Jag tog mig en funderare, och bestämde mig för att återgå till den blogg jag startade i mars, innan denna.
Däremot bloggade jag inte ett enda inlägg där, men tänkte börja nu.
Eller har redan, rättare sagt.
Den sidan känns mycket trevligare på något vis.
Så ni som följer mig, får hoppa in på http://usernametaken.blogg.se istället.
ciao!
måndag 18 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Ursäkta mitt sega bloggande..
Jag har inte tid, helt enkelt!
Sen när jag har lite tid över, så glömmer jag istället bort att blogga.
Kan bero på att jag hatar min blogg!
Tycker den är så enormt tråkigt! Och jag är sämst på att lära mig hur man designar =P
Jag är kunnig på mycket, men inte hur man designar bloggar, haha!
Jag startade först en sida inne på blogg.se, men där fattade jag ännu mindre, så jag hittade denna som verkade någorlunda lättare, men desto tråkigare tycker jag.
Så får se om jag öppnar en ny, roligare blogg helt enkelt.
I tisdags blev Tobi redan 6 veckor gammal! Tiden springer all världens väg.
Han är det bästa som hänt mig <3
Igår var vi till BVC och han väger redan 5370 g, och är 58,8cm lång.
Stora, lilla älskling!
Ikväll sitter jag & Tobi hemma ensamma, eller han sover nu så jag sitter väl mer eller mindre ensam^^
Patrick drog iväg med några vänner för att spela innebandy, så han dyker väl upp här mot natten.
Åter igen, ursäkta mitt sega bloggande!
Skall bättra mig.
Åtminstonde försöka!
Nu skall jag slänga mig i soffan och gosa med min sovande son! <3
Sen när jag har lite tid över, så glömmer jag istället bort att blogga.
Kan bero på att jag hatar min blogg!
Tycker den är så enormt tråkigt! Och jag är sämst på att lära mig hur man designar =P
Jag är kunnig på mycket, men inte hur man designar bloggar, haha!
Jag startade först en sida inne på blogg.se, men där fattade jag ännu mindre, så jag hittade denna som verkade någorlunda lättare, men desto tråkigare tycker jag.
Så får se om jag öppnar en ny, roligare blogg helt enkelt.
I tisdags blev Tobi redan 6 veckor gammal! Tiden springer all världens väg.
Han är det bästa som hänt mig <3
Igår var vi till BVC och han väger redan 5370 g, och är 58,8cm lång.
Stora, lilla älskling!
Ikväll sitter jag & Tobi hemma ensamma, eller han sover nu så jag sitter väl mer eller mindre ensam^^
Patrick drog iväg med några vänner för att spela innebandy, så han dyker väl upp här mot natten.
Åter igen, ursäkta mitt sega bloggande!
Skall bättra mig.
Åtminstonde försöka!
Nu skall jag slänga mig i soffan och gosa med min sovande son! <3
söndag 3 oktober 2010
Sonen bara växer & växer!
Skulle ju lägga in en bild på underbaringen också!
Så här är han, 26 dagar gammal!
(bild tagen 26e september 2010)
Lite update..
Hej gott folk!
Inte för att jag vet hur många besökare jag har, men det låter bra om jag skriver så, haha!
Hur som helst, dagarna går fort här, och tiden rinner iväg.
Önskar det fanns fler timmar på dygnet.
Även att det fanns mer ork, för just nu hittar jag inte den riktigt.
Lilla älsklingen fick jag åka in med till akuten i fredags efter att ha ringt och pratat med sjukvårdsupplysningen.
Det började helt enkelt med att han vart plötsligt otröstlig, enda som dög var bröstet, men så fort han var klar började han skrika oavbrutet.
De tyckte jag skulle åka in, för han hade inte bajsat på närmare ett dygn, och han låg och spände och drog upp knänen mot magen, så det tydde på gaser (förmodligen) som han inte kunde få ut, stackarn :(
Så åkte in, men fick konstaterat att det var normalt, och allt såg fint ut MEN han har tydligen kolik.. WHAAAAT?! NEJ! INTE KOLIK! tänkte jag, då kommer han vara såhär de närmsta 3 månaderna.
Men jag tror ändå inte riktigt det är kolik, han har små perioder bara då han är jätteledsen.
Skönt att få veta att det inte var något allvarligt i alla fall <3
Ja, i övrigt då?
Har inte hänt ett dugg, absolut ingenting.
Varit in till stan titt som tätt, uträttat lite smått och hälsat på mamma & syskonen.
Färgade lite löshår som jag skall ha i sen, det blev riktigt snygg (om jag får säga det själv)
Skulle egentligen ha slängt i det röda i mitt egna hår med, men efter senaste blonderingen vågade jag inte.
Mitt hår gick sönder! Det föll av rejält! Iof bara topparna, men alla som känner mig vet hur fäst jag är vid mitt hår.
Har alltid haft långt, kommer alltid vilja ha långt. Har NOLL förtroende för frisörer (de har bara förstört) så jag klipper mig typ aldrig.
Men då mitt hår är riktigt tåligt, och växer något så in i bomben, så brukar jag bara klippa det själv lite då & då. Har alltid fungerat kanoners!
Men nu fick jag klippa det lite väl alltså, så jag är galet nere. Haha, jävla hår.
JAG och mitt hår, typ det som gör "mig"
Jag har alltid varit "den där tjejen med håret" för folk.
Alltid haft långt & tjockt, men inte nu. Hehh. Nu är det lite trasigt.
Skall klippa till det ordentligt nu snart, så jag törs slänga i en sista blondering innan jag färgar det rött.
Nu börjar min son gnälla här så jag får ta hand om plutten!
Se, jag har inte tid! :p
Ciao
Inte för att jag vet hur många besökare jag har, men det låter bra om jag skriver så, haha!
Hur som helst, dagarna går fort här, och tiden rinner iväg.
Önskar det fanns fler timmar på dygnet.
Även att det fanns mer ork, för just nu hittar jag inte den riktigt.
Lilla älsklingen fick jag åka in med till akuten i fredags efter att ha ringt och pratat med sjukvårdsupplysningen.
Det började helt enkelt med att han vart plötsligt otröstlig, enda som dög var bröstet, men så fort han var klar började han skrika oavbrutet.
De tyckte jag skulle åka in, för han hade inte bajsat på närmare ett dygn, och han låg och spände och drog upp knänen mot magen, så det tydde på gaser (förmodligen) som han inte kunde få ut, stackarn :(
Så åkte in, men fick konstaterat att det var normalt, och allt såg fint ut MEN han har tydligen kolik.. WHAAAAT?! NEJ! INTE KOLIK! tänkte jag, då kommer han vara såhär de närmsta 3 månaderna.
Men jag tror ändå inte riktigt det är kolik, han har små perioder bara då han är jätteledsen.
Skönt att få veta att det inte var något allvarligt i alla fall <3
Ja, i övrigt då?
Har inte hänt ett dugg, absolut ingenting.
Varit in till stan titt som tätt, uträttat lite smått och hälsat på mamma & syskonen.
Färgade lite löshår som jag skall ha i sen, det blev riktigt snygg (om jag får säga det själv)
Skulle egentligen ha slängt i det röda i mitt egna hår med, men efter senaste blonderingen vågade jag inte.
Mitt hår gick sönder! Det föll av rejält! Iof bara topparna, men alla som känner mig vet hur fäst jag är vid mitt hår.
Har alltid haft långt, kommer alltid vilja ha långt. Har NOLL förtroende för frisörer (de har bara förstört) så jag klipper mig typ aldrig.
Men då mitt hår är riktigt tåligt, och växer något så in i bomben, så brukar jag bara klippa det själv lite då & då. Har alltid fungerat kanoners!
Men nu fick jag klippa det lite väl alltså, så jag är galet nere. Haha, jävla hår.
JAG och mitt hår, typ det som gör "mig"
Jag har alltid varit "den där tjejen med håret" för folk.
Alltid haft långt & tjockt, men inte nu. Hehh. Nu är det lite trasigt.
Skall klippa till det ordentligt nu snart, så jag törs slänga i en sista blondering innan jag färgar det rött.
Nu börjar min son gnälla här så jag får ta hand om plutten!
Se, jag har inte tid! :p
Ciao
fredag 24 september 2010
Mycket har hänt de senaste dagarna, men ändå inte.
Nu ser vardagarna i princip likadana ut, det är Tobis tider som gäller.
Man kommer snabbt in i det, men ännu är det ju så pass oregelbundet så man vet aldrig när han vill ha mat, ny blöja, eller bara närhet.
Närhet ger jag honom hela tiden, förutom när han sover, då försöker man passa på att få undan här hemma.
Blir så snabbt stökigt, saker ÖVERALLT!
Det inkluderar blöjor, nerspyade kläder och handdukar osv!
Men det är mysigt.
Jag trivs, trots oröran. Och jag som i annat fall alltid vill ha snygg omkring mig.
Vill jag fortfarande, men jag KAN inte springa med dammsugaren i högsta hugg nu.
För jag har märkt att så fort jag försöker göra något, för min egen del oftast, så börjar lillen skrika för fulla muggar.
Hur som helst så älskar jag min lilla unge, och jag stortrivs som mamma!
Nu har jag framkallat en hel del bilder, redan fått hem 102st, och väntar på ytterligare 100st!
Så har köpt ett stort, svart fint fotoalbum som jag skall sätta in alla bilder i efter hand.
Kommer behövas mer än ett album, men får ta lite undan för undan.
Idag var jag & patrick in till stan med Tobi, för första gången åkte vi buss med honom i vagn, och det gick super!
Han somnade på väg till bussen, och sov hela resan hem.
Samma visa på hemvägen :)
Lite rörigt inlägg känns det som, men jag sitter på helspänn hela tiden.
Rätt som det är så vaknar han, och då måste jag slita mig.
Så jag sätter nog punkt här för denna gång, hör hur han ligger och smågnäller bakom mig.
Nu ser vardagarna i princip likadana ut, det är Tobis tider som gäller.
Man kommer snabbt in i det, men ännu är det ju så pass oregelbundet så man vet aldrig när han vill ha mat, ny blöja, eller bara närhet.
Närhet ger jag honom hela tiden, förutom när han sover, då försöker man passa på att få undan här hemma.
Blir så snabbt stökigt, saker ÖVERALLT!
Det inkluderar blöjor, nerspyade kläder och handdukar osv!
Men det är mysigt.
Jag trivs, trots oröran. Och jag som i annat fall alltid vill ha snygg omkring mig.
Vill jag fortfarande, men jag KAN inte springa med dammsugaren i högsta hugg nu.
För jag har märkt att så fort jag försöker göra något, för min egen del oftast, så börjar lillen skrika för fulla muggar.
Hur som helst så älskar jag min lilla unge, och jag stortrivs som mamma!
Nu har jag framkallat en hel del bilder, redan fått hem 102st, och väntar på ytterligare 100st!
Så har köpt ett stort, svart fint fotoalbum som jag skall sätta in alla bilder i efter hand.
Kommer behövas mer än ett album, men får ta lite undan för undan.
Idag var jag & patrick in till stan med Tobi, för första gången åkte vi buss med honom i vagn, och det gick super!
Han somnade på väg till bussen, och sov hela resan hem.
Samma visa på hemvägen :)
Lite rörigt inlägg känns det som, men jag sitter på helspänn hela tiden.
Rätt som det är så vaknar han, och då måste jag slita mig.
Så jag sätter nog punkt här för denna gång, hör hur han ligger och smågnäller bakom mig.
söndag 19 september 2010
Glömmer bort att blogga...
Som sagt, tiden springer iväg och jag glömmer helt bort att blogga.
När jag väl bestämmer mig för att försöka hinna göra något börjar en viss liten herre skrika något så fruktansvärt här, vill ha all mammas uppmärksamhet minsann!
Älskade lilla unge <3
En riktig mammagris. Eller, det är ju bröstets förtjänst, haha!
Nåja.
Vardagen nu ser ganska enformig ut, det byts blöjor, det matas osv.
Dygnet runt.
Det skall rapas, spys, och skrikas.
Men jag älskar det, jag trivs varenda minut av mitt liv nu.
Jag tog mig an mammarollen på en gång, och kan inte vara annat än mamma nu,
Känns naturligt, som om jag alltid varit det.
Det är inte bara underbart såklart, vissa stunder är riktigt plågsamma.
Det är jobbigt att vara förälder. Det är ingen lek!
Men det är så sjukt underbart att ligga bredvid sitt barn, något man själv varit med och skapat.
Att bara ligga och titta på den lilla underbara varelsen tätt intill sig.
Höra hur han andas och gör små ljud för sig själv.
Se hur han, dag för dag, smått utvecklas och växer inom sig själv.
Åååh, inga ord kan egentligen beskriva.
Det är något man bara måste vara med om själv, för att förstå.
Lilla Tobi är i alla fall det finaste, mest betydelsefulla som hänt mig.
Min lilla prins! <3
Han växer så det knakar, och går upp i vikt.
Han är redan tung, för att vara knappt 3 veckor gammal.
Han är så enormt stadig i huvud och nacke redan, och är med i blicken.
Det var han redan när han kom ut, de sa till och med de nere på BB.
Och han är stark som bara den!
Sparkar och knytnävsslag, det kan han! =P
Åh han är så fin!
Nej nu har jag i alla fall skrivit lite, så känns redan mycket bättre =D
Nu har min lilla älskling somnat så gott på sitt lammskinn, och mannen har kommit hem så nu blir det lite mys i soffan innan sängen kallar!
Imorgon kommer första barnbidraget, så nu skall det handlas till knodden <3
Nej nu får jag slita mig!
Nattelinatt!
När jag väl bestämmer mig för att försöka hinna göra något börjar en viss liten herre skrika något så fruktansvärt här, vill ha all mammas uppmärksamhet minsann!
Älskade lilla unge <3
En riktig mammagris. Eller, det är ju bröstets förtjänst, haha!
Nåja.
Vardagen nu ser ganska enformig ut, det byts blöjor, det matas osv.
Dygnet runt.
Det skall rapas, spys, och skrikas.
Men jag älskar det, jag trivs varenda minut av mitt liv nu.
Jag tog mig an mammarollen på en gång, och kan inte vara annat än mamma nu,
Känns naturligt, som om jag alltid varit det.
Det är inte bara underbart såklart, vissa stunder är riktigt plågsamma.
Det är jobbigt att vara förälder. Det är ingen lek!
Men det är så sjukt underbart att ligga bredvid sitt barn, något man själv varit med och skapat.
Att bara ligga och titta på den lilla underbara varelsen tätt intill sig.
Höra hur han andas och gör små ljud för sig själv.
Se hur han, dag för dag, smått utvecklas och växer inom sig själv.
Åååh, inga ord kan egentligen beskriva.
Det är något man bara måste vara med om själv, för att förstå.
Lilla Tobi är i alla fall det finaste, mest betydelsefulla som hänt mig.
Min lilla prins! <3
Han växer så det knakar, och går upp i vikt.
Han är redan tung, för att vara knappt 3 veckor gammal.
Han är så enormt stadig i huvud och nacke redan, och är med i blicken.
Det var han redan när han kom ut, de sa till och med de nere på BB.
Och han är stark som bara den!
Sparkar och knytnävsslag, det kan han! =P
Åh han är så fin!
Nej nu har jag i alla fall skrivit lite, så känns redan mycket bättre =D
Nu har min lilla älskling somnat så gott på sitt lammskinn, och mannen har kommit hem så nu blir det lite mys i soffan innan sängen kallar!
Imorgon kommer första barnbidraget, så nu skall det handlas till knodden <3
Nej nu får jag slita mig!
Nattelinatt!
lördag 11 september 2010
Älskade unge!
Inte haft tid eller ork riktigt att sköta bloggen nu på några dagar.
Har ju en liten knodd som skriker efter mammas uppmärksamhet hela tiden =P
Han äter, skiter och sover som han skall i alla fall, det känns bra! :)
BVC var här igår och vägde honom, så han har gått från födelsevikten på 4315g, till 4525g på 11 dagar. Duktig pojke! <3
Nu ligger han och sover gott.
Pappa patrick fick passa honom under en timme när jag ville in i duschen och färga håret, det gick kalas!
Han brukar märka av när jag vill, eller behöver göra något för då börjar han skrika som en tok.
Men det är 30min sedan jag kom ut från duschen nu, och han ligger ännu och sover :)
Skönt! Då får man passa på att göra lite nytta :)
Hur som helst, jag trivs att vara mamma. Trots att det kan va sjukt jobbigt ibland.
Han är så otröstlig och då duger bara jag & bröstet. Det kan vara lite frustrerande eftersom patrick inte kan ge någon mat direkt.
Bara jag som kan, så jag måste skaffa bröstpump så patrick kan få vara mer delaktig och ge lite i flaska. Det vill han.
Nåja, nu ska jag skynda mig att äta något innan det är dags för lilla älsklingen att få mat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)