)
Han är så vaken och med på alla noter, tänkt när min lilla når den åldern. UNDERBART!
Men först måste han ju ut!!
Vi fick i alla fall några söta kläder av dem, 2 bodys och 2 små söta mössor.
En blå och en rosa IFALL ATT det skulle vara en tjej.
Det är ju det man aldrig vet, trots att de på UL sa att det var en pojke, till 100%.
Man vågar inte lita fullt på det där, men ja :)
Och så fick jag en amningsnapp oxå, skitbra!
I måndags firade jag och älskling 2½ år <3
Shit i helvete vad tiden går! :O
Redan 30månader? WHAAAAAT?!
Är det sant liksom, vart tog alla de dagarna vägen? Vad har vi gjort?
Haha, det är märkligt att tiden bara rinner springer iväg.
Inte nog med det, jag gick in i vecka 40 också, så 39 fulla veckor var avklarade!
Sen mot eftermiddagen började det åska och blixtra som tusan ute, skönt och riktigt mysigt när man ändå låg i pyjamas med mannen framför massa filmer och myspys <3
I tisdags hade jag ju MVC igen.. Den tiden som min barnmorska sa i torsdags att jag troligtvis inte skulle komma på.. (hon menade på att jag förmodligen redan fött då) men ACK SÅ FEL!
Jag pallrade mig dit förbannad som ett as, ont i kroppen och hur trött som helst.
Kanske inte så konstigt ändå med tanke på att jag då inte varit ute och rört på fläsket på nästan 2 veckor.
Bortsett från en promenad till affären och ett besök i tvättstugan.
Annars hade jag inte satt foten utanför dörren.
Nåja, efter besöket kom jag hem och var hur ledsen och besviken som helst.
HAN ÄR ÄNNU RUCKBAR!!!!! Det har han ju varit nu i 5 veckor, sedan jag gick in i vecka 35.. så han ligger med huvudet ner som han ska, men han har inte sjunkit ner ännu. Så inget mer hade hänt.
Sen hade mitt SF-mått vuxit med 1½cm på mindre än en vecka!
Jag hoppas verkligen det är vätska. Och INTE bebis som växer mer nu, jag kommer fan åka på snitt annars. För jag tänker inte krysta ut en unge på 4kg. AJ AJ AJ!!! :O
Nog för att jag skulle klara det, mitt bäcken är ju stort, enligt barnmorskan. Men ändå.
Jag skulle åkt in till stan efter besöket men så blev det inte, jag var för sur så jag sket i det.
I onsdags (igår) bestämde jag i alla fall mig för att gå upp i tid, och ta mig in till stan.
Jag vågade inte egentligen.. Att nu när det närmar sig, sätta mig på bussen som guppar och har sig.
Men jag gjorde det!
Snacka om att jag vart spänd hela resan till stan :P
Men det gick ju bra. fick dock hålla i magen när det hoppade rejält xD
Väl i stan sprang jag upp till mamma och syskonen, som jag inte träffat på nästan 2 veckor.
Gick en sväng på stan, och jag var ju bara irriterad såklart!
Dels på att pengarna fortfarande inte hade kommit in som väntat, och dels för att ungen roterade med sitt huvud i mitt bäcken hela tiden så det riktigt skar och ilade.
Sånt gör mig arg för jag kan inte gå!
Och inte heller sitta.
Jag får liksom lyfta magen då, och alla stirrar som om jag vore en utomjording från yttre rymden..
nej men folk överhuvudtaget är bara dumma i huvudet, anser jag när jag har ont :P
Sen hände ju något riktigt kul!
Vi hade varit inne på bikbok, skulle gå till cubus.
Då när vi går utanför kommer det bredvid oss förbi ett par i 25-30års åldern med en barnvagn.
I barnvagnen sitter det en unge på 3-4 år och pekar mot mig och skriker:
"TITTA MAMMA, EN BEBISMAGE"..."MAMMA TITTA, TITTA VILKEN MAGE" ..."TITTA PÅ DEN STORA MAGEN MAMMA"... osv osv..
Verkligen en helt hysterisk unge, haha. Mamma och Tanja bara skrattade och tyckte det var skitkul.
Jag var mer "åh tyst unge!"
Men ja, jag skyller på att jag har ont, jag är inte trevlig att ha att göra med då, tyvärr.
Tanken var att jag även skulle hinna med att träffa Hannah idag, men som vanligt kommer saker emellan och tiden räcker inte åt osv, så vi fick ställa in :(
Istället gick jag med mamma och Tanja upp igen, då tanja började baka en kladdkaka och mamma började med maten.
Åt oss väldigt mätta, sen bar det av till bussen.
Så mamma följde med och inväntade, sen åkte jag hem.
Ungefär halvvägs hem, strax innan bussen nådda tingstäde bärjade jag få ont i ländryggen så blev helt tokig. kunde inte sitta stilla, betedde mig som om jag var kissnödig, satt och bytte ben hit & dit, gungade fram och tillbaka och masserade mig själv.
Sen helt plötsligt hör jag ett "klick" som kommer nerifrån bäckenet, precis där ungen ligger mer huvudet.
"SHIT I HELVETE" är min första tanke... "Nu går väl vattnet när som.."
Så jag satt på helspänn resten av resan. Var beredd att vilken sek som helst skulle vattnet gå, och det skulle även se ut som om jag hade pissat ner mig själv totalt.
Som tur var satt jag längst fram precis bakom chauffören ifall det skulle inträffa.
Men nej, det enda som hände var att jag fick den där molande mensvärken i magen oxå, och det började dra sig i magen.
Men inget vatten.
När bussen stannade i Slite ställde jag mig snabbt upp och knöt fast min svarta tröja runt höfterna. Jag var osäker om något syntes, men vad i så fall?
Patrick mötte mig vid affären så vi fick handla lite, & jag berättade vad som hänt.
Men sen lugnade det ner sig ett tag, innan mensvärken åter igen kändes av.
Inatt vet jag inte hur många ggr jag var uppe på toa, och hade ont.
Öm i magen som vanligt, och även i ryggen.
Gick upp först 12:45 ca, då patrick sprang ner med tvätt i tvättstugan.
Vi tog frukost och sen kände jag av något konstigt i trosorna.. Inget "klick" eller så, mer som ett litet tryck som gav med sig.
"ska bara springa på toan" sa jag till patrick.
Väl därinne märker jag en klump av typ, slem.. Vitt slem.
Det var liksom, hur ska man förklara det.. Som slem helt enkelt. Segt slem.
Ja, det var den berömda slemproppen som gett med sig. Ännu ett nytt tecken på att bebisen ÄR på gång, men han är seg.
Jag har dock läst att man inte skall lägga "för mycket vikt" på slemproppen, men jag blev ändå glad!
Satte mig i soffan igen och var tvungen att springa tillbaka.
Det hade kommit ytterligare lite i bindan som jag la i.
Men inget vatten kom, och inte mer än så heller.
Så ja, nu sitter jag här.
Har sammanfattat några dagar jag missat och jag bara hoppas den där envisa lilla knodden snart vill komma ut.
Har under dagen haft ont i ländryggen, lite mensvärk men inte mer.
Inga regelbundna värkar/sammandragningar, och inget som gjort ont heller.
Så vi får väl vänta ytterligare och se.
Ut kommer han ju, men jag hade önskat att det var NU!
Inget har hänt, fortfarande!
Eller, så ska jag ju inte säga.
Visst har NÅGOT hänt men inte mycket. Och ännu ingen bebis :/
Jag bestämde mig för att gå på långpromenad i lördags, så på med joggingkläder och ut vid ett på natten.
Det var skönt, stilla och hyfsat tyst ute.
Jag gick i rask takt (tänkte få igång förlossningen) hehe. Men utan resultat!
Gick ca en timme, sen hem igen.
Och jäklar vad jag flämtade och höll på. Hade ingen koll på om jag ens andades.
Jätteont i vaderna, fötterna och händerna fick jag. Och mysiga sammandragningar.
Men icke, bebis vill INTE ut.
I söndags tog jag & Patrick det lugnt i soffan framför lite filmer, och sen kom Moa förbi med lilla Vincent.
Eller lilla och lilla.. Han har blivit en stor pojke nu, en tung liten söt 3-månaders bebis! :)
Han är så vaken och med på alla noter, tänkt när min lilla når den åldern. UNDERBART!
Men först måste han ju ut!!
Vi fick i alla fall några söta kläder av dem, 2 bodys och 2 små söta mössor.
En blå och en rosa IFALL ATT det skulle vara en tjej.
Det är ju det man aldrig vet, trots att de på UL sa att det var en pojke, till 100%.
Man vågar inte lita fullt på det där, men ja :)
Och så fick jag en amningsnapp oxå, skitbra!
I måndags firade jag och älskling 2½ år <3
Shit i helvete vad tiden går! :O
Redan 30månader? WHAAAAAT?!
Är det sant liksom, vart tog alla de dagarna vägen? Vad har vi gjort?
Haha, det är märkligt att tiden bara rinner springer iväg.
Inte nog med det, jag gick in i vecka 40 också, så 39 fulla veckor var avklarade!
Sen mot eftermiddagen började det åska och blixtra som tusan ute, skönt och riktigt mysigt när man ändå låg i pyjamas med mannen framför massa filmer och myspys <3
I tisdags hade jag ju MVC igen.. Den tiden som min barnmorska sa i torsdags att jag troligtvis inte skulle komma på.. (hon menade på att jag förmodligen redan fött då) men ACK SÅ FEL!
Jag pallrade mig dit förbannad som ett as, ont i kroppen och hur trött som helst.
Kanske inte så konstigt ändå med tanke på att jag då inte varit ute och rört på fläsket på nästan 2 veckor.
Bortsett från en promenad till affären och ett besök i tvättstugan.
Annars hade jag inte satt foten utanför dörren.
Nåja, efter besöket kom jag hem och var hur ledsen och besviken som helst.
HAN ÄR ÄNNU RUCKBAR!!!!! Det har han ju varit nu i 5 veckor, sedan jag gick in i vecka 35.. så han ligger med huvudet ner som han ska, men han har inte sjunkit ner ännu. Så inget mer hade hänt.
Sen hade mitt SF-mått vuxit med 1½cm på mindre än en vecka!
Jag hoppas verkligen det är vätska. Och INTE bebis som växer mer nu, jag kommer fan åka på snitt annars. För jag tänker inte krysta ut en unge på 4kg. AJ AJ AJ!!! :O
Nog för att jag skulle klara det, mitt bäcken är ju stort, enligt barnmorskan. Men ändå.
Jag skulle åkt in till stan efter besöket men så blev det inte, jag var för sur så jag sket i det.
I onsdags (igår) bestämde jag i alla fall mig för att gå upp i tid, och ta mig in till stan.
Jag vågade inte egentligen.. Att nu när det närmar sig, sätta mig på bussen som guppar och har sig.
Men jag gjorde det!
Snacka om att jag vart spänd hela resan till stan :P
Men det gick ju bra. fick dock hålla i magen när det hoppade rejält xD
Väl i stan sprang jag upp till mamma och syskonen, som jag inte träffat på nästan 2 veckor.
Gick en sväng på stan, och jag var ju bara irriterad såklart!
Dels på att pengarna fortfarande inte hade kommit in som väntat, och dels för att ungen roterade med sitt huvud i mitt bäcken hela tiden så det riktigt skar och ilade.
Sånt gör mig arg för jag kan inte gå!
Och inte heller sitta.
Jag får liksom lyfta magen då, och alla stirrar som om jag vore en utomjording från yttre rymden..
nej men folk överhuvudtaget är bara dumma i huvudet, anser jag när jag har ont :P
Sen hände ju något riktigt kul!
Vi hade varit inne på bikbok, skulle gå till cubus.
Då när vi går utanför kommer det bredvid oss förbi ett par i 25-30års åldern med en barnvagn.
I barnvagnen sitter det en unge på 3-4 år och pekar mot mig och skriker:
"TITTA MAMMA, EN BEBISMAGE"..."MAMMA TITTA, TITTA VILKEN MAGE" ..."TITTA PÅ DEN STORA MAGEN MAMMA"... osv osv..
Verkligen en helt hysterisk unge, haha. Mamma och Tanja bara skrattade och tyckte det var skitkul.
Jag var mer "åh tyst unge!"
Men ja, jag skyller på att jag har ont, jag är inte trevlig att ha att göra med då, tyvärr.
Tanken var att jag även skulle hinna med att träffa Hannah idag, men som vanligt kommer saker emellan och tiden räcker inte åt osv, så vi fick ställa in :(
Istället gick jag med mamma och Tanja upp igen, då tanja började baka en kladdkaka och mamma började med maten.
Åt oss väldigt mätta, sen bar det av till bussen.
Så mamma följde med och inväntade, sen åkte jag hem.
Ungefär halvvägs hem, strax innan bussen nådda tingstäde bärjade jag få ont i ländryggen så blev helt tokig. kunde inte sitta stilla, betedde mig som om jag var kissnödig, satt och bytte ben hit & dit, gungade fram och tillbaka och masserade mig själv.
Sen helt plötsligt hör jag ett "klick" som kommer nerifrån bäckenet, precis där ungen ligger mer huvudet.
"SHIT I HELVETE" är min första tanke... "Nu går väl vattnet när som.."
Så jag satt på helspänn resten av resan. Var beredd att vilken sek som helst skulle vattnet gå, och det skulle även se ut som om jag hade pissat ner mig själv totalt.
Som tur var satt jag längst fram precis bakom chauffören ifall det skulle inträffa.
Men nej, det enda som hände var att jag fick den där molande mensvärken i magen oxå, och det började dra sig i magen.
Men inget vatten.
När bussen stannade i Slite ställde jag mig snabbt upp och knöt fast min svarta tröja runt höfterna. Jag var osäker om något syntes, men vad i så fall?
Patrick mötte mig vid affären så vi fick handla lite, & jag berättade vad som hänt.
Men sen lugnade det ner sig ett tag, innan mensvärken åter igen kändes av.
Inatt vet jag inte hur många ggr jag var uppe på toa, och hade ont.
Öm i magen som vanligt, och även i ryggen.
Gick upp först 12:45 ca, då patrick sprang ner med tvätt i tvättstugan.
Vi tog frukost och sen kände jag av något konstigt i trosorna.. Inget "klick" eller så, mer som ett litet tryck som gav med sig.
"ska bara springa på toan" sa jag till patrick.
Väl därinne märker jag en klump av typ, slem.. Vitt slem.
Det var liksom, hur ska man förklara det.. Som slem helt enkelt. Segt slem.
Ja, det var den berömda slemproppen som gett med sig. Ännu ett nytt tecken på att bebisen ÄR på gång, men han är seg.
Jag har dock läst att man inte skall lägga "för mycket vikt" på slemproppen, men jag blev ändå glad!
Satte mig i soffan igen och var tvungen att springa tillbaka.
Det hade kommit ytterligare lite i bindan som jag la i.
Men inget vatten kom, och inte mer än så heller.
Så ja, nu sitter jag här.
Har sammanfattat några dagar jag missat och jag bara hoppas den där envisa lilla knodden snart vill komma ut.
Har under dagen haft ont i ländryggen, lite mensvärk men inte mer.
Inga regelbundna värkar/sammandragningar, och inget som gjort ont heller.
Så vi får väl vänta ytterligare och se.
Ut kommer han ju, men jag hade önskat att det var NU!
lördag 14 augusti 2010
Pallar inte en dag till...
Nu kommer ett sånt här ilsket, frustrerande inlägg igen.
Fan vad det pendlar.
Men mina nerver nu alltså, jävlar!
De är inte att leka med.
Jag vill på största, fullaste allvar bara få skada någon. Ut & döda eller nåt.
Nej men, få ut min ilska.
Jag har världens aggressioner inom mig, och de blir bara större.
Har inga fler framsteg visats sig till imorgon när jag vaknar kommer jag ringa förlossningen och tvinga dem sätta igång mig för jag har verkligen NOLL lust längre.
Skulle de sätta sig på tvären och bråka med mig, då ska jag personligen ut och gräva deras gravar.
MED NÖJE!
Fan vad det pendlar.
Men mina nerver nu alltså, jävlar!
De är inte att leka med.
Jag vill på största, fullaste allvar bara få skada någon. Ut & döda eller nåt.
Nej men, få ut min ilska.
Jag har världens aggressioner inom mig, och de blir bara större.
Har inga fler framsteg visats sig till imorgon när jag vaknar kommer jag ringa förlossningen och tvinga dem sätta igång mig för jag har verkligen NOLL lust längre.
Skulle de sätta sig på tvären och bråka med mig, då ska jag personligen ut och gräva deras gravar.
MED NÖJE!
fredag 13 augusti 2010
Gladare inlägg!
Ja nu efter att ha suttit och läst på ytterligare lite mer om "fingerblomman" så känns det genast lite bättre.
Igår var jag ju till MVC, vilket ni som läst redan vet.
Jag var då "öppen för fingerblomman" Som innebar att livmodertappen förkortats och mognat. Även att jag är öppen 1cm.
Detta innebär att - FÖRLOSSNINGEN HAR BÖRJAT!
Men det kan dröja, som sagt.
Speciellt som förstföderska!
Men det varierar helt, för endel tar det bara några timmar, och för andra flera dygn innan de kommer in i den "aktiva fasen" som innebär att man är öppen 4-10cm, om jag fattat det rätt?
Alltså när det riktiga värkarbetet sätter fart och man snart kan krysta ut den lilla.
Så hur som helst, jag är i "latensfasen".
I måndags började sammandragningarna/förvärkarna sätta fart.
I tisdags morse åkte jag ner till BB för de fortsatte, men jag var inte öppen något.
Hela onsdagen var likadan.
Torsdag (igår) hade jag MVC-besök, då hade jag, osm jag skrev ovan, öppnat mig.
Och så idag har jag ännu sammandragningar/värkar. Men om jag öppnat mig något mer är tveksamt.
Det är just det, att när man finner sig i denna "latensfas" kan det ta tid.
Därför blir man tillsagd att bara ta det lugnt, vila och äta. Samla kraft helt enkelt.
Förlossningens första fas ÄR igång.
Jag verkar i alla fall tillhöra en utav de som har en lång och jobbig latens att gå igenom.
Antingen har jag öppnat mig mer, eller så står det stilla.
Jag är ju faktiskt förstföderska så mycket möjligt att det tar ytterligare några dygn innan jag kommer till den "aktiva fasen".
Det som gjorde mig glad var att de sägs att vi som har en lång latens, har oftast en lättare förlossning.
Att när den väl sätter igång dröjer det inte länge innan barnet är ute, och det brukar gå bra i övrigt.
Sen vet man ju inte, finns så mycket att stirra sig blind på över internet, och många olika upplevelser.
Men i alla fall, jag får stå ut och hoppas på att allt går bra!
Igår var jag ju till MVC, vilket ni som läst redan vet.
Jag var då "öppen för fingerblomman" Som innebar att livmodertappen förkortats och mognat. Även att jag är öppen 1cm.
Detta innebär att - FÖRLOSSNINGEN HAR BÖRJAT!
Men det kan dröja, som sagt.
Speciellt som förstföderska!
Men det varierar helt, för endel tar det bara några timmar, och för andra flera dygn innan de kommer in i den "aktiva fasen" som innebär att man är öppen 4-10cm, om jag fattat det rätt?
Alltså när det riktiga värkarbetet sätter fart och man snart kan krysta ut den lilla.
Så hur som helst, jag är i "latensfasen".
I måndags började sammandragningarna/förvärkarna sätta fart.
I tisdags morse åkte jag ner till BB för de fortsatte, men jag var inte öppen något.
Hela onsdagen var likadan.
Torsdag (igår) hade jag MVC-besök, då hade jag, osm jag skrev ovan, öppnat mig.
Och så idag har jag ännu sammandragningar/värkar. Men om jag öppnat mig något mer är tveksamt.
Det är just det, att när man finner sig i denna "latensfas" kan det ta tid.
Därför blir man tillsagd att bara ta det lugnt, vila och äta. Samla kraft helt enkelt.
Förlossningens första fas ÄR igång.
Jag verkar i alla fall tillhöra en utav de som har en lång och jobbig latens att gå igenom.
Antingen har jag öppnat mig mer, eller så står det stilla.
Jag är ju faktiskt förstföderska så mycket möjligt att det tar ytterligare några dygn innan jag kommer till den "aktiva fasen".
Det som gjorde mig glad var att de sägs att vi som har en lång latens, har oftast en lättare förlossning.
Att när den väl sätter igång dröjer det inte länge innan barnet är ute, och det brukar gå bra i övrigt.
Sen vet man ju inte, finns så mycket att stirra sig blind på över internet, och många olika upplevelser.
Men i alla fall, jag får stå ut och hoppas på att allt går bra!
Självdestruktiv?
Ja, jag är så frustrerad att jag snart inte vet vad jag tar mig till!
Känner för att riktigt göra mig själv illa, men jag vet att det är hormonerna som spökar satan.
Jag är trött, så trött.
I måndags morse började allting, det är fredag kväll och INGET händer..
Varje dag, eller varje dryga timme som passerar känns som en evighet.
Jag har verkligen nått min gräns, för länge sen.
Jag skakar av all ilska och hat jag känner inom mig.
Jag har aldrig känt av en frustration så här pass tidigare, det absolut mest jobbigaste jag vet!
Nu känns det som att den där ungen i min mage, att han inte ens existerar.
Jag menar, jag vet ju att han gör det.
Har jag varit gott medveten om sedan den 14e december då jag plussade, och jag känner dagligen hans sparkar, knytnävsslag, hur han försöker sträcka på sig, och framförallt hans enorma hickar!
men ändå... det har gått så långt att jag faktiskt inte längre kan se mig ligga på britsen och krysta ut honom.
Nästan som om jag vore skengravid.
Alla jag känner, känner till eller vet om.. Ja alla förstföderskor, ALLA har fött nu.
Och ALLA födde 1-3 veckor innan BF. Ingen vad jag vet har gått över tiden.
De alla verkar ha haft det lätt, och snabbt.
Eller så är jag bara så uppe i mig själv nu.
Jag måste erkänna att ja, jag tycker synd om mig själv. JÄVLIGT synd om mig själv.
Jag har ont.. Jag har så fruktansvärt ont!
Öm i magen, speciellt ljumskarna.
Runt naveln har jag ingen känsel?
Men det kliar, och svider..
Jag fortsätter att få bristningar. Riktigt underbart!
Inte ens det liksom, kunde jag få slippa.
Stor som ett jävla hus är jag, och har bristningar ÖVERALLT!
De har blivit bredare, och mer rosa.
Börjar smått under naveln och hela vägen ner.
Där jag brukade ha min navelpiercing är nu ett minne blott tror jag.
Hålet är ju kvar, men det kommer inte bli snyggt sen.
Helt förstört det med.
Sen brösten ser bara äckliga ut!
Trasiga och hängiga såvida jag inte har en bh på mig.
Och har jag bh så ser det ändå ut som om jag har en för liten på mig då bröstvårtsgårdarna fan är större än något annat.
Mina lår har fått snygga, långa röda bristningar.
Även mina söta "kärlekshandtag" eller vad man nu vill kalla dem.
Och 2 av mina stjärnor är förstörda.
Mer då?
Ja, den snygga "bögranden" som jag kallar det för.. Den som går från naveln och ner.
Tror den inte kommer försvinna på mig.
För jag har ju otur.
Jag känner mig inte det minsta fin längre. inte alls.
Känner mig bara fet och ivägen överallt.
Jag har svullna fötter och händer, DET GÖR ONT!
Kramp i vaderna när jag sover, och värk i ryggen.
Jag pustar och stönar utav ingenting. Blir genomsvettig bara av att sitta här och skriva..
Åååh!
Tänk vad en liten krabat kan göra?
Helt sjukt egentligen.
Så jag vill bara ha ut honom nu!
Inte för att min kropp förstörs totalt, utan för att jag inte klarar det här längre.
Egentligen, som jag skrivit tidigare, så skiter jag i hur många bristningar jag får, hur äcklig jag än ser ut, men att ha ont!
Att inte kunna ligga på mage, eller rygg.. Att knappt kunna sova på sidan?
Att inte kunna sitta ordentligt, varken på en stol eller i soffan..
Inte kunna knyta upp, eller knyta till skorna utan hjälp..
Att bli anfådd och svettas floder för att man diskar? Städar? ute och går? Bara SITTER?!
Nej....
Jag har en tendens att börja gråta när som helst av vad som helst nu.
Inte för att jag är ledsen, utan förbannad!
Frustrerad och bara så sjukt trött!
Känner för att riktigt göra mig själv illa, men jag vet att det är hormonerna som spökar satan.
Jag är trött, så trött.
I måndags morse började allting, det är fredag kväll och INGET händer..
Varje dag, eller varje dryga timme som passerar känns som en evighet.
Jag har verkligen nått min gräns, för länge sen.
Jag skakar av all ilska och hat jag känner inom mig.
Jag har aldrig känt av en frustration så här pass tidigare, det absolut mest jobbigaste jag vet!
Nu känns det som att den där ungen i min mage, att han inte ens existerar.
Jag menar, jag vet ju att han gör det.
Har jag varit gott medveten om sedan den 14e december då jag plussade, och jag känner dagligen hans sparkar, knytnävsslag, hur han försöker sträcka på sig, och framförallt hans enorma hickar!
men ändå... det har gått så långt att jag faktiskt inte längre kan se mig ligga på britsen och krysta ut honom.
Nästan som om jag vore skengravid.
Alla jag känner, känner till eller vet om.. Ja alla förstföderskor, ALLA har fött nu.
Och ALLA födde 1-3 veckor innan BF. Ingen vad jag vet har gått över tiden.
De alla verkar ha haft det lätt, och snabbt.
Eller så är jag bara så uppe i mig själv nu.
Jag måste erkänna att ja, jag tycker synd om mig själv. JÄVLIGT synd om mig själv.
Jag har ont.. Jag har så fruktansvärt ont!
Öm i magen, speciellt ljumskarna.
Runt naveln har jag ingen känsel?
Men det kliar, och svider..
Jag fortsätter att få bristningar. Riktigt underbart!
Inte ens det liksom, kunde jag få slippa.
Stor som ett jävla hus är jag, och har bristningar ÖVERALLT!
De har blivit bredare, och mer rosa.
Börjar smått under naveln och hela vägen ner.
Där jag brukade ha min navelpiercing är nu ett minne blott tror jag.
Hålet är ju kvar, men det kommer inte bli snyggt sen.
Helt förstört det med.
Sen brösten ser bara äckliga ut!
Trasiga och hängiga såvida jag inte har en bh på mig.
Och har jag bh så ser det ändå ut som om jag har en för liten på mig då bröstvårtsgårdarna fan är större än något annat.
Mina lår har fått snygga, långa röda bristningar.
Även mina söta "kärlekshandtag" eller vad man nu vill kalla dem.
Och 2 av mina stjärnor är förstörda.
Mer då?
Ja, den snygga "bögranden" som jag kallar det för.. Den som går från naveln och ner.
Tror den inte kommer försvinna på mig.
För jag har ju otur.
Jag känner mig inte det minsta fin längre. inte alls.
Känner mig bara fet och ivägen överallt.
Jag har svullna fötter och händer, DET GÖR ONT!
Kramp i vaderna när jag sover, och värk i ryggen.
Jag pustar och stönar utav ingenting. Blir genomsvettig bara av att sitta här och skriva..
Åååh!
Tänk vad en liten krabat kan göra?
Helt sjukt egentligen.
Så jag vill bara ha ut honom nu!
Inte för att min kropp förstörs totalt, utan för att jag inte klarar det här längre.
Egentligen, som jag skrivit tidigare, så skiter jag i hur många bristningar jag får, hur äcklig jag än ser ut, men att ha ont!
Att inte kunna ligga på mage, eller rygg.. Att knappt kunna sova på sidan?
Att inte kunna sitta ordentligt, varken på en stol eller i soffan..
Inte kunna knyta upp, eller knyta till skorna utan hjälp..
Att bli anfådd och svettas floder för att man diskar? Städar? ute och går? Bara SITTER?!
Nej....
Jag har en tendens att börja gråta när som helst av vad som helst nu.
Inte för att jag är ledsen, utan förbannad!
Frustrerad och bara så sjukt trött!
torsdag 12 augusti 2010
"öppen för fingerblomman"
Ja.., det var så min barnmorska sa imorse när hon kände efter.
Kom att tänka på det nu, det lät ju så förbaskat roligt tyckte jag!
Hon förklarade att när man är "öppen för fingerblomman" innebär det att livmodertappen precis börjat öppna sig, vidgas alltså.
Hon visade med fingret och sa "det är precis så att den allra yttersta delen på fingertoppen går in"
"jaha!" Sa jag överraskande, fastän jag ändå inte riktigt vart haj på vad som menades med det :P
Så nu har jag kollat upp ytterligare, och det innebär alltså att man är öppen 1cm!
Då är det ju... bara 9cm kvar tills jag får krysta? <3 Hehe, kan ändå dröja dagar!
Men ja, jag inväntar ännu de regelbundna, mer täta värkarna.
De har inte satt igång riktigt ännu, men jag känner av det lite mer nu.
Och även i ryggen.
Inte så det gör ont, utan mer så det är smådrygt. Man suckar för sig själv och tänker... "inte nu igen"..
Nej, jag och patrick hade tänkt gå på bio nu vid åtta men jag fick hoppa det eftersom sammandragningarna kört igång igen.
Det har varit hyfsat lugnt med det idag annars, men nu är de igång igen.
Och då vågar jag inte sätta foten utanför dörren!
Så han får springa ensam, med en kompis istället :P
Man måste ju stänga av mobilen på bio, men nu går det ju inte IFALL att liksom.
Förhoppningsvis slipper jag ringa och störa mitt i filmen :P
Kom att tänka på det nu, det lät ju så förbaskat roligt tyckte jag!
Hon förklarade att när man är "öppen för fingerblomman" innebär det att livmodertappen precis börjat öppna sig, vidgas alltså.
Hon visade med fingret och sa "det är precis så att den allra yttersta delen på fingertoppen går in"
"jaha!" Sa jag överraskande, fastän jag ändå inte riktigt vart haj på vad som menades med det :P
Så nu har jag kollat upp ytterligare, och det innebär alltså att man är öppen 1cm!
Då är det ju... bara 9cm kvar tills jag får krysta? <3 Hehe, kan ändå dröja dagar!
Men ja, jag inväntar ännu de regelbundna, mer täta värkarna.
De har inte satt igång riktigt ännu, men jag känner av det lite mer nu.
Och även i ryggen.
Inte så det gör ont, utan mer så det är smådrygt. Man suckar för sig själv och tänker... "inte nu igen"..
Nej, jag och patrick hade tänkt gå på bio nu vid åtta men jag fick hoppa det eftersom sammandragningarna kört igång igen.
Det har varit hyfsat lugnt med det idag annars, men nu är de igång igen.
Och då vågar jag inte sätta foten utanför dörren!
Så han får springa ensam, med en kompis istället :P
Man måste ju stänga av mobilen på bio, men nu går det ju inte IFALL att liksom.
Förhoppningsvis slipper jag ringa och störa mitt i filmen :P
BABY IN PROGRESS!!!!
Nu ÄNTLIGEN!!
Nu händer det grejer här <3
Var till MVC idag på återbesök, jag förklarade hur det varit sedan i måndags när alla förbaskade sammandragningar satte igång, hur lite jag kunnat slappna av, vila, äta osv.
Hur ont jag haft, och att jag var ner till förlossningen i förrgår.
Då frågade hon vad de hade sagt, om jag var öppen eller så men jag mindes inte, så hon gick in på datorn för att kolla vad de hade skrivit.
Där stod det att jag hade sammandragningar med 7-8min mellanrum, men att jag inte var öppen och att ingen bebis var på gång.
Så då ville barnmorskan kolla mig idag igen.
Så först det vanliga, kollade urinprov och vikt.
Jag har gått ner ett kilo!
SF-måttet låg på samma och hjärtslagen låter fint!
Sen när hon kollade mig så sa hon att det hänt saker!
Livmodertappen har förkortats, den har mjuknat och precis börjat öppna sig!
Så nu är det på gång!
Vi bokade in ett nytt besök till på tisdag den 17e, men hon önskade mig lycka till innan jag gick, för hon tror inte jag kommer.
Hon tror jag fött innan dess.
Så vi får väl vänta och se.
Jag är bara så grymt lättad, så enormt glad att NÅGOT i alla fall hänt.
Nu bryr jag mig inte om hur ont jag har, för nu vet jag att det går framåt!
<3
Nu händer det grejer här <3
Var till MVC idag på återbesök, jag förklarade hur det varit sedan i måndags när alla förbaskade sammandragningar satte igång, hur lite jag kunnat slappna av, vila, äta osv.
Hur ont jag haft, och att jag var ner till förlossningen i förrgår.
Då frågade hon vad de hade sagt, om jag var öppen eller så men jag mindes inte, så hon gick in på datorn för att kolla vad de hade skrivit.
Där stod det att jag hade sammandragningar med 7-8min mellanrum, men att jag inte var öppen och att ingen bebis var på gång.
Så då ville barnmorskan kolla mig idag igen.
Så först det vanliga, kollade urinprov och vikt.
Jag har gått ner ett kilo!
SF-måttet låg på samma och hjärtslagen låter fint!
Sen när hon kollade mig så sa hon att det hänt saker!
Livmodertappen har förkortats, den har mjuknat och precis börjat öppna sig!
Så nu är det på gång!
Vi bokade in ett nytt besök till på tisdag den 17e, men hon önskade mig lycka till innan jag gick, för hon tror inte jag kommer.
Hon tror jag fött innan dess.
Så vi får väl vänta och se.
Jag är bara så grymt lättad, så enormt glad att NÅGOT i alla fall hänt.
Nu bryr jag mig inte om hur ont jag har, för nu vet jag att det går framåt!
<3
onsdag 11 augusti 2010
Känns som en evighet..
Inatt gick jag & la mig ganska precis runt tolv. Jag vaknade och gick upp 14:00, alltså sovit hela 14 timmar?! :O
INTE likt mig.
Och jag var nog bara upp på toaletten vid 3 tillfällen.
Men trots att jag sovit i tusen år är jag förbaskat trött!
Jag satt och skakade när jag åt "frukost" där vid 3-tiden. Mitt hjärta travar iväg som bara den, och jag andas tungt.
Tog ett bad, men det var inte ens skönt.
Sammandragningarna vill inte ge med sig.
Jag steg upp och tog lite mat att äta som patrick slängt ihop.
Jag känner av halsbränna. Jag som aldrig haft det tidigare under graviditeten? Inte heller innan dess... Men igår fick jag smått känna av det, och nu idag också..
Sen är jag seg & slemmig i halsen.
Börjar jag bli sjuk?
Jag är i alla fall totalt utmattad, det är en sak som är säker.
Jag borde ju ladda inför förlossningen nu, den kan komma igång när som helst.
Jag borde bara äta och vila.
Vilket jag gör, enda jag gjort sedan allt startade i måndags morse, men ändå är jag totalt slut i kropp & själ.
Det sägs ju att bebisen själv bestämmer när det är dags att komma ut, men jag tror inte på det.
Varken på det eller på att man själv kan hjälpa till att påskynda det.
För testat massa med metoder, det har jag gjort.
Helt utan resultat.
Sen känner jag ju hur han skruvar och har sig i magen på mig.
Det finns ingen plats kvar!
Och han liksom "borrar" sig neråt känner jag.
Ja.., borde han inte vilja komma ut?
Jag vet inte.
Vet bara att jag är nära gränsen för vad jag pallar och inte.
Nu har jag världens sammandraging igen.. VARFÖR?!
Jag vill att vattnet skall gå.. För då vet jag att NU ÄNTLIGEN är det på rätt väg. Och då vet jag att har inte värkarbetet satt igång på allvar inom 2 dygn så kommer de hjälpa till nere på förlossningen.
Men nu.. .ja jag har stått ut i snart 3 dygn, 2½ i alla fall.
Och ingenting tyder på att det snart kommer sätta igång för det är bara "förvärkar" som barnmorskan nere på BB sa. Det kan ta flera dygn till, eller veckor till och med.
Det var inga roliga besked. Bara jobbiga...
Jag undrar om man inte kan få bli igångsatt ändå, även om det bara är förvärkar.
För som jag sa så är jag på bristningsgränsen nu.
Jag vågar inte göra något.
Vågar mig inte utanför dörren, vågar inte mig in till stan, inte ens till affären.
För TÄNK OM det DÅ skulle sätta igång?
Åh, jag vill bara somna och vakna igen först då jag känner hur vattnet forsar ur mig. Då hade jag varit över öronen lycklig.
Nu, nu känner jag bara hur jag inte vill något mer..
Eller jo, jag vill ha ut den lilla <3
INTE likt mig.
Och jag var nog bara upp på toaletten vid 3 tillfällen.
Men trots att jag sovit i tusen år är jag förbaskat trött!
Jag satt och skakade när jag åt "frukost" där vid 3-tiden. Mitt hjärta travar iväg som bara den, och jag andas tungt.
Tog ett bad, men det var inte ens skönt.
Sammandragningarna vill inte ge med sig.
Jag steg upp och tog lite mat att äta som patrick slängt ihop.
Jag känner av halsbränna. Jag som aldrig haft det tidigare under graviditeten? Inte heller innan dess... Men igår fick jag smått känna av det, och nu idag också..
Sen är jag seg & slemmig i halsen.
Börjar jag bli sjuk?
Jag är i alla fall totalt utmattad, det är en sak som är säker.
Jag borde ju ladda inför förlossningen nu, den kan komma igång när som helst.
Jag borde bara äta och vila.
Vilket jag gör, enda jag gjort sedan allt startade i måndags morse, men ändå är jag totalt slut i kropp & själ.
Det sägs ju att bebisen själv bestämmer när det är dags att komma ut, men jag tror inte på det.
Varken på det eller på att man själv kan hjälpa till att påskynda det.
För testat massa med metoder, det har jag gjort.
Helt utan resultat.
Sen känner jag ju hur han skruvar och har sig i magen på mig.
Det finns ingen plats kvar!
Och han liksom "borrar" sig neråt känner jag.
Ja.., borde han inte vilja komma ut?
Jag vet inte.
Vet bara att jag är nära gränsen för vad jag pallar och inte.
Nu har jag världens sammandraging igen.. VARFÖR?!
Jag vill att vattnet skall gå.. För då vet jag att NU ÄNTLIGEN är det på rätt väg. Och då vet jag att har inte värkarbetet satt igång på allvar inom 2 dygn så kommer de hjälpa till nere på förlossningen.
Men nu.. .ja jag har stått ut i snart 3 dygn, 2½ i alla fall.
Och ingenting tyder på att det snart kommer sätta igång för det är bara "förvärkar" som barnmorskan nere på BB sa. Det kan ta flera dygn till, eller veckor till och med.
Det var inga roliga besked. Bara jobbiga...
Jag undrar om man inte kan få bli igångsatt ändå, även om det bara är förvärkar.
För som jag sa så är jag på bristningsgränsen nu.
Jag vågar inte göra något.
Vågar mig inte utanför dörren, vågar inte mig in till stan, inte ens till affären.
För TÄNK OM det DÅ skulle sätta igång?
Åh, jag vill bara somna och vakna igen först då jag känner hur vattnet forsar ur mig. Då hade jag varit över öronen lycklig.
Nu, nu känner jag bara hur jag inte vill något mer..
Eller jo, jag vill ha ut den lilla <3
tisdag 10 augusti 2010
Ingen bebis...
Gick och la mig vid ett inatt, tror ni jag fick sova något?
Nej, inte ett dugg faktiskt.
Sammandragningarna fortsatte som vanligt, men nu kunde jag känna hur bebis skruvade på huvudet riktigt ordentligt. Som om han tryckte dig mer och mer neråt.
Jag fick såklart för mig att "oh shit, tänk om han är på väg ut?"
Men ingen slempropp hade ju visats, ingen vattenavgång och inga smärtsamma värkar..
Men jag blev orolig ändå, och jag slände iväg ett sms till Moa om att hon fick komma hit och hämta nyckeln ifall vi skulle behöva åka ner till förlossningen, så hon kunde se efter katterna.
Klockan var då 03:50 ca.
Hon kom gåendes med Leya, så stod vi utanför och pratade lite.
Patrick låg och sov, han hade ju nästan precis lagt sig, stackarn.
Men honom fick jag väcka när jag kom upp igen.
Ja sa att, "vi får nog åka ner till förlossningen"
Så gick jag ut i köket och ringde ner.
Hon sa att det inte riktigt lät som om det var på gång ännu, men om jag ville var jag givetvis välkommen ner för koll.
Så jag sa att vi kommer ner.
Ringde till mamma och berättade, klockan var då nästan 04:30.
Hon sa att om de skulle skicka hem oss kunde vi komma upp och stanna hos dem i stan,för att ha nära ner igen IFALL det skulle köra igång.
Man vet ju aldrig.
Men så gick jag in och skakade om patrick, så fick han ringa sin syster som snällt kom med bilen och körde in oss.
Väl där mätte hon CTG-kurvan, och hjärtslagen såg bra ut. Sammandragningarna? ja, det var det gott om!
Hon skulle kolla livmodertappen, så både patrick och Lina traskade ut ur rummet.
Åh fy fan i helvete vilken smärta det var!
Jag minns att jag förra veckan hade kollat på det här "livet på BB" på tv, och tyckt att den där hemskt jobbiga lilla kinesen/japanen? vet inte.. koreanskan kanske.. Att hon höll på att gnägga fram och tillbaka om hur de hade "tryckt in hela handen" i henne för att kolla hur mycket öppen hon var.
Haha, nu förstår jag henne.
Det gjorde fruktansvärt ont, jag trodde på allvar hon skulle sprätta upp mig.
Hela handen åkte in, långt in. och jag typ skrek.
Men hur som helst, jag var inte öppen något, och "ingen bebis på gång ännu" sa hon.
Det kändes bra och allt såg bra ut kontaterade hon däremot.
Så det kändes ju tryggt.
Så vi bestämde oss för att åka hem till Slite igen, eftersom ingenting var på g.
Så vi var hemma till 7 tror jag, och hoppade direkt i säng.
Jag trodde inte jag skulle få sova, men tack och lov så kunde jag!
Fram tills nu för ca 40 min sedan.
Helt underbart!
Jag är ännu dötrött, men kommer ju vara hemma och ta det lugnt hela dagen ändå.
Sammandragningarna fortsätter dock, och det börjar bli riktigt jobbigt nu.
Hur länge skall de hålla på att bråka innan något händer, på allvar?
Jag hoppas det kör igång under dagen, eller mot kvällen kanske.
Bara idag för jag står faktiskt inte ut längre nu.
Skall ta mig något att äta, sen vila lite till.
Nej, inte ett dugg faktiskt.
Sammandragningarna fortsatte som vanligt, men nu kunde jag känna hur bebis skruvade på huvudet riktigt ordentligt. Som om han tryckte dig mer och mer neråt.
Jag fick såklart för mig att "oh shit, tänk om han är på väg ut?"
Men ingen slempropp hade ju visats, ingen vattenavgång och inga smärtsamma värkar..
Men jag blev orolig ändå, och jag slände iväg ett sms till Moa om att hon fick komma hit och hämta nyckeln ifall vi skulle behöva åka ner till förlossningen, så hon kunde se efter katterna.
Klockan var då 03:50 ca.
Hon kom gåendes med Leya, så stod vi utanför och pratade lite.
Patrick låg och sov, han hade ju nästan precis lagt sig, stackarn.
Men honom fick jag väcka när jag kom upp igen.
Ja sa att, "vi får nog åka ner till förlossningen"
Så gick jag ut i köket och ringde ner.
Hon sa att det inte riktigt lät som om det var på gång ännu, men om jag ville var jag givetvis välkommen ner för koll.
Så jag sa att vi kommer ner.
Ringde till mamma och berättade, klockan var då nästan 04:30.
Hon sa att om de skulle skicka hem oss kunde vi komma upp och stanna hos dem i stan,för att ha nära ner igen IFALL det skulle köra igång.
Man vet ju aldrig.
Men så gick jag in och skakade om patrick, så fick han ringa sin syster som snällt kom med bilen och körde in oss.
Väl där mätte hon CTG-kurvan, och hjärtslagen såg bra ut. Sammandragningarna? ja, det var det gott om!
Hon skulle kolla livmodertappen, så både patrick och Lina traskade ut ur rummet.
Åh fy fan i helvete vilken smärta det var!
Jag minns att jag förra veckan hade kollat på det här "livet på BB" på tv, och tyckt att den där hemskt jobbiga lilla kinesen/japanen? vet inte.. koreanskan kanske.. Att hon höll på att gnägga fram och tillbaka om hur de hade "tryckt in hela handen" i henne för att kolla hur mycket öppen hon var.
Haha, nu förstår jag henne.
Det gjorde fruktansvärt ont, jag trodde på allvar hon skulle sprätta upp mig.
Hela handen åkte in, långt in. och jag typ skrek.
Men hur som helst, jag var inte öppen något, och "ingen bebis på gång ännu" sa hon.
Det kändes bra och allt såg bra ut kontaterade hon däremot.
Så det kändes ju tryggt.
Så vi bestämde oss för att åka hem till Slite igen, eftersom ingenting var på g.
Så vi var hemma till 7 tror jag, och hoppade direkt i säng.
Jag trodde inte jag skulle få sova, men tack och lov så kunde jag!
Fram tills nu för ca 40 min sedan.
Helt underbart!
Jag är ännu dötrött, men kommer ju vara hemma och ta det lugnt hela dagen ändå.
Sammandragningarna fortsätter dock, och det börjar bli riktigt jobbigt nu.
Hur länge skall de hålla på att bråka innan något händer, på allvar?
Jag hoppas det kör igång under dagen, eller mot kvällen kanske.
Bara idag för jag står faktiskt inte ut längre nu.
Skall ta mig något att äta, sen vila lite till.
måndag 9 augusti 2010
Bli hög på te!
Jag tänkte dela med mig utav detta ingefärste jag pratat om hela tiden.
Jag skulle ju göra det nu ikväll och testa, vilket jag gjorde.
Utav 1½ liter fick jag i mig knappt 2msk xD
För det första är det riktigt hett, alltså STARKT! HOT! typ, EY DET BRINNER I MIN MUN!
Sen svettas man som en gris på en gång, OCH man känner sig lullig.
Yr i huvudet, som om man vore påverkad.
Lite kul dock eftersom jag drack sist i slutet av November.
Så ja, ni som vill kan ju testa!
Detta behövs:
1½ Liter vatten
2 pressade citroner
3msk honung
2msk färskriven ingefära
2tsk cayennepeppar
Gör så här:
Sätt på vattnet, låt det börja värmas upp och släng i resten av ingredientserna.
Låt inte riktigt börja koka, utan småputtra.
TADA!
Redo att drickas!
Rör om ordentligt bara så inte allt lägger sig på botten.
Jag rekomenderar er däremot inte att dricka direkt, utan ta på en sked och smaka för ni kommer fan kvävas annars xD
Hoppas det smakar!
Jag kommer nog hälla ut mitt, haha
Jag skulle ju göra det nu ikväll och testa, vilket jag gjorde.
Utav 1½ liter fick jag i mig knappt 2msk xD
För det första är det riktigt hett, alltså STARKT! HOT! typ, EY DET BRINNER I MIN MUN!
Sen svettas man som en gris på en gång, OCH man känner sig lullig.
Yr i huvudet, som om man vore påverkad.
Lite kul dock eftersom jag drack sist i slutet av November.
Så ja, ni som vill kan ju testa!
Detta behövs:
1½ Liter vatten
2 pressade citroner
3msk honung
2msk färskriven ingefära
2tsk cayennepeppar
Gör så här:
Sätt på vattnet, låt det börja värmas upp och släng i resten av ingredientserna.
Låt inte riktigt börja koka, utan småputtra.
TADA!
Redo att drickas!
Rör om ordentligt bara så inte allt lägger sig på botten.
Jag rekomenderar er däremot inte att dricka direkt, utan ta på en sked och smaka för ni kommer fan kvävas annars xD
Hoppas det smakar!
Jag kommer nog hälla ut mitt, haha
Nä, det här var inte alls drygt.
Jag förstår att tjejer blir galna på en utdragen förlossning.
Min har inte riktigt börjat än, men är på god väg. Och ändå klättrar jag på väggarna nu för det går så låååångsamt!
Haft sjukligt många sammandragningar under dagens lopp, och det håller ännu på.
Ibland kommer de med en smärta som heter duga, ner i ländryggen!
Och så några små fjuttiga förvärkar..
Så mamma tyckte jag skulle ringa förlossningen och rådfråga, men hon där sa att jag nog allt kunde avvakta hemma lite till.
Äta, vila osv.
Sen ringa när det blir mer och mer regelbundet.
Så jobbigt att man bor i Slite i såna här situationer bara..
3 mil från Visby lasarett. Men vi har ju ordnat med skjuts så det är ingen fara. Patricks syster kör oss ner när det behövs, så det är i alla fall en trygghet.
Att ringa efter ambulans eller sjuktaxi dröjer. Och det kanske man inte hinner vänta på.
Jag har väntat på att moa ska höra av sig för att ut och gå men jag tror att hon fortfarande sover :P
Så får nog hoppa promenad idag, tror ändå inte jag riktigt skulle orka.
Skall istället invänta patrick, sen gå till affären och köpa onödiga, onyttiga saker.
Känner att jag allt är värd det, höhö.
Kanske inte, men jag TÄNKER unna mig.. idag igen! xD
Nu är i alla fall ALLT för mig och bebis packat och klart inför BB.
Den enda kvar att packa är pappa patrick, "jag ska"... "sen".. Så låter det, haha.
Jaja, han hinner nog ^^
Nu skall bara kamerorna laddas här, och vi måste fixa någon som kan se efter katterna när vi är iväg.
Snart tänkte jag också göra det där ingefärsteét. Får se om det skulle sätta fart på något :D
Åh, nu kom jag på att fan laptopen MÅSTE ju med till BB!
Och vårt mobila bredband!
Hur skall jag annars kunna skriva här, och på facebook när pyret kommit? :P
Jag kommer ju såklart smsa och ringa en massa, men ja. Måste låta omvärlden se vårt lilla underverk också! <3
Jisses, 38 fulla veckor har jag gått nu.
Om exakt 2 veckor är han beräknad (40+0)
Och om 4 veckor exakt är han absolut senast ute (42+0)
Spännande, spännande
Mamma tror stenhårt på att han kommer imorgon eller på onsdag, även Moa tror på onsdag :)
Mamma tror av den anledning att det innehåller en etta i datumet.
För vi alla har en etta i vårat födelsedatum, så hon tycker väl att min unge ska ha det oxå :P
(mamma född 1a december, pappa född 11e december, Syster Tina född 19e januari, Bror Robban född 21a augusti, Jag född 12e september, Bror Rasmus född 21a januari, och syster Tanja född 31a oktober)
Så får väl se om han kommer mellan den 10e-19e augusti... eller 21a/31a :P
Min systers man, Håkan tror den 31a Augusti, HOPPAS INTE!! haha
Jag själv vet inte alls. Jag bara vill ha en friskt, glad liten unge att vila ögonen på. Jag önskar givetvis att han kommer nu i veckan eftersom min rygg inte längre pallar.
Och så har det lite med att göra att jag gärna vill kunna gå på slite marknad som "icke-gravid" :P
Slite marknad är liksom en tradition, även om man varenda år när det är över tänker "va fan går vi på det här för?"
Det är något mysigt över det hela ändå.. Och det luktar så gott med sockervadd och brända mandlar! Ååååh<3<3
Så då, den 21a augusti, även min brors födelsedag, hoppas jag på att ha knodden ute och gå runt med honom i vagn :)
Nej nu ska jag sluta skriva, har blivit endel på senaste :P
Men händer något så uppdaterar jag givetvis! :D
Jag förstår att tjejer blir galna på en utdragen förlossning.
Min har inte riktigt börjat än, men är på god väg. Och ändå klättrar jag på väggarna nu för det går så låååångsamt!
Haft sjukligt många sammandragningar under dagens lopp, och det håller ännu på.
Ibland kommer de med en smärta som heter duga, ner i ländryggen!
Och så några små fjuttiga förvärkar..
Så mamma tyckte jag skulle ringa förlossningen och rådfråga, men hon där sa att jag nog allt kunde avvakta hemma lite till.
Äta, vila osv.
Sen ringa när det blir mer och mer regelbundet.
Så jobbigt att man bor i Slite i såna här situationer bara..
3 mil från Visby lasarett. Men vi har ju ordnat med skjuts så det är ingen fara. Patricks syster kör oss ner när det behövs, så det är i alla fall en trygghet.
Att ringa efter ambulans eller sjuktaxi dröjer. Och det kanske man inte hinner vänta på.
Jag har väntat på att moa ska höra av sig för att ut och gå men jag tror att hon fortfarande sover :P
Så får nog hoppa promenad idag, tror ändå inte jag riktigt skulle orka.
Skall istället invänta patrick, sen gå till affären och köpa onödiga, onyttiga saker.
Känner att jag allt är värd det, höhö.
Kanske inte, men jag TÄNKER unna mig.. idag igen! xD
Nu är i alla fall ALLT för mig och bebis packat och klart inför BB.
Den enda kvar att packa är pappa patrick, "jag ska"... "sen".. Så låter det, haha.
Jaja, han hinner nog ^^
Nu skall bara kamerorna laddas här, och vi måste fixa någon som kan se efter katterna när vi är iväg.
Snart tänkte jag också göra det där ingefärsteét. Får se om det skulle sätta fart på något :D
Åh, nu kom jag på att fan laptopen MÅSTE ju med till BB!
Och vårt mobila bredband!
Hur skall jag annars kunna skriva här, och på facebook när pyret kommit? :P
Jag kommer ju såklart smsa och ringa en massa, men ja. Måste låta omvärlden se vårt lilla underverk också! <3
Jisses, 38 fulla veckor har jag gått nu.
Om exakt 2 veckor är han beräknad (40+0)
Och om 4 veckor exakt är han absolut senast ute (42+0)
Spännande, spännande
Mamma tror stenhårt på att han kommer imorgon eller på onsdag, även Moa tror på onsdag :)
Mamma tror av den anledning att det innehåller en etta i datumet.
För vi alla har en etta i vårat födelsedatum, så hon tycker väl att min unge ska ha det oxå :P
(mamma född 1a december, pappa född 11e december, Syster Tina född 19e januari, Bror Robban född 21a augusti, Jag född 12e september, Bror Rasmus född 21a januari, och syster Tanja född 31a oktober)
Så får väl se om han kommer mellan den 10e-19e augusti... eller 21a/31a :P
Min systers man, Håkan tror den 31a Augusti, HOPPAS INTE!! haha
Jag själv vet inte alls. Jag bara vill ha en friskt, glad liten unge att vila ögonen på. Jag önskar givetvis att han kommer nu i veckan eftersom min rygg inte längre pallar.
Och så har det lite med att göra att jag gärna vill kunna gå på slite marknad som "icke-gravid" :P
Slite marknad är liksom en tradition, även om man varenda år när det är över tänker "va fan går vi på det här för?"
Det är något mysigt över det hela ändå.. Och det luktar så gott med sockervadd och brända mandlar! Ååååh<3<3
Så då, den 21a augusti, även min brors födelsedag, hoppas jag på att ha knodden ute och gå runt med honom i vagn :)
Nej nu ska jag sluta skriva, har blivit endel på senaste :P
Men händer något så uppdaterar jag givetvis! :D
Vågar mig inte på bussen idag!
Nej, jag stannar hemma!
Känns säkrast så.
Går in i v.39 idag, (38+0)
Skulle åkt in till stan idag och uträttat eränden, men i och med att jag de senaste 2-3 dagarna haft endel sammandragningar och värkar, så törs jag inte riktigt sätta mig på bussen helt ensam IFALL det skulle sätta igång.
Bussen är nämligen duktig på att guppa på vägarna :P
Hade det inte varit för att jag åker in ensam så hade jag inte brytt mig.
Men det känns inte bra att lämna både patrick och BB-väskan hemma om nu bebisen skulle få för sig att komma.
Bussresan tar dock 40 minuter från Slite till Visby. Och ungen blir helt galen i magen varje gång jag åker just buss, det har alltid varit full aktivitet varenda gång sedan jag var i v.15-16 typ.
Så vad blir det av idag då?
Mjo, senare ut och gå med Moa, Vincent & Leya som planerat.
Sen hem och varva ner i ett skönt bad, och slänga sig i soffan framför någon bra film och en stor kopp ingerfärste! :D
Men nu skall jag försöka väcka mannen, sen äta frukost!
Känns säkrast så.
Går in i v.39 idag, (38+0)
Skulle åkt in till stan idag och uträttat eränden, men i och med att jag de senaste 2-3 dagarna haft endel sammandragningar och värkar, så törs jag inte riktigt sätta mig på bussen helt ensam IFALL det skulle sätta igång.
Bussen är nämligen duktig på att guppa på vägarna :P
Hade det inte varit för att jag åker in ensam så hade jag inte brytt mig.
Men det känns inte bra att lämna både patrick och BB-väskan hemma om nu bebisen skulle få för sig att komma.
Bussresan tar dock 40 minuter från Slite till Visby. Och ungen blir helt galen i magen varje gång jag åker just buss, det har alltid varit full aktivitet varenda gång sedan jag var i v.15-16 typ.
Så vad blir det av idag då?
Mjo, senare ut och gå med Moa, Vincent & Leya som planerat.
Sen hem och varva ner i ett skönt bad, och slänga sig i soffan framför någon bra film och en stor kopp ingerfärste! :D
Men nu skall jag försöka väcka mannen, sen äta frukost!
söndag 8 augusti 2010
Ingefärste...?
Bjussar på lite nya, ytterst snygga, tjocka bilder på mig!
v.38 (37+6)
Då var det söndag, och jag går in i ny vecka imorgon, v.39 redan!
Har då gått 38 fulla veckor, och fortfarande inte ett ynka tecken på att bebisen snart vill komma.
Nåja, han känner sig väl inte redo ännu, trots att han är fullgången.
Jag har läst om alla olika sorters tips & råd från andra tjejer som försökt själva att sätta igång förlossningen på olika sätt.
Så jag har försökt testa jag med, men utan resultat.
För endel har det fungerat, för andra inte.
Barnmorskor påstår att det inte finns några som helst bevis på att något riktigt fungerar, men ändå finns det dom som faktiskt lyckats sätta igång förlossningen.
Så vad har jag gjort då?
Jo..typ ALLT!
Läste dock idag om att dricka ingefärste skall hjälpa till, och det verkar många ha testat med lyckat resultat!
Så skrev av ett recept från internet där en barnmorska personligen hade rekomenderat detta.
Så får se om något händer :)
Skall ta och göra det imorgon, orkar inte ikväll!
Är helt slutkörd i kroppen, har dessutom haft 3 ordentliga sammandragningar i rad, tätt inpå varandra som höll i några minuter varje gång.
Men som sagt, de gav med sig och ja.. jag väntar ju på att slemproppen skall visa sig i trosorna, eller att vattnet skall gå. Då först kan jag vara säker på att, nu... nu äntligen är det på rätt väg!
Men nej, inte ännu...
Imorgon skall jag in till stan och uträtta lite eränden på försäkringskassan, sen åker jag hem igen!
Då tycker Moa att jag skall ut och gå en lååååång promenad med henne, lilla Vincent och Leya, hennes hund.
Det kan oxå bidra till att något sätter igång, så det är bara till att hoppas på! :D
Nu ska jag hur som helst slänga mig i soffan, dricka coca cola och trycka i mig ostbågar. Hur mätt jag än är.
Jag är i världens matkoma vill jag lova, tryckt i mig en hel pizza nästan! :O
Och dum som man är fortsätter man ju att äta trots att man är proppmätt!
Bye for now!
lördag 7 augusti 2010
Hej&Hå
Ja nu har jag inte bloggat på ett tag - igen!
Jag får skärpa mig!
Nu är jag i vecka 38 (37+5) Och bebisen vill inte riktigt komma ut ännu.
Men jag börjar bli less på allvar nu. Kan inte sova ordentligt alls.
På rygg får jag syrebrist, på sidan klämmer jag ungen så han blir förbannad och börjar sparka sönder mig, och på mage ska vi inte ens prata om. Det har jag inte kunnat sedan i början på min graviditet.
Men nu är det inte långt kvar, trots att det känns som om dagarna bara går alltmer långsamt..
Jag är jätteöm i hela kroppen, och har fruktansvärt ont i ljumskarna.
Även en trevlig foglossning har bestämt sig för att sätta igång, så det verkligen strålar ner i ryggen på mig.
Sen har jag ju ännu mycket sammandragningar, och förvärkarna börjar komma mer & mer.
Men jag väntar på att slemproppen skall gå, eller vattnet. Så jag själv vet att, "aha, NU är det på gång på riktigt" Men nej.. Ännu inget sådant.
Och ändå tycker jag att jag städar som en tok om dagarna, är ute och småpromenerar osv..
Så något borde ju göra att förlossningen sätter fart tycker jag. Men nej, ännu inget som sagt..
Han är i alla fall fixerad, min lilla <3
Men ännu är det ruckbart, vilket barnmorskan sa tyder på att jag har ett bra, stort bäcken som kommer underlätta vid förlossningen.
Så det är ju bra! :D
Men jag vill så gärna att han kommer snart, näst nästa måndag är han beräknad..
Men orkar jag vänta? Nej..
Kan jag göra något? Nej... Bara att fortsätta stå ut. Suck!
Hur som helst, idag kom min älsklingsHannah på besök här hemma!
Första gången hon är hit sedan jag flyttade, så det var skoj!
Sen har vi knappt setts något alls sedan jag blev gravid, men nu har hon fått körkort så jag kommer tvinga ut henne massa massa!
Åååh vad jag saknat henne!
Vi var 24/7 förut, innan jag skaffade pojkvän, och innan hon skaffade :P
Så idag när hon kom tog vi endel kort och hade fika på stranden, så mysigt!
Pratade massa osv osv.
Kändes bra!
Så fick jag gå ut i vattnet lite så tog hon några fina bilder på mig och magen innan den försvinner :)
Vem vet, kanske blev sista magbilderna? :O
Ja hoppas kan man ju ;D
Så nu har hon åkt hem, och jag sitter ensam hemma ikväll för min älskade är på "efterfest" med AIK som kom till Slite och hade match i ishallen, haha haha!
Så han sket i matchen men ville på efterfest med dem så, jaja.. Det är bara 3-5 minuter att gå hemifrån så skulle ungen vilja fram ikväll så vet jag vart han befinner sig!
Nein, nu ska jag sluta skriva för jag är jättetrött på detta tangentbord. De fastnar och har sig så blir galen!
Och så gör ryggen ont igen....
Skall nog lägga mig i ett varmt bad!
Jag får skärpa mig!
Nu är jag i vecka 38 (37+5) Och bebisen vill inte riktigt komma ut ännu.
Men jag börjar bli less på allvar nu. Kan inte sova ordentligt alls.
På rygg får jag syrebrist, på sidan klämmer jag ungen så han blir förbannad och börjar sparka sönder mig, och på mage ska vi inte ens prata om. Det har jag inte kunnat sedan i början på min graviditet.
Men nu är det inte långt kvar, trots att det känns som om dagarna bara går alltmer långsamt..
Jag är jätteöm i hela kroppen, och har fruktansvärt ont i ljumskarna.
Även en trevlig foglossning har bestämt sig för att sätta igång, så det verkligen strålar ner i ryggen på mig.
Sen har jag ju ännu mycket sammandragningar, och förvärkarna börjar komma mer & mer.
Men jag väntar på att slemproppen skall gå, eller vattnet. Så jag själv vet att, "aha, NU är det på gång på riktigt" Men nej.. Ännu inget sådant.
Och ändå tycker jag att jag städar som en tok om dagarna, är ute och småpromenerar osv..
Så något borde ju göra att förlossningen sätter fart tycker jag. Men nej, ännu inget som sagt..
Han är i alla fall fixerad, min lilla <3
Men ännu är det ruckbart, vilket barnmorskan sa tyder på att jag har ett bra, stort bäcken som kommer underlätta vid förlossningen.
Så det är ju bra! :D
Men jag vill så gärna att han kommer snart, näst nästa måndag är han beräknad..
Men orkar jag vänta? Nej..
Kan jag göra något? Nej... Bara att fortsätta stå ut. Suck!
Hur som helst, idag kom min älsklingsHannah på besök här hemma!
Första gången hon är hit sedan jag flyttade, så det var skoj!
Sen har vi knappt setts något alls sedan jag blev gravid, men nu har hon fått körkort så jag kommer tvinga ut henne massa massa!
Åååh vad jag saknat henne!
Vi var 24/7 förut, innan jag skaffade pojkvän, och innan hon skaffade :P
Så idag när hon kom tog vi endel kort och hade fika på stranden, så mysigt!
Pratade massa osv osv.
Kändes bra!
Så fick jag gå ut i vattnet lite så tog hon några fina bilder på mig och magen innan den försvinner :)
Vem vet, kanske blev sista magbilderna? :O
Ja hoppas kan man ju ;D
Så nu har hon åkt hem, och jag sitter ensam hemma ikväll för min älskade är på "efterfest" med AIK som kom till Slite och hade match i ishallen, haha haha!
Så han sket i matchen men ville på efterfest med dem så, jaja.. Det är bara 3-5 minuter att gå hemifrån så skulle ungen vilja fram ikväll så vet jag vart han befinner sig!
Nein, nu ska jag sluta skriva för jag är jättetrött på detta tangentbord. De fastnar och har sig så blir galen!
Och så gör ryggen ont igen....
Skall nog lägga mig i ett varmt bad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)