Mycket har hänt de senaste dagarna, men ändå inte.
Nu ser vardagarna i princip likadana ut, det är Tobis tider som gäller.
Man kommer snabbt in i det, men ännu är det ju så pass oregelbundet så man vet aldrig när han vill ha mat, ny blöja, eller bara närhet.
Närhet ger jag honom hela tiden, förutom när han sover, då försöker man passa på att få undan här hemma.
Blir så snabbt stökigt, saker ÖVERALLT!
Det inkluderar blöjor, nerspyade kläder och handdukar osv!
Men det är mysigt.
Jag trivs, trots oröran. Och jag som i annat fall alltid vill ha snygg omkring mig.
Vill jag fortfarande, men jag KAN inte springa med dammsugaren i högsta hugg nu.
För jag har märkt att så fort jag försöker göra något, för min egen del oftast, så börjar lillen skrika för fulla muggar.

Hur som helst så älskar jag min lilla unge, och jag stortrivs som mamma!

Nu har jag framkallat en hel del bilder, redan fått hem 102st, och väntar på ytterligare 100st!
Så har köpt ett stort, svart fint fotoalbum som jag skall sätta in alla bilder i efter hand.
Kommer behövas mer än ett album, men får ta lite undan för undan.

Idag var jag & patrick in till stan med Tobi, för första gången åkte vi buss med honom i vagn, och det gick super!
Han somnade på väg till bussen, och sov hela resan hem.
Samma visa på hemvägen :)

Lite rörigt inlägg känns det som, men jag sitter på helspänn hela tiden.
Rätt som det är så vaknar han, och då måste jag slita mig.
Så jag sätter nog punkt här för denna gång, hör hur han ligger och smågnäller bakom mig.

Glömmer bort att blogga...

Som sagt, tiden springer iväg och jag glömmer helt bort att blogga.
När jag väl bestämmer mig för att försöka hinna göra något börjar en viss liten herre skrika något så fruktansvärt här, vill ha all mammas uppmärksamhet minsann!
Älskade lilla unge <3
En riktig mammagris. Eller, det är ju bröstets förtjänst, haha!
Nåja.
Vardagen nu ser ganska enformig ut, det byts blöjor, det matas osv.
Dygnet runt.
Det skall rapas, spys, och skrikas.
Men jag älskar det, jag trivs varenda minut av mitt liv nu.
Jag tog mig an mammarollen på en gång, och kan inte vara annat än mamma nu,
Känns naturligt, som om jag alltid varit det.
Det är inte bara underbart såklart, vissa stunder är riktigt plågsamma.
Det är jobbigt att vara förälder. Det är ingen lek!
Men det är så sjukt underbart att ligga bredvid sitt barn, något man själv varit med och skapat.
Att bara ligga och titta på den lilla underbara varelsen tätt intill sig.
Höra hur han andas och gör små ljud för sig själv.
Se hur han, dag för dag, smått utvecklas och växer inom sig själv.
Åååh, inga ord kan egentligen beskriva.
Det är något man bara måste vara med om själv, för att förstå.
Lilla Tobi är i alla fall det finaste, mest betydelsefulla som hänt mig.
Min lilla prins! <3

Han växer så det knakar, och går upp i vikt.
Han är redan tung, för att vara knappt 3 veckor gammal.
Han är så enormt stadig i huvud och nacke redan, och är med i blicken.
Det var han redan när han kom ut, de sa till och med de nere på BB.
Och han är stark som bara den!
Sparkar och knytnävsslag, det kan han! =P
Åh han är så fin!

Nej nu har jag i alla fall skrivit lite, så känns redan mycket bättre =D
Nu har min lilla älskling somnat så gott på sitt lammskinn, och mannen har kommit hem så nu blir det lite mys i soffan innan sängen kallar!

Imorgon kommer första barnbidraget, så nu skall det handlas till knodden <3

Nej nu får jag slita mig!
Nattelinatt!

Älskade unge!

Inte haft tid eller ork riktigt att sköta bloggen nu på några dagar.
Har ju en liten knodd som skriker efter mammas uppmärksamhet hela tiden =P
Han äter, skiter och sover som han skall i alla fall, det känns bra! :)
BVC var här igår och vägde honom, så han har gått från födelsevikten på 4315g, till 4525g på 11 dagar. Duktig pojke! <3
Nu ligger han och sover gott.
Pappa patrick fick passa honom under en timme när jag ville in i duschen och färga håret, det gick kalas!
Han brukar märka av när jag vill, eller behöver göra något för då börjar han skrika som en tok.
Men det är 30min sedan jag kom ut från duschen nu, och han ligger ännu och sover :)
Skönt! Då får man passa på att göra lite nytta :)
Hur som helst, jag trivs att vara mamma. Trots att det kan va sjukt jobbigt ibland.
Han är så otröstlig och då duger bara jag & bröstet. Det kan vara lite frustrerande eftersom patrick inte kan ge någon mat direkt.
Bara jag som kan, så jag måste skaffa bröstpump så patrick kan få vara mer delaktig och ge lite i flaska. Det vill han.

Nåja, nu ska jag skynda mig att äta något innan det är dags för lilla älsklingen att få mat!

Förbannade as!

Orkar inte skriva om allt, blir bara förbannad och ledsen då.
Så kopierade denna text jag skrev på facebook:
(Vi har ett par otrevliga grannar under oss som bråkat enda sedan vi flyttade in, och nu har de gett sig på vår sons hälsa också!)

"Det var våra grannar mittemot som stod & knackade på dörren imorse och ville visa oss något. Då sa de att de hade kommit hem inatt någongång och sett att det låg en lapp nere i vagnen (hårdliften hade vi som tur var burit upp). Så de tog i alla fall kort med mobilen på lappen, som de sedan skickade över till oss. På lappen stod det: "var god läs på tavlan om brandskydd, ställ inget brännbart i trapphuset"... Nej, okej. Vi har helt missat att man inte borde ställa vagnen i trapphus, men vem ställer inte sina vagnar/cyklar osv i trapphus om det ej finns hiss? aja.. tur att de tagit kort på lappen i alla fall, för den var borta i morse, och hade då blivit utbytt mot fimpar och gräs. Helt sinnessjukt! De sätter vår sons hälsa i fara p.ga att vi "missat" att läsa på tavlan? Herregud! De är helt totalt dumma i huvudet! Patrick sprang ner och knackade ett bra tag på deras dörr, och skrek. Men tror ni de öppnade? Haha nej. Bara deras hund som stod och skällde på andra sidan dörren. Fy fan alltså! Vad kommer näst? När grannen är pedofil och allt, vågar man ens bo kvar med ett litet barn? Tror inte det.. Jävla äckliga as"



Ja, visst har vi mysiga grannar?

Det blev en liten Tobi!

Kortfattat:

I måndags morse strax efter 06:00 gick vattnet.
Tisdag morgon, 04:14 kom världens underbaraste lilla skapelse ut!
Finaste jag någonsin sett!
Helt perfekt!

Det blev en liten Tobi <3
En stor liten pojk :)
Vägde 4315g och var 54cm lång.
Ett huvudomfång på 37cm, det kan jag lova att det kändes att krysta ut!
Jag trodde jag skulle dö, på fullaste allvar.

Jag råkade flera ggr krysta utan krystvärkarna, hur i helskotta skulle jag kunna slappna av och invänta nästa värk?
Lättare sagt än gjort.
Jag sprack, men det var tydligen så lite så det behövdes inte sys.
Var bara ytligt, tack och lov!
Men det bränns, det svider att kissa.
Jag vill helst inte gå på toaletten alls för det gör så ont.

Hur som helst, är hemma nu med den lilla.
Stannade 3 dygn p.ga lång vattenavgång så de ville hålla koll på mig och Tobi, så ingen utav oss fick feber.
Men vi mår bra, och håller på för fullt att skapa oss en vardag tillsammans med pappa parick! :)

Kortfattat som sagt, men när förlossningsjournalen kommer (ska få kopia) så skriver jag en längre förlossningsberättelse!
Minns inte riktigt allt, alla tider osv.


Nu skall jag gosa tusan med sonen! <3